Solsemester och evig väntan...

Aaah! Hemkommen från en skön och avkopplande semester på Cypern med Jens! Vi tog en sista-minten-resa och visste inte vart vi skulle hamna på ön. Det blev Ayia Napa. En väldigt turistig och ungdomlig stad. Vi kände oss lite väl gamla... Vi var där för att koppla av och ta det lugnt, lapa sol och äta gott. Det är en väldigt party-inriktad stad för tonåringar... Men trots allt hade vi det väldigt mysigt!

Jag var ganska trött under veckan för det var svårt att ställa in insulinet. Temperaturen på insulinet var inte alls lätt att hålla. Antingen var det för varmt eller så blev det för kallt när jag förvarade det i kylskåpet... Jag hade högt blodsockervärde hela tiden och det blev många sovstunder på stranden...
Mest rädd inför resan var jag över hur min hud skulle reagera i solen. Det gick över förväntan! Benen reagerade första dagen och första salta badet, men sen kände jag inget obehag resten av veckan. Däremot mitt ansikte gillade inte solen. Kanske var det kombinationen av sol och solskyddsfaktor som gjorde att jag fick variga finnar i hela ansiktet eller så har det ett samband med övrig hudkänslighet. Det blev dock bättre efter ett besök på apoteket där jag köpte en kräm med kombinerad kortison och antibiotika.

Jens hade det inte heller lätt under veckan... Han åkte med jordens förkylning och det blev sämre under veckan. Han var orkeslös, fick andnöd och hostattacker som gjorde att han vid flertal tillfällen höll på att svimma! När vi kom hem fick han en akut läkartid och fick konstaterat: Elakartat virus i lungorna! Hmmm... Nu käkar han kortison.

Nu låter ju detta som att vi haft en extremt jobbig semester! :-) Men vi har som sagt haft det väldigt skönt och inte känt några måsten. Här kommer lite bilder från trippen!

Poolen vid vårt lägenhetshotell

Stranden. Extremt härligt vatten!

 

 

 

 

 

Pelikan på stranden!

En dag tog vi en båtresa med Captain Marco. Turen tog ungefär 5 timmar och målet var att utifrån havet få se spökstaden Farmagusta. En helt ödelagd stad där Turkarna invaderade på 70-talet och alla Greker fick fly. Nu bor det bara militärer där. Helt sorgligt! Tyvärr har jag inte nån bra bild på staden eftersom vi inte hade lov att gå så nära in mot stranden.

Vi gjorde några små stopp med båten. Här stannade vi dock bara till några minuter för att kolla in den härliga klippan som en del turister hittat fram till!

En äkta piratgrotta

Ett badstopp vid Blue Lagoon. Så underbart! Man kan tro att det är poolvatten men det var bara så klart och fint saltvatten att man såg botten trots ett antal meters djup!

Tutt-lisa på havet

En kväll gick vi på riktig lyxrestaurang! Jag har aldrig ätit så god pepparfilé som där! Restaurangen heter Sage och har blivit utsedd som Cyperns bästa! Vi njöt verkligen! Servicen var långt över vad man är van vid och så trevlig personal! Kolla gärna på http://www.sagerest.com/article.php?id=53

En brunbränd Jens njuter av mat och vin

Poolfot(o)

Strandbar

Det finns såklart mycket fler bilder, men de här får sammanfatta veckan.

Under hela semestern och några veckor innan har jag ivrigt och nervöst väntat på svar från hudkliniken. Inget brev när jag kom hem heller. Men igår såg jag ett kuvert från sjukhuset.... Öppnade darrhänt... Men, det var bara en ny tid till Aleris-ögonspecialisten för ännu en ögonbottensfotografering. :-( Jag gjorde ju en sådan för ett år sedan för att kolla nerverna i ögonen. Då fanns det ju några små blödningar så därför vill de kolla upp mig igen. Blä! Så... ännu inget svar på mina prover.

Nu är det dags att gå ner i tvättstugan igen. Behöver jag ens förklara hut mycket tvätt vi har eftersom vi inte fick någon tid innan resan...? :-O

Ha det bra!

Se det positiva

Jag kanske kan hitta på en bra historia?
Kanske har jag blivit biten av en haj? Eller gjort en ny sorts operation som föryngrar cellerna? Eller trillat från balkongen och överlevt med bara några sår på benet? Eller... eller... Äh! Jag har gjort en biopsi och då ser man ut såhär.

Lite snygga plåster pigga upp ju! :-)
Tankarna går hela tiden runt. Men det är ju helt värdelöst att spekulera. Jag har ju ingen aning och det har jag inte förrän om 4 veckor.

Nu blir det att röja lägenheten. Man blir onekligen sugen på att göra vissa skönhetsförändringar i hemmet nu när det känns i luften att hösten kommit. Och är man dessutom florist i en stor butik som får in hur mycket höstnyheter som helst så kliar det i fingrarna! :-) Måste mysa till det lite!

