Är jag en måltavla ellä...?

...Ibland känns det verkligen så. Skjut prick på mig bara så ligger jag snart!

Jag har varit hemma hela veckan men halsont och feber. Igår är jag på nåt sätt lättad att jag var hemma när lägenheten plötsligt höll på att rasa ihop... Ja, ellä... Det började med att jag hörde att det droppade inifrån sovrummet. När jag kom in såg jag en spricka i taket på ca en meter där det droppade tätt med vatten! Jag fick panik! Sprang ner i trappentrén där jag vet att journumret står. När jag kom tillbaka hade det spridit sig ännu mer och halva sovrummet var blött! Efter ca 15-20 min hade även garderoben, badrummet och extrarummet blivit angripet! I badrummet hade det ännu inte spruckit men i taket hänge som en vattenfylld sprickfärdig ballong! Panik!!! Försökte röja undan så gott det gick och ringde ännu en gång till jouren! Granntanten ovanför hade också larmat några gånger för hos henne flöt vattnet över trösklarna!
De verkar som att det är ett vattenrör emellan våra våningar som gått sönder...
Jens kom hem från jobbet, Fastighetsskötare, Bovärd, och Byggjobbare trillade in.
Nu har vi en avfuktare igång över helgen, plastmattorna är borttagna eller uppvikta och allt är uppochner...
Visst är det fantastiskt hur en fredag kan te sig!?!

Sovrummet där allt började...

"Ballongen" i badrumstaket som fastighetsskötaren stack hål på. Det kom några liter i ett skyfall...

Extrarummet som också fick en hel del vatten. Rann längs taket och väggen ner under mattan.

Fantastisk hall med avfuktare!

Ja, ungefär så ser det ut hemma hos mig! Precis när vi renoverat färdigt köket...

Kommer ni ihåg från tidigare inlägg att jag fick duodermplattor till mina utslag på benen med kortisonlösning? De skulle sitta en vecka i taget och bytas i totalt 5 veckor. Igår gav jag upp. Det är 4 veckor nu. Mina sår är sämre och de där plåsterna har gjort det rejält irriterat! Jag skiter i det nu! Jag trodde jag skulle bita av tungan när jag duschade för ni kanske kan tänka er känslan av varmt vatten på ett skrubbsår...? :-O

Nä, nu ska jag fortsätta denna härliga helg!
Jens kommer väl snart hem efter att ha fått hjälp att hämta hem bilen på motorvägen... Den pajade igår också... Men det är en annan historia!

Kontinuerlig mätning och feber...

Blä.....
Hemma från jobbet idag med förkylning och feber. Trött, högt socker som vanligt och huvudvärken från h-vetet...
Klart att jag skulle åka på det när arbetskamrater och Karla varit förkylda och vissa haft feber. Tror inte mitt immunförsvar är så bra just för tillfället...

Igår var jag hos diabetessköterskan Inger på sjukhuset. Jag fick äntligen en kontinuerlig blodsockermätare som jag ska bära en vecka. Förra gången fick jag bara en liten sensor isatt i magen men denna gången blev det även med en dosa som jag ska bära på mig hela tiden.(Medtronic MiniMed) Den andra varianten var utlånad redan... Jaja, det ska väl gå detta med. Det blir ju som en liten föraning om hur det är att bära med sig pump dygnet runt. Samtidigt ska jag mata in egentagna värden från fingret 4 ggr/dygn. Jag ska också föra lite anteckningar om hur mycket insulin jag tar, vad jag äter osv. Annars är det inte lätt att hålla reda på varför kurvan plötsligt ändrar sig uppåt eller nedåt.

Såhär ser det ut på min mage. Känner mig just nu väldigt sexig med denna, stora plattor (duoderm) på mina ben och dessutom snorig i näsan och flottig i håret... Man kan inte alltid va på topp, ellä?

Efter en vecka ska detta utvärderas. Mina värden laddar vi över och kan då kolla en kurva på hur det sett ut dygnet runt. Vad händer när jag sover? Ätit? Tagit insulin? Stressat? Rört på mig mycket?
Det blir underlaget till om vi kan korrigera mina insulindoser och få ett stabilare socker eller om det kommer bli pump som det pekar åt just nu. Inger sa att det inte kommer bli nån pump innan jul i alla fall. Det är för många röda dagar i slutet av året och då har jag svårt att få hjälp om det skulle strula för mig i början. Det verkar ju vettigt. Men jag är sjukt nervös inför denna månaden som är kvar av året på mitt stressiga jobb. Hur ska jag orka jobba mer än heltid med denna slitna kropp? :-(
Det får bli att ta en dag i taget. Kanske jag kan få lite tips om en vecka när jag återvänder till Inger med mina värdeskurvor?

