Oj vad tiden går...

Nu är jag här igen! :-D Tiden springer iväg och jag har inte haft ro att blogga på några veckor. Det har varit mycket både hemma och på jobbet. Men nu ska jag uppdatera lite vad som hänt innan jag börjar jobba om en kvart...!

Jag har mått bra senaste tiden förutom att jag inte tålt det nya insulinet heller. Hmmm... Svider som citron i ett sår när jag tar måltidsinsulinet. Men nu har jag påbörjat ett nytt försök med ett tredje insulin som heter Humalog. Efter ett par dagar med det så har jag ännu inte känt något.

Förra veckan fick jag ett samtal från sjukhuset. Jag har fått remiss dit från Christel som jag skrev i förra inlägget.
Jag var där förra tisdagen och tog lite nya blodprover. Karla följde med och tyckte det var så spännande! Hon fick ett nytt klistermärke för att mamma var så duktig...! ;-)
I torsdags var jag där på mitt första läkarbesök. Fick träffa en äldre herre, överläkare på Endokrin/Diabetesavdelningen. Det gick väldigt bra. Vi gick igenom lite bakgrund och så berättade han en del om planerna för mig i framtiden. Jag kommer att bli kallad i juni för att få en blodsockermätare isatt som kollar mina värden dygnet runt. Då kommer jag att lära mig mycket om hur värdena går upp och ner under dagen och vad som händer när jag äter eller rör på mig osv. Det ska bli spännande! Till hösten kommer jag även bli kallad till en kurs där jag får träffa andra diabetespatienter i likande situation och ålder. Också något jag ser fram emot!
Jag lämnade min blodsockermätare till doktorn som tankade över all information till datorn. Då kom alla mina värden upp i ett diagram! Coolt! Han kunde då se hur jag ligger i värden under en längre period och även gå in dag för dag och kolla hur jag legat. Mitt genomsnittsvärde är nu 7,2 som är väldigt bra! Han sa att om jag fortsätter såhär så kommer jag att ligga perfekt!
Vi gick igenom lite andra provsvar och konstaterade att jag är kärnfrisk bortsett från min diabetes då... Det låter hoppfullt! Jag kan alltså leva som vanligt om jag sköter mitt insulin som jag ska. Fantastiskt!

Tänkte skriva lite mer men jag ser att jag har bråttom till jobbet nu... Återkommer snart!
Ha det bra alla läsare!

Härlig vårdag!

  

Visst är det härligt att det äntligen är vår i luften på riktigt! :-D Kunde inte låta bli att ta detta foto när jag tog en promenad i solen i morse. Fint va? (Även om det är lite dystert att jag tog bilden på kyrkogården...)

Dagen har varit bra på alla sätt och vis!
Jag var hos Christel idag och visade upp min mage igen. Hon skrev ut en annan sorts insulin som vi ska testa istället och hoppas på att det inte ger allergiska utslag. Hon hade även lite info om framtiden. Ängelholms sjukhus hade skickat brev till henne eftersom hon kontaktat dem angående min Diabetes. De vill ta över mig som patient... Tråkigt med tanke på att Christel är så go, rar och kompetent men tryggt och bra eftersom det är självaste överläkaren på Diabetesavd som kommer ta hand om mig! Christel försäkrade mig om att hon inte skulle "lämna över mig" till vem som helst och att hon tyckte att det var jättebra eftersom de har en mer inriktad kompetens på sjukhuset. De håller även på med mer tester och forskning som kan vara bra. "Vi vill göra det allra bästa för dig!" Vi får se vad det leder till!
Hade passande nog med mig en blomma till Christel idag. För att hon är så fantastiskt duktig och go! Hon blev jätteglad och det blev nästan sådär fånigt att vi stod och nypte varandra i kinderna och överöste varandra med söta komplimanger! Haha! När hon gick så vände hon tillbaka och sa: "Om du visste vad passande det var idag. Jag ska avliva en av mina hundar ikväll och jag har haft det jättejobbigt..." Så skönt det kändes att göra en så liten sak men ändå få känna att det var så uppskattat! Mer blommor åt folket!!! :-D

En annan sak som gör mig så lättad och överlycklig idag är.......... Fick sms av Karlas pappa. Inte vilket som helst utan om något som tyngt mitt hjärta så länge. Eftersom han inte bor på samma ort som mig så har Karla 2 dagis. Något som fungerat hur bra som helst! Men det går fort tills hon ska börja skolan... Jag har haft sån ångest över tanken på hur vi ska lösa detta och hur jag ska ta upp det med honom. Båda vill såklart ha samma kontakt med henne som förut. Nu har vi ju gemensam vårdnad. Varannan vecka. Till saken: Sms:et kom helt oväntat och han skrev att Karla ju är skriven hos mig och kommer att börja skolan i Ängelholm! Och att han antagligen kommer att flytta hit! :´-D Så uuuuuuunderbart!!!!!!! Min största oro har lättat! Kan nästan börja grina nu när jag tänker på det! Suck!!!!

