Ledig dag

Så skönt att ha en ledig dag alldeles för mig själv!
Har känt mig lite deppig senaste dagarna och jag vet inte varför... Kanske allt snurr med hälsan?
Fick förresten ett brev från sjukhuset idag där min Diabetesläkare skrivit att han skickat en remiss till hudläkare på sjukhuset. Kan ju vara intressant och se om de kommer fram till samma sak som vårdcentralen...?

Jag tog en liten sovmorgon och har städat ordentligt här hemma. Det känns skönt! Nu har jag inget viktigt för mig på em och det känns också rätt ok. :-)

Häromdagen tog jag lite bilder med mobilen på Karla och mig. Min mamma har önskar bilder på barn och barnbarn så jag försökte kämpa fram några bilder som kan duga... Inte helt lätt... Innan dessa resultat hade Karla räckt ut tungan, gjort grimaser, stirrat, visat rumpan mm mm framför kameran. Pust! Så här blev de bästa.

Denna bilden får mamma som förstoring. Karla ser så stor ut!

 

 

 

Hoppas ni alla får en lika avslappnad dag som jag! 

Vi höres snart igen! 

Ska man skratta eller gråta...?

Gissa vad?
Jag har varit hos farbror doktorn idag igen! Höhö...

Idag blev det en titt på mina fula utslag på benen och min knöliga handled.
Nu har jag, vad jag hoppas stämmer, fått svar på mina frågor och vad det är jag är allergisk mot. Jag har undrat länge... Svaret blev typ: Du är allergisk mot dig själv! :-O
Sammanfattningsvis kan man säga att min kropp håller på att begå självmord utan att min hjärna bestämt det! ;-) Först har jag en autoimmun sjukdom: Diabetes. Kroppen bryter själv ner de celler som producerar insulin. Konstigt. Sen har jag då fått veta att jag har en väldigt känslig hud, en "skrivhud" eller som det heter lite finare, "dermografism". Jag får allergisk reaktion av att riva eller ta hårt på huden. Ju mer jag kliar desto mer utslag och blåsliknande knottror blir det. Skrivhud heter det för att det blir tydliga märken om man rispar eller skriver på huden med nageln. För att göra det lite drägligare har jag fått antihistaminer (allergimedicin) som dämpar klådan.
De stora röda utslagen jag har på flera ställen på benen och handleden är en annan skum grej. Det är jästsvamp (åååh vad jag äcklas av detta ordet!) som liksom grott och inflammerat huden. Det kan helt enkelt komma av att jag just har diabetes, att min kropp och kroppsvätskor är söta. Om jag tex svettas så blir det socker på min hud där dessa svampar (usch...) älskar att ploppa upp. (Tack och lov inte på så många ställen än!) Detta ska nu behandlas med nån salva. Märkena kan ta upp till ett år att försvinna.

Pratade med mamma idag och hon fick mig att tänka igen på det här med insulinpump. Om det är så att mitt blodsocker håller sig i en jämnare nivå och inte sticker iväg som det gjort så kanske även mina utslag blir bättre? Då är jag ju liksom inte så "söt" i blodet och svettet. Kanske är en tanke att smälta och ta upp med diabetesläkaren?

Knölarna på handleden är ingen mer eller mindre än ökad bindväv. Det kommer förmodligen aldrig att försvinna. Har tidigare skrivit om min rygg och skuldra där bindväven ökat och gjort mig stel. (Ännu en följdgrej av diabetes som jag trodde låg långt framåt i tiden...)

Kort och gott: Det är inte mycket med mig nu för tiden... Men det går antagligen inte att gräva ner sig för detta. Jag kan ju liksom inte hjälpa det. Jag får ta de hjälpmedel som finns och hoppas att det kommer bli drägligare. Acceptera: Jag är lite annorlunda! ;-)

Hepp! :-)

Ett steg på väg...

Nu har jag ännu en gång varit på vårdcentralen.
Jag ringde angående min hand och arm.
Fick komma till en arbetsterapeut.
Hon klämde och kände på alla ställen som gjorde infernaliskt ont...

En sak kom hon fram till direkt:
Tennisarmbåge.
Tjoho... Det har uppstått av monotona rörelser. Jag vet precis varför. På jobbet håller jag upp min vänsterarm i samma vinkel ett antal timmar varje vecka när jag tex. binder buketter. Musklerna liksom har lärt sig att spännas på det sättet och kan inte slappna av. Detta orsakar inte bara värken i armbågen utan det som känt ut i fingrarna.

Själva handleden, som jag visade upp i förra blogginlägget, med alla konstiga knölar och rodnad hade hon inget direkt svar på. Hon kallade in en sköterska och de tyckte båda att det verkar som att knölarna sitter i eller under själva huden. Små ärtor som går att flytta på. När jag visade upp mitt ben med mina fula blemmor tyckte de att det ser ut att vara samma slags "hudåkomma". Däremot vet de inte vad...
Nån enstaka Ganglion sitter där också. Det är ju inte så konstigt. Det är ju ganska valigt förekommande. Men vad är det för skumma småknölar jag fått??

Vad ska då göras?
För min Tennisarmbåge har jag fått ett träningsschema som ska följas varje dag. Att sträcka ut musklerna i armen. Försöka pausa i mina arbetsuppgifter och variera mina armrörelser.
Jag har även fått (köpa) ett handledsskydd som jag ska använda när jag jobbar. Det gör att musklerna slappnar av mer eftersom vissa rörelser blir omöjliga.

Handleden blir en fortsättning på följetongen... Jag fick en tid inbokad nästa vecka till Doktorn (som skrev ut kortisonet till mig som ställde till en massa... Om ni minns...) Han ska få klämma lite mer på knölarna och inspektera utslagen på benen igen. Om han fortfarande inte vet vad det kan vara så får han remittera mig till en hudspecialist.


Är det någon som blev klokare av detta inlägg? :-)
Nu vet jag vart värken kommer ifrån åtminstone. Vad det andra skumma är återstår att se...

Nu ska Agda 93 gå och lägga sig! ;-)
Imorgon är jag ledig och ska följa med Karla första dagen i skolan! Spännande!

Gonatt alla!

Aldrig frisk...

...känns det som.

Nu är jag kanonförkyld. En liten present från Karla som också snorat och hostat ett tag. Tack så mycket, tack! :-/

Skulle nog behöva ta en tripp snart till farbror doktorn igen.
I veckan gick jag in på apoteket och frågade efter ett handledsskydd.
Expediten sa: -Ja det har vi men du ska till doktorn med din hand!
Hoppsan...
Är fortfarande jätteknölig i handleden och stundvis svullen. När jag jobbar och lyfter tungt så får jag även värk i fingrarna och upp i armbågen. Hmm...

Fattar inte vad detta är? Är det förslitning? Inflammation? Ett skönt arv från mammas sida med reumatisk värk?
Jag bryr mig inte vilket, bara jag får veta vad det är. Men som allt annat med min kropp så är det väl ingen som vet...

Bara lilla jag...