Nu ska jag ta en kopp kaffe och bädda ner mig igen.
Sov till 10.45 idag! Hade säkert kunnat sova längre om inte mätaren pep aggressivt att den ville ha ett nytt värde inmatat av mig! ;-)

Jag återkommer som vanligt!
Tills dess, sköt om dig! (Eller sköt dig?)

Utan anledning

Hej!

Idag bloggar jag liksom utan anledning. :-) Läget är väl ganska oförändrat sen sist jag skrev.

Varit ledig idag. Hade massa planer här hemma men har inte gjort ett skvatt... Mer än att rasta Gaston och ligga på soffan medan Karla var i skolan. Hamnade här igen med en kopp kaffe och Karla som kollar in Barbie-film. Lite dåligt samvete att jag inte tränat, städat garderoben eller nåt annat som stod på min lista... Men man måste väl ändå få ta det lite lugnt nån gång också!?

Ikväll ska jag till jobbet en stund på frivillig basis. De som vill (läs alla) ska träffas där och käka gott och dricka vin samtidigt som vi ska pyssla, låta inspirationen flöda och få igång fantasin inför Advent och Jul då man måste vara kreativt på topp. Floristens tid är nära... Och återigen står jag här och våndas inför den tiden. Stress och övertid... Pust... Jaja, jag ska inte jaga upp mig i förväg.

Tänkte lägga in ett bildflöde av min vardag och familj. Det får avsluta detta lilla inlägg för idag!

Besök på besök...

NU! ska jag berätta lite vad som hänt senaste tiden. Jag har varit slö på att uppdatera så fisken rinns...risken finns att det blir ett långt brev idag. :-)

Jag var till Hudkliniken och fick lite mer info om Necrobiosisen som jag fått. (Skrivit mer om det i tidigare inlägg.) Dessutom fick jag veta att jag har en annan hudsjukdom som heter Granuloma. Den är ofarlig men gav mig svar på varför jag har en knölig handled och ett stort knöligt utslag på låret. Det sitter i bindväven och går ofta över av sig självt. Däremot gör ju inte Necrobiosis Lupoidica det... Jag ska börja med att behandla med kortisonlösning som jag smörjer utslagen på båda smalbenen med och sätter över en platta (duoderm). Det ska sitta en vecka i taget, sammanlagt 5 veckor. Vi provar om detta funkar.* (Kommer lite mer info längre ner.)

Nästa stopp var på Ögonspecialisten Aleris. Det var dags att göra en ny ögonbottenfotografering för att undersöka nerverna i ögonen. Förra gången var där små blödningar. Till min glädje såg det mycket bättre ut denna gången! Nåt positivt! :-) Måste visa en bild på mina Disney-prinsess-ögon! Efter vidgande droppar ser man lätt drogad ut....

Och nu det senaste. Igår fick jag äntligen komma till Anders Nilsson, överläkare på Diabetesmottagningen.  Jag har besökt ett antal sköterskor och doktorer sen sist vi träffades så det var på tiden att vi fick snacka igenom min behandling.
Mitt socker har legat alldeles för högt länge nu som ni säkert läst om. Det märktes även på mina prover. Långtidsvärdet, Hba1c, ligger nu på 65. (För er som kan siffrorna). I runda slängar kan man säga att mitt blodsocker ligger nånstan i genomsnittsvärde på 12-13. När vi förde över data från min mätare så var det väldigt få värden som legat bra. Många gånger uppemot 20. Nu har även levervärdena blivit dåliga och lite högre kolesterolvärde. Mina nerver börjar kittla och domna i händer och tår. En varningsklocka!
Anders såg lite bekymrad ut och funderade länge... "Du är egentligen frisk som en nötkärna och vi vill ju att du ska förbli det!" (Blodtryck och diverse organ funkar ju som de ska). "Jag tycker det vore värt att testa pump! Den kostar ca 50 000 kr men pengar är ingenting i förhållande till att få dig att må bra!"
Kändes fantastiskt att höra detta. Nu får jag själv bestämma om vi ska prova insulinpump. Till att börja med får jag höja mitt basala insulin och måltidsinsulin (igen) och så ska jag få kontinuerlig blodsockermätning (igen) för att kolla värdena dygnet runt en tid. Min sköterska ska gå igenom och introducera pumpen.