Jag återkommer, om inte förr så när jag fått mina provsvar.

Skön söndag på er!

Värre än jag trodde...?

Jahapp...
Varit på sjukhuset och hudmottagningen.
Det är ju tur att man är om sig och kring sig! Doktorn på vårdcentralen kan ta sig i arslet! Jag har inte alls några svamputslag! Att jag har skrivhud stämmer dock och jag blir irriterad i huden pga av min söta hud och svett.  Det kommer jag inte ifrån. Däremot är det andra spekulationer om mina fula utslag.
Jag fick träffa en duktig hudspecialist och en annan tjej som läser till det. De klämde och granskade mina utslag och pratade i termer som jag inte förstod ett skvatt av. Det de förklarade för mig är att det finns sjukdomar som är förknippat med diabetes. Utslagen i huden sitter djupt och är inte nåt svampangrepp som bara blir på ytan. Ledvärk har också ett samband med detta och det är ju precis vad jag frågat de andra läkarna om som har nekat till detta!
För att ta reda på exakt vad det är så fick jag göra biopsi. Man stansar ut en bit av huden på några ställen på det angripna området. Det hade jag inte räknat med idag...
Jag fick först 2 bedövningssprutor. När det skulle ta första provet hade de inte verkat! Fick ytterligare 2 sprutor och så tog de en pytteliten pepparkaksform och tog bort hud. Sen 2 sprutor till. Gjorde heller inte sin verkan och jag skrek till! Ok... Ytterligare två sprutor! Och ett hudprov till. Puh! Det gick ju bra men jag kände mig lite illamående och omtumlad efteråt...
Provsvaren kommer om ca 4 veckor. De ska granskas på patologen i Stockholm.

Känner mig lite tom och förvirrad... Jag har tidigare läst om några sjukdomar som jag själv spekulerat i och jag hoppas hoppas hoppas att det är lindrigare än så! (Inte roligt att höra doktorerna prata om just dessa med varandra när jag ligger där på britsen och lyssnar...) Jag väntar med spänning på resultaten och hoppas att jag kan pusta ut efter det och inte behöva dras med ännu en obotlig sjukdom... Håll tummar och tår nu för mig!

Nu ska jag inmundiga lite lunch. Fick ledigt på fm (tur var väl det!) eftersom jag skulle till doktorn. Kanske är bra att jobba i em och tänka på annat?

Kram på er där ute i etern!

Ledig dag

Så skönt att ha en ledig dag alldeles för mig själv!
Har känt mig lite deppig senaste dagarna och jag vet inte varför... Kanske allt snurr med hälsan?
Fick förresten ett brev från sjukhuset idag där min Diabetesläkare skrivit att han skickat en remiss till hudläkare på sjukhuset. Kan ju vara intressant och se om de kommer fram till samma sak som vårdcentralen...?

Jag tog en liten sovmorgon och har städat ordentligt här hemma. Det känns skönt! Nu har jag inget viktigt för mig på em och det känns också rätt ok. :-)

Häromdagen tog jag lite bilder med mobilen på Karla och mig. Min mamma har önskar bilder på barn och barnbarn så jag försökte kämpa fram några bilder som kan duga... Inte helt lätt... Innan dessa resultat hade Karla räckt ut tungan, gjort grimaser, stirrat, visat rumpan mm mm framför kameran. Pust! Så här blev de bästa.

Denna bilden får mamma som förstoring. Karla ser så stor ut!

 

 

 

Hoppas ni alla får en lika avslappnad dag som jag! 

Vi höres snart igen! 

Ska man skratta eller gråta...?

Gissa vad?
Jag har varit hos farbror doktorn idag igen! Höhö...

Idag blev det en titt på mina fula utslag på benen och min knöliga handled.
Nu har jag, vad jag hoppas stämmer, fått svar på mina frågor och vad det är jag är allergisk mot. Jag har undrat länge... Svaret blev typ: Du är allergisk mot dig själv! :-O
Sammanfattningsvis kan man säga att min kropp håller på att begå självmord utan att min hjärna bestämt det! ;-) Först har jag en autoimmun sjukdom: Diabetes. Kroppen bryter själv ner de celler som producerar insulin. Konstigt. Sen har jag då fått veta att jag har en väldigt känslig hud, en "skrivhud" eller som det heter lite finare, "dermografism". Jag får allergisk reaktion av att riva eller ta hårt på huden. Ju mer jag kliar desto mer utslag och blåsliknande knottror blir det. Skrivhud heter det för att det blir tydliga märken om man rispar eller skriver på huden med nageln. För att göra det lite drägligare har jag fått antihistaminer (allergimedicin) som dämpar klådan.
De stora röda utslagen jag har på flera ställen på benen och handleden är en annan skum grej. Det är jästsvamp (åååh vad jag äcklas av detta ordet!) som liksom grott och inflammerat huden. Det kan helt enkelt komma av att jag just har diabetes, att min kropp och kroppsvätskor är söta. Om jag tex svettas så blir det socker på min hud där dessa svampar (usch...) älskar att ploppa upp. (Tack och lov inte på så många ställen än!) Detta ska nu behandlas med nån salva. Märkena kan ta upp till ett år att försvinna.

