Trasan...

...det är jag...

Lägesrapport i sammandrag:

Efter att ha jobbat mycket, även lördag och söndag, haft mycket på kvällarna och känt mig stressad så har även följande lagts till i mitt liv. Jens som haft lungvirus fick jag skicka med ambulans till sjukhuset i tisdags. Ett revben har av hostan tvärt gått av och trycker på lungan. Efter röntgen och morfin så fick han komma hem och är sjukskriven tills han kan röra sig. Starka tabletter och vila är ordinerat. Jag känner mig otillräcklig. Vill ha fint omkring mig men känner inte att jag hinner ta tag i allt. Stressad. Skör. Städa, handla, laga mat. Linnéa har beslutat sig för att flytta till pojkvännen i Stockholm. Beskedet kom igår. Hon drar redan inatt med tåget. Kvar blir jag och Jens och Karla varannan vecka, i vår stora 4:a. Känns konstigt, Jens är ledsen. Karla har varit inne ett antal gånger på jobbet idag och frågat saker, berättat saker, varit ledsen och slarvat bort sina nycklar. Jag blir ännu mer stressad. Hjärtat klappar och innan hon till slut hittat nycklarna har jag varit nära ett sammanbrott. Igen. Stressad. Sockret ligger för högt. Stressad. Magen är ur balans. Jag har 4 läkarbesök inbokade inom några veckor. Hudkliniken, Ögonspecialisten, Provtagning, Diabetesöverläkaren. Peta inte på mig, jag är som en sprängladdning. Stressad. Höstens aktiviteter på jobbet är igång. Snart Alla helgona, sen advent och jul. Jag hoppas jag orkar året ut. Hoppas på att nästa år blir hälsans år och det bästa, utan stress...

Sov gott!

Necrobiosis Lipoidica...

Jag är lite speciell. Lite särskild. 

Igår fick jag ett brev från hudkliniken.
Det stod att efter biopsin har det visat sig att jag har hudsjukdomen Necrobiosis Lipoidica...
Ny tid är uppsatt för behandling den 26/10.
Med brevet kom också en liten lapp med info om denna sjukdom:

Necrobiosis Lipoidica är en ovanlig hudsjukdom. Den är 3 ggr vanligare hos kvinnor än män. Orsaken okänd. Många med sjukdomen har också diabetes, men hos alla med diabetes ses den hos endast ca 0,3%.
Huden förtunnas alltmer och blir genomskinlig, så att blodkärlen lyser igenom och blir lätt utsatt för sårbildning.

Nämen va kul! :-/ Däremot är jag lättad att det inte var SLE som var min största farhåga. Där angrips kroppen i skov och även inre organ... 

Jag har också googlat lite för att få en liten vidare bild av vad detta är. Resultaten är likvärdiga med den beskrivning jag fick från hudkliniken:

Necrobiosis lipoidica: Den exakta orsaken är okänd, men den ledande teorin necrobiosis lipoidica fokus på diabetes mikroangiopati. Andra teorier föreslår trauma eller provocerande eller metabola förändringar. Fortfarande andra teorier tyder på att antikroppsmedierad vaskulit kan orsaka förändringar som observerats i necrobiosis lipoidica.  


 Svårläkta sår kan uppstå. Vanligast hos patienter med diabetes. 


Etiologi            Okänd. Förekommer tillsammans med dåligt reglerad typ I – diabetes.
Diagnos           Klinisk. Var försiktig med biopsi på underbenen hos diabetiker.
Behandling      Eventuellt hudtransplantation (delhud). Hyggligt resultat.
                         Kortisoninjektion lokalt.  

Jag är just nu glad över att mina märken i huden är släta och inte såriga. Förstår att det kan bryta ut väldigt svårläkta sår och eftersom en diabetiker har sämre läkkött så kan det bli otroligt besvärligt... 
Om ni inte är äckelmagade så kan ni kolla på bilderna nedan på andra patienter med denna diagnos.

Liknar utslaget på min handled

Det här hoppas jag få slippa att uppleva...

Hmmm...

Jag väntar med spänning på vad de har för slags behandling att erbjuda. Vad jag läst mig till så är det kortisoninjektioner som är vanligast att testa. Men jag vet ju inte vad de har tänkt för mig.

Jag ska skriva till min Diabetesläkare Anders och berätta om min diagnos. Han har ju varit inblandad från första början när de trodde att det var allergi mot insulinet och experiment som har testats. Frågan är vad som är bäst för att hålla blodsockernivån på en låg och bra nivå? Jag har senaste halvåret haft det väldigt svajigt och många toppar. Sen vi var på semestern har jag legat högt och jag har svårt att pressa ner det. Kanske det i alla fall kan vara bäst med insulinpump nu när det är ännu viktigare att jag inte får komplikationer? 