* Anders kollade mina ben och undrade vad de tänkt egentligen på hudkliniken!? Han tror inte alls att kortisonet kommer hjälpa och sa att det ofta blir hudtransplantation istället! :-O Det är det enda som hjälper och de är väldigt duktiga på det i Malmö... Oooops! Jag håller tummarna för att det i alla fall går att behandla istället för en transplantation... Men det får bli ett senare problem! Nu ska jag få ordning på min hälsa i övrigt och hoppas att det blir lugnare på alla sjukhusbesök snart!

Ha en bra dag alla läsare! Hörs snart igen!

Trasan...

...det är jag...

Lägesrapport i sammandrag:

Efter att ha jobbat mycket, även lördag och söndag, haft mycket på kvällarna och känt mig stressad så har även följande lagts till i mitt liv. Jens som haft lungvirus fick jag skicka med ambulans till sjukhuset i tisdags. Ett revben har av hostan tvärt gått av och trycker på lungan. Efter röntgen och morfin så fick han komma hem och är sjukskriven tills han kan röra sig. Starka tabletter och vila är ordinerat. Jag känner mig otillräcklig. Vill ha fint omkring mig men känner inte att jag hinner ta tag i allt. Stressad. Skör. Städa, handla, laga mat. Linnéa har beslutat sig för att flytta till pojkvännen i Stockholm. Beskedet kom igår. Hon drar redan inatt med tåget. Kvar blir jag och Jens och Karla varannan vecka, i vår stora 4:a. Känns konstigt, Jens är ledsen. Karla har varit inne ett antal gånger på jobbet idag och frågat saker, berättat saker, varit ledsen och slarvat bort sina nycklar. Jag blir ännu mer stressad. Hjärtat klappar och innan hon till slut hittat nycklarna har jag varit nära ett sammanbrott. Igen. Stressad. Sockret ligger för högt. Stressad. Magen är ur balans. Jag har 4 läkarbesök inbokade inom några veckor. Hudkliniken, Ögonspecialisten, Provtagning, Diabetesöverläkaren. Peta inte på mig, jag är som en sprängladdning. Stressad. Höstens aktiviteter på jobbet är igång. Snart Alla helgona, sen advent och jul. Jag hoppas jag orkar året ut. Hoppas på att nästa år blir hälsans år och det bästa, utan stress...

Sov gott!

Necrobiosis Lipoidica...

Jag är lite speciell. Lite särskild. 

Igår fick jag ett brev från hudkliniken.
Det stod att efter biopsin har det visat sig att jag har hudsjukdomen Necrobiosis Lipoidica...
Ny tid är uppsatt för behandling den 26/10.
Med brevet kom också en liten lapp med info om denna sjukdom:

Necrobiosis Lipoidica är en ovanlig hudsjukdom. Den är 3 ggr vanligare hos kvinnor än män. Orsaken okänd. Många med sjukdomen har också diabetes, men hos alla med diabetes ses den hos endast ca 0,3%.
Huden förtunnas alltmer och blir genomskinlig, så att blodkärlen lyser igenom och blir lätt utsatt för sårbildning.

Nämen va kul! :-/ Däremot är jag lättad att det inte var SLE som var min största farhåga. Där angrips kroppen i skov och även inre organ... 

Jag har också googlat lite för att få en liten vidare bild av vad detta är. Resultaten är likvärdiga med den beskrivning jag fick från hudkliniken:

Necrobiosis lipoidica: Den exakta orsaken är okänd, men den ledande teorin necrobiosis lipoidica fokus på diabetes mikroangiopati. Andra teorier föreslår trauma eller provocerande eller metabola förändringar. Fortfarande andra teorier tyder på att antikroppsmedierad vaskulit kan orsaka förändringar som observerats i necrobiosis lipoidica.  


 Svårläkta sår kan uppstå. Vanligast hos patienter med diabetes. 


Etiologi            Okänd. Förekommer tillsammans med dåligt reglerad typ I – diabetes.
Diagnos           Klinisk. Var försiktig med biopsi på underbenen hos diabetiker.
Behandling      Eventuellt hudtransplantation (delhud). Hyggligt resultat.
                         Kortisoninjektion lokalt.  

Jag är just nu glad över att mina märken i huden är släta och inte såriga. Förstår att det kan bryta ut väldigt svårläkta sår och eftersom en diabetiker har sämre läkkött så kan det bli otroligt besvärligt... 
Om ni inte är äckelmagade så kan ni kolla på bilderna nedan på andra patienter med denna diagnos.

Liknar utslaget på min handled

Det här hoppas jag få slippa att uppleva...

Hmmm...

