Är jag en måltavla ellä...?

...Ibland känns det verkligen så. Skjut prick på mig bara så ligger jag snart!

Jag har varit hemma hela veckan men halsont och feber. Igår är jag på nåt sätt lättad att jag var hemma när lägenheten plötsligt höll på att rasa ihop... Ja, ellä... Det började med att jag hörde att det droppade inifrån sovrummet. När jag kom in såg jag en spricka i taket på ca en meter där det droppade tätt med vatten! Jag fick panik! Sprang ner i trappentrén där jag vet att journumret står. När jag kom tillbaka hade det spridit sig ännu mer och halva sovrummet var blött! Efter ca 15-20 min hade även garderoben, badrummet och extrarummet blivit angripet! I badrummet hade det ännu inte spruckit men i taket hänge som en vattenfylld sprickfärdig ballong! Panik!!! Försökte röja undan så gott det gick och ringde ännu en gång till jouren! Granntanten ovanför hade också larmat några gånger för hos henne flöt vattnet över trösklarna!
De verkar som att det är ett vattenrör emellan våra våningar som gått sönder...
Jens kom hem från jobbet, Fastighetsskötare, Bovärd, och Byggjobbare trillade in.
Nu har vi en avfuktare igång över helgen, plastmattorna är borttagna eller uppvikta och allt är uppochner...
Visst är det fantastiskt hur en fredag kan te sig!?!

Sovrummet där allt började...

"Ballongen" i badrumstaket som fastighetsskötaren stack hål på. Det kom några liter i ett skyfall...

Extrarummet som också fick en hel del vatten. Rann längs taket och väggen ner under mattan.

Fantastisk hall med avfuktare!

Ja, ungefär så ser det ut hemma hos mig! Precis när vi renoverat färdigt köket...

Kommer ni ihåg från tidigare inlägg att jag fick duodermplattor till mina utslag på benen med kortisonlösning? De skulle sitta en vecka i taget och bytas i totalt 5 veckor. Igår gav jag upp. Det är 4 veckor nu. Mina sår är sämre och de där plåsterna har gjort det rejält irriterat! Jag skiter i det nu! Jag trodde jag skulle bita av tungan när jag duschade för ni kanske kan tänka er känslan av varmt vatten på ett skrubbsår...? :-O

Nä, nu ska jag fortsätta denna härliga helg!
Jens kommer väl snart hem efter att ha fått hjälp att hämta hem bilen på motorvägen... Den pajade igår också... Men det är en annan historia!

Kontinuerlig mätning och feber...

Blä.....
Hemma från jobbet idag med förkylning och feber. Trött, högt socker som vanligt och huvudvärken från h-vetet...
Klart att jag skulle åka på det när arbetskamrater och Karla varit förkylda och vissa haft feber. Tror inte mitt immunförsvar är så bra just för tillfället...

Igår var jag hos diabetessköterskan Inger på sjukhuset. Jag fick äntligen en kontinuerlig blodsockermätare som jag ska bära en vecka. Förra gången fick jag bara en liten sensor isatt i magen men denna gången blev det även med en dosa som jag ska bära på mig hela tiden.(Medtronic MiniMed) Den andra varianten var utlånad redan... Jaja, det ska väl gå detta med. Det blir ju som en liten föraning om hur det är att bära med sig pump dygnet runt. Samtidigt ska jag mata in egentagna värden från fingret 4 ggr/dygn. Jag ska också föra lite anteckningar om hur mycket insulin jag tar, vad jag äter osv. Annars är det inte lätt att hålla reda på varför kurvan plötsligt ändrar sig uppåt eller nedåt.

Såhär ser det ut på min mage. Känner mig just nu väldigt sexig med denna, stora plattor (duoderm) på mina ben och dessutom snorig i näsan och flottig i håret... Man kan inte alltid va på topp, ellä?

Efter en vecka ska detta utvärderas. Mina värden laddar vi över och kan då kolla en kurva på hur det sett ut dygnet runt. Vad händer när jag sover? Ätit? Tagit insulin? Stressat? Rört på mig mycket?
Det blir underlaget till om vi kan korrigera mina insulindoser och få ett stabilare socker eller om det kommer bli pump som det pekar åt just nu. Inger sa att det inte kommer bli nån pump innan jul i alla fall. Det är för många röda dagar i slutet av året och då har jag svårt att få hjälp om det skulle strula för mig i början. Det verkar ju vettigt. Men jag är sjukt nervös inför denna månaden som är kvar av året på mitt stressiga jobb. Hur ska jag orka jobba mer än heltid med denna slitna kropp? :-(
Det får bli att ta en dag i taget. Kanske jag kan få lite tips om en vecka när jag återvänder till Inger med mina värdeskurvor?