Bäst att kolla spisen. Gryta står och puttrar. Snart färdigt och det doftar ljuvligt! Synd att älsklingen jobbar över. Det hade jag ingen aning om innan jag började med maten... Men vi får väl äta sent.

Tjingeling!

Regnig tisdag

Inget särskilt nytt egentligen...
Har jobbat idag. Denna regniga dag. Egentligen är tisdagen min lediga dag men jag har bytt denna veckan till torsdag istället. Då har jag lite saker inplanerat. På em ska jag till Christel och visa upp min mage... Fortsätter att vara rödflammig och det kliar. Förmodligen kommer jag att få byta insulin och testa en annan sort. Det finns tydligen de som är allergiska fast det är väldigt ovanligt... Klart att jag ska bli det...

Just det jag! Igår hände något roligt! Min första kund var en äldre kvinna som skulle köpa blommor till sin diabetessköterska! Jag var inte sen med att haka på och fråga om hon gick till samma som mig? Samtalet var givande och hon berättade att hon haft Typ-1 i 58 år nu! Hon sa att det kommer gå bra för mig och att hon klarat det i alla år utan problem. Jag frågade henne lite om Diabetesförbundet och hon rekommenderade det varmt. Idag har jag anmält mig! :-) Samtalet avslutades med: "Jamen då ses vi kanske igen!?!" Känns bra att få kontakt med andra i samma situation och därför tror jag att förbundet kan vara en bra grej. Dessutom får man mycket ny information som man annars kanske inte fått.

Nu börjar det verkligen bli dags att käka kvällsmat... Hungrig och skakis... Undrar vad man ska äta?

Sötåsa

Jag letade upp en gammal fotostatkopia som farfar gav mig en gång i tiden. Han hade fotat mig när jag var liten där jag pekar på en vägskylt. Gullig bild har man ju tänkt förut. Men så plötsligt blev det annan innebörd i det hela... Passar här på Sockertoppen va? ;-)

Jag tar en Rom o Koma, tack!

Hej hej!

Jo, jag lever! Bara bredbandet som krånglat ett tag så jag inte kunnat uppdatera. Nu är jag tebax! :-)
Borde egentligen gå till kojs såhär dax och efter en lång arbetsvecka men jag kände för att skriva några rader.

Vad har hänt senaste två veckorna? Hmmm... Måste tänka... Förra helgen var stressig men mysig och trevlig. Hann åka både till goa Värmland och avsluta helgen med ett besök i Kristianstad. Där kollade vi på musikalen "Skönheten & Odjuret" som brorsdottern Alma hade en roll i! Kul att se och otroligt bra uppsättning!

Hälsan har varit både i toppen och botten men börjar lära känna min kropp lite mer. Vågar laborera med insulin-doserna efter hur värdet ligger och känslan i kroppen är inför matstunder. Har jag lågt blodsocker kan jag ta en mindre dos eller hoppa över helt när jag ska äta. Då minskar jag risken för att hamna under det normala och istället hamna bra i värde när jag ätit. Det är verkligen en hel vetenskap... Sista veckan har jag vaknat mycket på nätterna och varit ökentorr i munnen och känt mig konstig. På jobbet har jag fått en hel del insulinkänningar och varit riktigt skakis. En känsla som påminner om infuensafrossa. Läskigt! Men det blir bättre om jag tar något att äta. Känner mig som ett spädbarn som måste äta stup i kvarten...