Jag väntar med spänning på vad de har för slags behandling att erbjuda. Vad jag läst mig till så är det kortisoninjektioner som är vanligast att testa. Men jag vet ju inte vad de har tänkt för mig.

Jag ska skriva till min Diabetesläkare Anders och berätta om min diagnos. Han har ju varit inblandad från första början när de trodde att det var allergi mot insulinet och experiment som har testats. Frågan är vad som är bäst för att hålla blodsockernivån på en låg och bra nivå? Jag har senaste halvåret haft det väldigt svajigt och många toppar. Sen vi var på semestern har jag legat högt och jag har svårt att pressa ner det. Kanske det i alla fall kan vara bäst med insulinpump nu när det är ännu viktigare att jag inte får komplikationer? 

Mycket energi går åt till hälsan... På tisdag ska jag tillbaka till arbetsterapeuten med min tennisarm. En ny tid för ögonbottensfotografering har jag också fått eftersom det för ett år sedan fanns en liten blödning som de vill hålla koll på. Hmmm....
Tänk att få vakna en enda morgon och slippa tänka på hälsan!

Jag återkommer som vanligt och vill tacka er som följer min blogg! Det känns väldigt skönt att få skriva av sig och få så fint stöd av er.

Kram till er alla!

Solsemester och evig väntan...

Aaah! Hemkommen från en skön och avkopplande semester på Cypern med Jens! Vi tog en sista-minten-resa och visste inte vart vi skulle hamna på ön. Det blev Ayia Napa. En väldigt turistig och ungdomlig stad. Vi kände oss lite väl gamla... Vi var där för att koppla av och ta det lugnt, lapa sol och äta gott. Det är en väldigt party-inriktad stad för tonåringar... Men trots allt hade vi det väldigt mysigt!

Jag var ganska trött under veckan för det var svårt att ställa in insulinet. Temperaturen på insulinet var inte alls lätt att hålla. Antingen var det för varmt eller så blev det för kallt när jag förvarade det i kylskåpet... Jag hade högt blodsockervärde hela tiden och det blev många sovstunder på stranden...
Mest rädd inför resan var jag över hur min hud skulle reagera i solen. Det gick över förväntan! Benen reagerade första dagen och första salta badet, men sen kände jag inget obehag resten av veckan. Däremot mitt ansikte gillade inte solen. Kanske var det kombinationen av sol och solskyddsfaktor som gjorde att jag fick variga finnar i hela ansiktet eller så har det ett samband med övrig hudkänslighet. Det blev dock bättre efter ett besök på apoteket där jag köpte en kräm med kombinerad kortison och antibiotika.

Jens hade det inte heller lätt under veckan... Han åkte med jordens förkylning och det blev sämre under veckan. Han var orkeslös, fick andnöd och hostattacker som gjorde att han vid flertal tillfällen höll på att svimma! När vi kom hem fick han en akut läkartid och fick konstaterat: Elakartat virus i lungorna! Hmmm... Nu käkar han kortison.

Nu låter ju detta som att vi haft en extremt jobbig semester! :-) Men vi har som sagt haft det väldigt skönt och inte känt några måsten. Här kommer lite bilder från trippen!

Poolen vid vårt lägenhetshotell

Stranden. Extremt härligt vatten!

 

 

 

 

 

Pelikan på stranden!

En dag tog vi en båtresa med Captain Marco. Turen tog ungefär 5 timmar och målet var att utifrån havet få se spökstaden Farmagusta. En helt ödelagd stad där Turkarna invaderade på 70-talet och alla Greker fick fly. Nu bor det bara militärer där. Helt sorgligt! Tyvärr har jag inte nån bra bild på staden eftersom vi inte hade lov att gå så nära in mot stranden.

Vi gjorde några små stopp med båten. Här stannade vi dock bara till några minuter för att kolla in den härliga klippan som en del turister hittat fram till!

En äkta piratgrotta

Ett badstopp vid Blue Lagoon. Så underbart! Man kan tro att det är poolvatten men det var bara så klart och fint saltvatten att man såg botten trots ett antal meters djup!

Tutt-lisa på havet

En kväll gick vi på riktig lyxrestaurang! Jag har aldrig ätit så god pepparfilé som där! Restaurangen heter Sage och har blivit utsedd som Cyperns bästa! Vi njöt verkligen! Servicen var långt över vad man är van vid och så trevlig personal! Kolla gärna på http://www.sagerest.com/article.php?id=53

En brunbränd Jens njuter av mat och vin

Poolfot(o)

Strandbar

Det finns såklart mycket fler bilder, men de här får sammanfatta veckan.

