Bebis och operation

Hej mina läsare!

Ojojoj! Har inte bloggat på snart 4 månader ser jag! :-O
Kanske för att jag haft lite annat att göra om man säger så... ;-)

Vår älskade SIGNE Magnolia Jensdottir HENRIKSSON kom till oss den 21 November, 11 dagar tidigare än beräknat. Lite kortfattat så kan jag berätta att jag samma dag åkte bussen till Helsingborg för ett vanligt besök på obstetriska. Jag träffade diabetesläkaren, tog prover och gjorde CTG. Jag berättade att jag hade en del förvärkar och att det blivit ganska tufft eftersom mina blodsockervärden plötsligt sjunkit avsevärt och jag inte visste hur jag skulle tackla det. Sköterskorna bad förlossningsläkaren kolla på mig ifall det kunde vara aktuellt med igångsättning. Det visade sig att jag var öppen 2 cm och läkaren gjorde en sk hinnsvepning. "Nu har jag grejat rejält så du kan nog räkna med att det sätter igång inom ett dygn" sa doktorn.
Oj! Det hade jag inte räknat med när jag steg upp den morgonen!
Jag tänkte att det är nog bäst att ta bussen hem igen och börja packa väskan... Sagt och gjort. På bussen började värkarna!! Ringde min sambo att han fick vara beredd att komma hem från jobbet... Bussturen tar ungefär en timme. Hemma möttes vi och packade väskan för att återvända till Helsingborg.
Klockan var ca 15 när vi kom in till förlossningen. Efter ett ganska tufft öppningsskede med lustgasen som bästis så kom vår lilla älskling till världen kl 23.15! Förlossningen gick jättebra och blodsockret höll sig hela tiden mellan 5 och 8. Kan inte önskat ett bättre avslut på en tuff graviditet!

BB

Signe är snart 3 månader redan! En glad, stark, mysig och frisk tjej!

Signe med storasyster Karla

 

Nu till något lite tristare. Mina händer som jag skrivit om tidigare, har inte blivit bättre. Efter många veckor med skenor gav jag upp. Det hjälpte inte och jag vägrar nu att använda dem när jag har bebis.
Har hela tiden värk, speciellt i ena handen och tummen. Senorna hakar upp sig och då gör det både fruktansvärt ont och man vill släppa allt man har i händerna.
Idag, äntligen, var jag hos ortopeden. Han förstod mitt problem och visste precis vart han skulle trycka...
Inom en månad kommer jag nu få en operation i vänstra handen!!!
Här kommer en kort beskrivning som jag googlat fram:

 "Senskidorna har förstärkningar för att hålla senorna intill benet, en inflammation här gör att senorna hakar upp sig under förstärkningarna. Äldre män och personer med diabetes råkar oftare ut för en sådan inflammation därför att de har en större tendens till svullnad i senorna. Vid behandling kan kortison sprutas in vilket hjälper kanske varannan patient och ses som ett bra resultat. Hjälper inte det kan man öppna och klyva senskidan på längden så att senskidorna kan glida igen." (ssdf.nu)

Ser verkligen fram emot detta och hoppas läkningen går fort!

Nu mina vänner ska jag brygga en kopp kaffe och njuta av att jag äntligen fått hjälp och att lilla Signe sover sött bredvid mig!
Ha det gott! (Lovar att skriva oftare....)