Mycket energi går åt till hälsan... På tisdag ska jag tillbaka till arbetsterapeuten med min tennisarm. En ny tid för ögonbottensfotografering har jag också fått eftersom det för ett år sedan fanns en liten blödning som de vill hålla koll på. Hmmm....
Tänk att få vakna en enda morgon och slippa tänka på hälsan!

Jag återkommer som vanligt och vill tacka er som följer min blogg! Det känns väldigt skönt att få skriva av sig och få så fint stöd av er.

Kram till er alla!

Solsemester och evig väntan...

Aaah! Hemkommen från en skön och avkopplande semester på Cypern med Jens! Vi tog en sista-minten-resa och visste inte vart vi skulle hamna på ön. Det blev Ayia Napa. En väldigt turistig och ungdomlig stad. Vi kände oss lite väl gamla... Vi var där för att koppla av och ta det lugnt, lapa sol och äta gott. Det är en väldigt party-inriktad stad för tonåringar... Men trots allt hade vi det väldigt mysigt!

Jag var ganska trött under veckan för det var svårt att ställa in insulinet. Temperaturen på insulinet var inte alls lätt att hålla. Antingen var det för varmt eller så blev det för kallt när jag förvarade det i kylskåpet... Jag hade högt blodsockervärde hela tiden och det blev många sovstunder på stranden...
Mest rädd inför resan var jag över hur min hud skulle reagera i solen. Det gick över förväntan! Benen reagerade första dagen och första salta badet, men sen kände jag inget obehag resten av veckan. Däremot mitt ansikte gillade inte solen. Kanske var det kombinationen av sol och solskyddsfaktor som gjorde att jag fick variga finnar i hela ansiktet eller så har det ett samband med övrig hudkänslighet. Det blev dock bättre efter ett besök på apoteket där jag köpte en kräm med kombinerad kortison och antibiotika.

Jens hade det inte heller lätt under veckan... Han åkte med jordens förkylning och det blev sämre under veckan. Han var orkeslös, fick andnöd och hostattacker som gjorde att han vid flertal tillfällen höll på att svimma! När vi kom hem fick han en akut läkartid och fick konstaterat: Elakartat virus i lungorna! Hmmm... Nu käkar han kortison.

Nu låter ju detta som att vi haft en extremt jobbig semester! :-) Men vi har som sagt haft det väldigt skönt och inte känt några måsten. Här kommer lite bilder från trippen!

Poolen vid vårt lägenhetshotell

Stranden. Extremt härligt vatten!

 

 

 

 

 

Pelikan på stranden!

En dag tog vi en båtresa med Captain Marco. Turen tog ungefär 5 timmar och målet var att utifrån havet få se spökstaden Farmagusta. En helt ödelagd stad där Turkarna invaderade på 70-talet och alla Greker fick fly. Nu bor det bara militärer där. Helt sorgligt! Tyvärr har jag inte nån bra bild på staden eftersom vi inte hade lov att gå så nära in mot stranden.

Vi gjorde några små stopp med båten. Här stannade vi dock bara till några minuter för att kolla in den härliga klippan som en del turister hittat fram till!

En äkta piratgrotta

Ett badstopp vid Blue Lagoon. Så underbart! Man kan tro att det är poolvatten men det var bara så klart och fint saltvatten att man såg botten trots ett antal meters djup!

Tutt-lisa på havet

En kväll gick vi på riktig lyxrestaurang! Jag har aldrig ätit så god pepparfilé som där! Restaurangen heter Sage och har blivit utsedd som Cyperns bästa! Vi njöt verkligen! Servicen var långt över vad man är van vid och så trevlig personal! Kolla gärna på http://www.sagerest.com/article.php?id=53

En brunbränd Jens njuter av mat och vin

Poolfot(o)

Strandbar

Det finns såklart mycket fler bilder, men de här får sammanfatta veckan.

Under hela semestern och några veckor innan har jag ivrigt och nervöst väntat på svar från hudkliniken. Inget brev när jag kom hem heller. Men igår såg jag ett kuvert från sjukhuset.... Öppnade darrhänt... Men, det var bara en ny tid till Aleris-ögonspecialisten för ännu en ögonbottensfotografering. :-( Jag gjorde ju en sådan för ett år sedan för att kolla nerverna i ögonen. Då fanns det ju några små blödningar så därför vill de kolla upp mig igen. Blä! Så... ännu inget svar på mina prover.

Nu är det dags att gå ner i tvättstugan igen. Behöver jag ens förklara hut mycket tvätt vi har eftersom vi inte fick någon tid innan resan...? :-O

Ha det bra!