Under hela semestern och några veckor innan har jag ivrigt och nervöst väntat på svar från hudkliniken. Inget brev när jag kom hem heller. Men igår såg jag ett kuvert från sjukhuset.... Öppnade darrhänt... Men, det var bara en ny tid till Aleris-ögonspecialisten för ännu en ögonbottensfotografering. :-( Jag gjorde ju en sådan för ett år sedan för att kolla nerverna i ögonen. Då fanns det ju några små blödningar så därför vill de kolla upp mig igen. Blä! Så... ännu inget svar på mina prover.

Nu är det dags att gå ner i tvättstugan igen. Behöver jag ens förklara hut mycket tvätt vi har eftersom vi inte fick någon tid innan resan...? :-O

Ha det bra!

Se det positiva

Jag kanske kan hitta på en bra historia?
Kanske har jag blivit biten av en haj? Eller gjort en ny sorts operation som föryngrar cellerna? Eller trillat från balkongen och överlevt med bara några sår på benet? Eller... eller... Äh! Jag har gjort en biopsi och då ser man ut såhär.

Lite snygga plåster pigga upp ju! :-)
Tankarna går hela tiden runt. Men det är ju helt värdelöst att spekulera. Jag har ju ingen aning och det har jag inte förrän om 4 veckor.

Nu blir det att röja lägenheten. Man blir onekligen sugen på att göra vissa skönhetsförändringar i hemmet nu när det känns i luften att hösten kommit. Och är man dessutom florist i en stor butik som får in hur mycket höstnyheter som helst så kliar det i fingrarna! :-) Måste mysa till det lite!

Jag återkommer, om inte förr så när jag fått mina provsvar.

Skön söndag på er!

Värre än jag trodde...?

Jahapp...
Varit på sjukhuset och hudmottagningen.
Det är ju tur att man är om sig och kring sig! Doktorn på vårdcentralen kan ta sig i arslet! Jag har inte alls några svamputslag! Att jag har skrivhud stämmer dock och jag blir irriterad i huden pga av min söta hud och svett.  Det kommer jag inte ifrån. Däremot är det andra spekulationer om mina fula utslag.
Jag fick träffa en duktig hudspecialist och en annan tjej som läser till det. De klämde och granskade mina utslag och pratade i termer som jag inte förstod ett skvatt av. Det de förklarade för mig är att det finns sjukdomar som är förknippat med diabetes. Utslagen i huden sitter djupt och är inte nåt svampangrepp som bara blir på ytan. Ledvärk har också ett samband med detta och det är ju precis vad jag frågat de andra läkarna om som har nekat till detta!
För att ta reda på exakt vad det är så fick jag göra biopsi. Man stansar ut en bit av huden på några ställen på det angripna området. Det hade jag inte räknat med idag...
Jag fick först 2 bedövningssprutor. När det skulle ta första provet hade de inte verkat! Fick ytterligare 2 sprutor och så tog de en pytteliten pepparkaksform och tog bort hud. Sen 2 sprutor till. Gjorde heller inte sin verkan och jag skrek till! Ok... Ytterligare två sprutor! Och ett hudprov till. Puh! Det gick ju bra men jag kände mig lite illamående och omtumlad efteråt...
Provsvaren kommer om ca 4 veckor. De ska granskas på patologen i Stockholm.

Känner mig lite tom och förvirrad... Jag har tidigare läst om några sjukdomar som jag själv spekulerat i och jag hoppas hoppas hoppas att det är lindrigare än så! (Inte roligt att höra doktorerna prata om just dessa med varandra när jag ligger där på britsen och lyssnar...) Jag väntar med spänning på resultaten och hoppas att jag kan pusta ut efter det och inte behöva dras med ännu en obotlig sjukdom... Håll tummar och tår nu för mig!

Nu ska jag inmundiga lite lunch. Fick ledigt på fm (tur var väl det!) eftersom jag skulle till doktorn. Kanske är bra att jobba i em och tänka på annat?

Kram på er där ute i etern!

Ledig dag

Så skönt att ha en ledig dag alldeles för mig själv!
Har känt mig lite deppig senaste dagarna och jag vet inte varför... Kanske allt snurr med hälsan?
Fick förresten ett brev från sjukhuset idag där min Diabetesläkare skrivit att han skickat en remiss till hudläkare på sjukhuset. Kan ju vara intressant och se om de kommer fram till samma sak som vårdcentralen...?