Nu ska jag ta en kopp kaffe och bädda ner mig igen.
Sov till 10.45 idag! Hade säkert kunnat sova längre om inte mätaren pep aggressivt att den ville ha ett nytt värde inmatat av mig! ;-)

Jag återkommer som vanligt!
Tills dess, sköt om dig! (Eller sköt dig?)

Utan anledning

Hej!

Idag bloggar jag liksom utan anledning. :-) Läget är väl ganska oförändrat sen sist jag skrev.

Varit ledig idag. Hade massa planer här hemma men har inte gjort ett skvatt... Mer än att rasta Gaston och ligga på soffan medan Karla var i skolan. Hamnade här igen med en kopp kaffe och Karla som kollar in Barbie-film. Lite dåligt samvete att jag inte tränat, städat garderoben eller nåt annat som stod på min lista... Men man måste väl ändå få ta det lite lugnt nån gång också!?

Ikväll ska jag till jobbet en stund på frivillig basis. De som vill (läs alla) ska träffas där och käka gott och dricka vin samtidigt som vi ska pyssla, låta inspirationen flöda och få igång fantasin inför Advent och Jul då man måste vara kreativt på topp. Floristens tid är nära... Och återigen står jag här och våndas inför den tiden. Stress och övertid... Pust... Jaja, jag ska inte jaga upp mig i förväg.

Tänkte lägga in ett bildflöde av min vardag och familj. Det får avsluta detta lilla inlägg för idag!

Besök på besök...

NU! ska jag berätta lite vad som hänt senaste tiden. Jag har varit slö på att uppdatera så fisken rinns...risken finns att det blir ett långt brev idag. :-)

Jag var till Hudkliniken och fick lite mer info om Necrobiosisen som jag fått. (Skrivit mer om det i tidigare inlägg.) Dessutom fick jag veta att jag har en annan hudsjukdom som heter Granuloma. Den är ofarlig men gav mig svar på varför jag har en knölig handled och ett stort knöligt utslag på låret. Det sitter i bindväven och går ofta över av sig självt. Däremot gör ju inte Necrobiosis Lupoidica det... Jag ska börja med att behandla med kortisonlösning som jag smörjer utslagen på båda smalbenen med och sätter över en platta (duoderm). Det ska sitta en vecka i taget, sammanlagt 5 veckor. Vi provar om detta funkar.* (Kommer lite mer info längre ner.)

Nästa stopp var på Ögonspecialisten Aleris. Det var dags att göra en ny ögonbottenfotografering för att undersöka nerverna i ögonen. Förra gången var där små blödningar. Till min glädje såg det mycket bättre ut denna gången! Nåt positivt! :-) Måste visa en bild på mina Disney-prinsess-ögon! Efter vidgande droppar ser man lätt drogad ut....

Och nu det senaste. Igår fick jag äntligen komma till Anders Nilsson, överläkare på Diabetesmottagningen.  Jag har besökt ett antal sköterskor och doktorer sen sist vi träffades så det var på tiden att vi fick snacka igenom min behandling.
Mitt socker har legat alldeles för högt länge nu som ni säkert läst om. Det märktes även på mina prover. Långtidsvärdet, Hba1c, ligger nu på 65. (För er som kan siffrorna). I runda slängar kan man säga att mitt blodsocker ligger nånstan i genomsnittsvärde på 12-13. När vi förde över data från min mätare så var det väldigt få värden som legat bra. Många gånger uppemot 20. Nu har även levervärdena blivit dåliga och lite högre kolesterolvärde. Mina nerver börjar kittla och domna i händer och tår. En varningsklocka!
Anders såg lite bekymrad ut och funderade länge... "Du är egentligen frisk som en nötkärna och vi vill ju att du ska förbli det!" (Blodtryck och diverse organ funkar ju som de ska). "Jag tycker det vore värt att testa pump! Den kostar ca 50 000 kr men pengar är ingenting i förhållande till att få dig att må bra!"
Kändes fantastiskt att höra detta. Nu får jag själv bestämma om vi ska prova insulinpump. Till att börja med får jag höja mitt basala insulin och måltidsinsulin (igen) och så ska jag få kontinuerlig blodsockermätning (igen) för att kolla värdena dygnet runt en tid. Min sköterska ska gå igenom och introducera pumpen.

* Anders kollade mina ben och undrade vad de tänkt egentligen på hudkliniken!? Han tror inte alls att kortisonet kommer hjälpa och sa att det ofta blir hudtransplantation istället! :-O Det är det enda som hjälper och de är väldigt duktiga på det i Malmö... Oooops! Jag håller tummarna för att det i alla fall går att behandla istället för en transplantation... Men det får bli ett senare problem! Nu ska jag få ordning på min hälsa i övrigt och hoppas att det blir lugnare på alla sjukhusbesök snart!

Ha en bra dag alla läsare! Hörs snart igen!