Pratade med mamma idag och hon fick mig att tänka igen på det här med insulinpump. Om det är så att mitt blodsocker håller sig i en jämnare nivå och inte sticker iväg som det gjort så kanske även mina utslag blir bättre? Då är jag ju liksom inte så "söt" i blodet och svettet. Kanske är en tanke att smälta och ta upp med diabetesläkaren?

Knölarna på handleden är ingen mer eller mindre än ökad bindväv. Det kommer förmodligen aldrig att försvinna. Har tidigare skrivit om min rygg och skuldra där bindväven ökat och gjort mig stel. (Ännu en följdgrej av diabetes som jag trodde låg långt framåt i tiden...)

Kort och gott: Det är inte mycket med mig nu för tiden... Men det går antagligen inte att gräva ner sig för detta. Jag kan ju liksom inte hjälpa det. Jag får ta de hjälpmedel som finns och hoppas att det kommer bli drägligare. Acceptera: Jag är lite annorlunda! ;-)

Hepp! :-)

Ett steg på väg...

Nu har jag ännu en gång varit på vårdcentralen.
Jag ringde angående min hand och arm.
Fick komma till en arbetsterapeut.
Hon klämde och kände på alla ställen som gjorde infernaliskt ont...

En sak kom hon fram till direkt:
Tennisarmbåge.
Tjoho... Det har uppstått av monotona rörelser. Jag vet precis varför. På jobbet håller jag upp min vänsterarm i samma vinkel ett antal timmar varje vecka när jag tex. binder buketter. Musklerna liksom har lärt sig att spännas på det sättet och kan inte slappna av. Detta orsakar inte bara värken i armbågen utan det som känt ut i fingrarna.

Själva handleden, som jag visade upp i förra blogginlägget, med alla konstiga knölar och rodnad hade hon inget direkt svar på. Hon kallade in en sköterska och de tyckte båda att det verkar som att knölarna sitter i eller under själva huden. Små ärtor som går att flytta på. När jag visade upp mitt ben med mina fula blemmor tyckte de att det ser ut att vara samma slags "hudåkomma". Däremot vet de inte vad...
Nån enstaka Ganglion sitter där också. Det är ju inte så konstigt. Det är ju ganska valigt förekommande. Men vad är det för skumma småknölar jag fått??

Vad ska då göras?
För min Tennisarmbåge har jag fått ett träningsschema som ska följas varje dag. Att sträcka ut musklerna i armen. Försöka pausa i mina arbetsuppgifter och variera mina armrörelser.
Jag har även fått (köpa) ett handledsskydd som jag ska använda när jag jobbar. Det gör att musklerna slappnar av mer eftersom vissa rörelser blir omöjliga.

Handleden blir en fortsättning på följetongen... Jag fick en tid inbokad nästa vecka till Doktorn (som skrev ut kortisonet till mig som ställde till en massa... Om ni minns...) Han ska få klämma lite mer på knölarna och inspektera utslagen på benen igen. Om han fortfarande inte vet vad det kan vara så får han remittera mig till en hudspecialist.


Är det någon som blev klokare av detta inlägg? :-)
Nu vet jag vart värken kommer ifrån åtminstone. Vad det andra skumma är återstår att se...

Nu ska Agda 93 gå och lägga sig! ;-)
Imorgon är jag ledig och ska följa med Karla första dagen i skolan! Spännande!

Gonatt alla!

Aldrig frisk...

...känns det som.

Nu är jag kanonförkyld. En liten present från Karla som också snorat och hostat ett tag. Tack så mycket, tack! :-/

Skulle nog behöva ta en tripp snart till farbror doktorn igen.
I veckan gick jag in på apoteket och frågade efter ett handledsskydd.
Expediten sa: -Ja det har vi men du ska till doktorn med din hand!
Hoppsan...
Är fortfarande jätteknölig i handleden och stundvis svullen. När jag jobbar och lyfter tungt så får jag även värk i fingrarna och upp i armbågen. Hmm...

Fattar inte vad detta är? Är det förslitning? Inflammation? Ett skönt arv från mammas sida med reumatisk värk?
Jag bryr mig inte vilket, bara jag får veta vad det är. Men som allt annat med min kropp så är det väl ingen som vet...

Bara lilla jag...