Jag tog en liten sovmorgon och har städat ordentligt här hemma. Det känns skönt! Nu har jag inget viktigt för mig på em och det känns också rätt ok. :-)

Häromdagen tog jag lite bilder med mobilen på Karla och mig. Min mamma har önskar bilder på barn och barnbarn så jag försökte kämpa fram några bilder som kan duga... Inte helt lätt... Innan dessa resultat hade Karla räckt ut tungan, gjort grimaser, stirrat, visat rumpan mm mm framför kameran. Pust! Så här blev de bästa.

Denna bilden får mamma som förstoring. Karla ser så stor ut!

 

 

 

Hoppas ni alla får en lika avslappnad dag som jag! 

Vi höres snart igen! 

Ska man skratta eller gråta...?

Gissa vad?
Jag har varit hos farbror doktorn idag igen! Höhö...

Idag blev det en titt på mina fula utslag på benen och min knöliga handled.
Nu har jag, vad jag hoppas stämmer, fått svar på mina frågor och vad det är jag är allergisk mot. Jag har undrat länge... Svaret blev typ: Du är allergisk mot dig själv! :-O
Sammanfattningsvis kan man säga att min kropp håller på att begå självmord utan att min hjärna bestämt det! ;-) Först har jag en autoimmun sjukdom: Diabetes. Kroppen bryter själv ner de celler som producerar insulin. Konstigt. Sen har jag då fått veta att jag har en väldigt känslig hud, en "skrivhud" eller som det heter lite finare, "dermografism". Jag får allergisk reaktion av att riva eller ta hårt på huden. Ju mer jag kliar desto mer utslag och blåsliknande knottror blir det. Skrivhud heter det för att det blir tydliga märken om man rispar eller skriver på huden med nageln. För att göra det lite drägligare har jag fått antihistaminer (allergimedicin) som dämpar klådan.
De stora röda utslagen jag har på flera ställen på benen och handleden är en annan skum grej. Det är jästsvamp (åååh vad jag äcklas av detta ordet!) som liksom grott och inflammerat huden. Det kan helt enkelt komma av att jag just har diabetes, att min kropp och kroppsvätskor är söta. Om jag tex svettas så blir det socker på min hud där dessa svampar (usch...) älskar att ploppa upp. (Tack och lov inte på så många ställen än!) Detta ska nu behandlas med nån salva. Märkena kan ta upp till ett år att försvinna.

Pratade med mamma idag och hon fick mig att tänka igen på det här med insulinpump. Om det är så att mitt blodsocker håller sig i en jämnare nivå och inte sticker iväg som det gjort så kanske även mina utslag blir bättre? Då är jag ju liksom inte så "söt" i blodet och svettet. Kanske är en tanke att smälta och ta upp med diabetesläkaren?

Knölarna på handleden är ingen mer eller mindre än ökad bindväv. Det kommer förmodligen aldrig att försvinna. Har tidigare skrivit om min rygg och skuldra där bindväven ökat och gjort mig stel. (Ännu en följdgrej av diabetes som jag trodde låg långt framåt i tiden...)

Kort och gott: Det är inte mycket med mig nu för tiden... Men det går antagligen inte att gräva ner sig för detta. Jag kan ju liksom inte hjälpa det. Jag får ta de hjälpmedel som finns och hoppas att det kommer bli drägligare. Acceptera: Jag är lite annorlunda! ;-)

Hepp! :-)

Ett steg på väg...

Nu har jag ännu en gång varit på vårdcentralen.
Jag ringde angående min hand och arm.
Fick komma till en arbetsterapeut.
Hon klämde och kände på alla ställen som gjorde infernaliskt ont...

En sak kom hon fram till direkt:
Tennisarmbåge.
Tjoho... Det har uppstått av monotona rörelser. Jag vet precis varför. På jobbet håller jag upp min vänsterarm i samma vinkel ett antal timmar varje vecka när jag tex. binder buketter. Musklerna liksom har lärt sig att spännas på det sättet och kan inte slappna av. Detta orsakar inte bara värken i armbågen utan det som känt ut i fingrarna.

Själva handleden, som jag visade upp i förra blogginlägget, med alla konstiga knölar och rodnad hade hon inget direkt svar på. Hon kallade in en sköterska och de tyckte båda att det verkar som att knölarna sitter i eller under själva huden. Små ärtor som går att flytta på. När jag visade upp mitt ben med mina fula blemmor tyckte de att det ser ut att vara samma slags "hudåkomma". Däremot vet de inte vad...
Nån enstaka Ganglion sitter där också. Det är ju inte så konstigt. Det är ju ganska valigt förekommande. Men vad är det för skumma småknölar jag fått??

Vad ska då göras?
För min Tennisarmbåge har jag fått ett träningsschema som ska följas varje dag. Att sträcka ut musklerna i armen. Försöka pausa i mina arbetsuppgifter och variera mina armrörelser.
Jag har även fått (köpa) ett handledsskydd som jag ska använda när jag jobbar. Det gör att musklerna slappnar av mer eftersom vissa rörelser blir omöjliga.

Handleden blir en fortsättning på följetongen... Jag fick en tid inbokad nästa vecka till Doktorn (som skrev ut kortisonet till mig som ställde till en massa... Om ni minns...) Han ska få klämma lite mer på knölarna och inspektera utslagen på benen igen. Om han fortfarande inte vet vad det kan vara så får han remittera mig till en hudspecialist.


Är det någon som blev klokare av detta inlägg? :-)
Nu vet jag vart värken kommer ifrån åtminstone. Vad det andra skumma är återstår att se...

Nu ska Agda 93 gå och lägga sig! ;-)
Imorgon är jag ledig och ska följa med Karla första dagen i skolan! Spännande!

Gonatt alla!

Aldrig frisk...

...känns det som.

Nu är jag kanonförkyld. En liten present från Karla som också snorat och hostat ett tag. Tack så mycket, tack! :-/

Skulle nog behöva ta en tripp snart till farbror doktorn igen.
I veckan gick jag in på apoteket och frågade efter ett handledsskydd.
Expediten sa: -Ja det har vi men du ska till doktorn med din hand!
Hoppsan...
Är fortfarande jätteknölig i handleden och stundvis svullen. När jag jobbar och lyfter tungt så får jag även värk i fingrarna och upp i armbågen. Hmm...

Fattar inte vad detta är? Är det förslitning? Inflammation? Ett skönt arv från mammas sida med reumatisk värk?
Jag bryr mig inte vilket, bara jag får veta vad det är. Men som allt annat med min kropp så är det väl ingen som vet...

Bara lilla jag...

Snurrigt...

Varför ska allt va så krångligt!??

Pratat med syster Inger på Diabetesmottagningen. Provsvaren hade kommit.
Enligt dem så är det ingen allergi mot insulinet i sig.
Men frågan kvarstår: VAD ÄR DET??

Doktor Anders som är min Diabetesläkare kommer tillbaka från semester om två veckor. Då ska jag kontakta honom om vidare utredning. Inger sa att det skulle kunna vara någon beståndsdel i själva nålarna eller lösningsmedel som kan vara orsak till irritation.
Inte vet jag...
Känns som det lika väl kan vara hund, gräs, kvalster, schampo, barn, sambo, bajs, kiss eller vad som helst!!!!

Summa summarum:

* Jag är lika förvirrad.
* En ny utredning blir det snart.
* Fortsätta med Tavegyl så länge mot klåda.
* Ingen insulinpump i nuläget.

En stor SUCK och PUST!!!

I väntans tider...

...Nej, jag är inte gravid! :-)

Däremot spänd inför morgondagen då jag ska prata med sjukhuset och förhoppningsvis få senaste provsvaren!
Jag vet inte vad jag egentligen "föredrar"... Att få veta att jag är allergisk mot nåt i insulinet och allt vad det innebär och därmed få testa pump, eller om proverna är negativa och en ny lång utredning ska sättas igång och letas bland en miljon olika ämnen man kan vara känslig emot...?
Typ, pest eller kolera. Det känns som att ett besked på vad det är som orsakat allt skit i kroppen hade varit skönt, vad det än är!
Hur som helst, spänd förväntan.

Jag återkommer under morgondagen med mer kött på benen. (Hoppas jag. Man vet aldrig om proverna tar längre tid än väntat...)

Sov gott alla!

Uppdatering av dagen...

Nu har jag varit på sjukhuset...
Träffade en jättego sköterska och en av doktorerna på Diabetesavdelningen.
Nu har jag fått ta test som ska skickas till labb i Lund. Det ska visa om det är något av tre olika substanser i insulin som jag är överkänslig mot.

Jag har fått en tid inbokad för eventuell utprovning av insulinpump om två veckor, när provresultaten är klara. Tills dess ska jag öka mina två insulinsorter ganska mycket. (Det har jag redan på eget bevåg, men jag har inte vetat hur mycket extra jag skulle våga ta i med.)

De säger att jag inte ska vara rädd att mina värden är så höga just nu. Det blir bara farligt om det går lite längre tid. Än så länge har kroppen klarat av det och jag har inga ketoner i blodet. (Gifter)

Det känns lugnare inombords och nu vet jag vart jag ska vända mig om jag behöver hjälp!
Imoron är jag ledig enligt schema så jag kommer ta vara på kvällen och morgondagen att vila ut och göra enligt anvisningarna jag fått. På onsdag ska jag börja jobba! Måste komma in i rutinerna igen och det kan säkert vara bra att ha annat att tänka på... Sista tiden har allt handlat om hälsan.

Nu är det bara att hålla tummarna att jag ska känna mig piggare och gladare framöver!

Kram till alla som stöttat mig!

Hallå! Kan jag få lite hjälp?!

Puh vilken helg, vecka, semester...!

Känner mig helt slut och vilsen.
Vart är hjälpen när man behöver den?

Orkar inte skriva om alla turer hit och dit som jag varit med om senaste veckan...
Kort och gott: En doktor skrev ut kortisontabletter mot mina utslag. De ställde till det för mitt blodsocker. Legat oroväckande högt. Åkte in på akuten i lördags. Träffade en nonchalant doktor som sa att jag fick välja själv om jag ville fortsätta behandlingen och att jag skulle kontakta min sköterska nästa vecka... :-( Orolig och med höga värden åkte jag hem igen. Mått piss. Psykiskt ur balans. Tappat kontrollen över min kropp. Inte vetat hur jag ska få ordning på värdena och samtidigt få bort utsalgen.

Nu äntligen har jag fått tag på en sköterska på Endokrin/Diabetes som ska träffa mig kl 15.00 och dessutom en doktor!
Jag förklarade min oro över telefon och att jag ville träffas. De ska nu ta nåt prov som kan visa om man är överkänslig mot nåt ämne i olika insulinsorter.
Vi pratade snabbt om insulinpump och hon sa att det kanske kunde vara bra för mig. Vi ska eventuellt boka in tid för detta senare.

Kul att börja första dagen efter semestern med att sjukskriva sig... :-/
Känner mig rutten gentemot mitt arbete... Men jag kan ju inte hjälpa att jag mår som jag gör...

Jag uppdaterar så snart jag vet mer.

Riktigt tröttsamt!

Åh! Suck!

Nu är jag så vansinnigt trött på allt! 

Doktorn ringde i onsdags med besked från nya provtagningar. Jag fick ju åka dit igen i måndags och visa upp mina ben som inte blivit bättre av kortisonkräm och allergitabletter.
5 rör med blod tog de och svaren var ju som tur väl bra! Men frågan återstår ju. Vad är det som inte stämmer i min kropp? Varför får jag dessa utslag?
Jag blev ordinerad ny starkare allergimedicin och 6 kortisontabletter om dagen för att få bort utslagen. Jättebra! Förutom att kortisonet höjer blodsockret, något som läkaren varnade för också.
Igårkväll kollade jag mitt värde innan läggdags och det var rekordhögt! Man ska inte ligga på 16,6 trots att man tagit sina sprutor enligt alla regler! :-( Jag fick ta en Apidra på 10 enheter och Lantus 20 innan jag la mig.

Har sovit som en kratta! Eller rättare sagt, inte alls! Orolig. La mig i soffan då jag inte kunde somna bredvid en snarkande Jens... Kollade senast klockan 01.30. Fortfarande inte somnat. Kissat mycket. Vänt och vridit mig. Steg upp vid 5 för att skjutsa Jens till jobbet. (De ska ha lite festligt efter jobbet på firman så jag lovade att skjutsa honom och en arbetskamrat ena resan.)

Kollade sockret tidigt imorse: 

Nu när jag kommit hem igen: 

Jag blir tokig! Jag mår inte bra när det ligger så högt och jag vågar knappt äta! Känns ju jättekul att semestern är slut efter helgen och man ska börja jobba och stressa igen på måndag under dessa förhållanden... :-(

Mina tankar snurrar vad det är som jag inte tål? Nu har jag ju bytt insulin igen. Ska få en annan sorts nålar, igen. Diabetessköterskan har pratat med en allergisköterska på sjukhuset och de ska skicka hem papper som jag ska fylla i för egenremiss. Måste ta itu med detta och få ett besked! Jätteskönt om jag mår bättre efter avslutad kur, men jag vill ju liksom inte få tillbaka det igen och igen...

Nu väntar jag bara på att Karla ska vakna! Har inga stora planer för dagen. Får se vad vi hittar på tillsammans med Emmy och David.

Det var så mysigt att natta Karla igår! Vi läste en bok, eller snarare hon "läste" för mig! :-) Sen kramade och pussade hon mig och sa att det är tur att hon fått den vackraste mamman i världen och att jag är den bästaste! :') Såna stunder är värda att ta vara på! Min stora kärlek!

Jag önskar er alla en bra dag och en skön helg!