I tisdags tog jag en promenad till sköterskan. Karla var väldigt fast besluten om att följa med trots att det är en ganska lång promenad för en 5-åring. Hon fixade det galant! Hon var väldigt intresserad av allt som Christel gjorde och alla prov som skulle tas. Hon fick tom välja ett klistermärke åt mig när blodproven var avklarade! ;-)
Christel skulle mäta min mage och upptäckte då en sak som jag själv märkt tidigare samma dag... Röda utslag där jag tagit sprutorna. :-/ Verkar vara så att jag blivit överkänslig mot något. Insulinet? Eller sprutnålarna? Inte vet jag. Vi får väl avvakta och se om det går över. Har även märkt att det svider väldigt mycket emellanåt när jag tar sprutan. Kanske finns nåt annat fabrikat av insulin man kan prova om det inte blir bättre. Fattas bara att man inte skulle tåla insulin! Vad gör man då liksom?

Lördagskväll. Pratade  med Jens om att dricka när man har diabetes och som alltid när vi pratar så ballar det lätt ur... Vin går bra i lagom dos men hur mycket socker är det i sprit egentligen? En god cider hade inte suttit fel, men hur klokt är det? Och vad händer om man skulle ta en jättesöt grogg?  Rom o Koma... ;-)

Suss gott vänner!

Hörs snart igen!

Sömnig söndagskväll

Ännu en vecka avklarad. Imorgon börjar en ny arbetsvecka. Känner mig väldigt trött när jag jobbar. Stressandet är inte samma sak längre. Mår inte bra av det och när de nya rutinerna ruckas. Dessutom saknar jag friheten att ta en promenad när jag vill under dagen som när jag var sjukskriven. Men allt måste ju börja funka som vanligt snart. Önskar dock att jag hade ett annat jobb utan samma stress och där lunchraster och arbetstider hålls som de ska...
På tisdag blir det ett besök hos både doktorn och sköterskan. Nu ska jag få mer riktad information om typ1 diabetes och en koll på hur värdena legat sen sist vi träffades. Kanske kan behövas en ny ändring i doserna?

Helgen har varit bra (förutom dålig sömn på nätterna eftersom lilltjejen varit sjuk). Var ledig igår från jobbet. På kvällen hade vi firmafest. Vi skulle träffas allihop tillsammans med våra respektive. Allt var hemligt. Det enda vi visste var att vi skulle samlas vid tågstationen kl. 16.40... När vi kom dit fick vi hoppa på tåget till Malmö... Vi blev serverade med mat och vin på tåget som de hade beställt och tagit med. Jättegott och mysigt. (Lite si sådär att ta upp sprutan på tåget och injicera...)
När vi kom fram till Malmö tog vi bussen en bit. Vi visste fortfarande inte vart vi skulle... Vi hamnade så småningom på Nöjesteatern för att se Monty Python-musikalen "Spamalot"!!! Sååå kul! På hemresan blev det ostbricka och vin på tåget. Kvällen avslutades med kaffe hemma hos cheferna. En väldigt lyckad och påkostad kväll.
Det gick ganska bra för mig men det var tur jag hade med mig frukt i väskan... Blodsockret föll ett tag på kvällen. Känner också att jag inte har samma energi längre på kvällarna och blir trött tidigt. Hoppas det är en övergångsfas. Annars får jag väl förlika mig med att jag inte känner mig som 17 längre och att sjukdomen gör att jag uppfattas som 83 istället... :-/

Snart dags för sängen. Sitter och gäspar...som vanligt... ;-)
Go´natt! Hörs snart igen!

 

"Always look on the bright side of  life"

Beskedet har kommmit...

Idag var min första jobbdag efter sjukskrivningen. Det var riktigt nervöst. Dels har man varit hemma i 2 veckor och inte riktigt hängt med i svängarna på jobbet och så kommer man tillbaka med kraven på sig att hålla sina egna tider och stunder. Blev rörigt i min hjärna... Dessutom var det en stressig dag att kastas in i och jag vet att morgondagen kommer bli ännu stressigare... :-/  Jag har jättegoa arbetskamrater men jag vet inte om alla förstår vad det är för sjukdom jag fått, hur man påverkas av den och hur noga det är med vissa saker... Men de förstår väl tids nog. Både sköterskan och doktorn har erbjudit sig att komma till jobbet och informera om de vill det.

Efter jobbet ringde Christel upp mig på mobilen. Det hade vi bestämt sen innan. Hon ville höra hur det gått med första arbetsdagen och om det känns ok att jobba igen. Hon är väldigt mån om att det ska kännas bra och att det är jätteviktigt att inte rusa fram.
Sen hade hon fått det stora provsvaret vi väntat på... Vilken typ av Diabetes jag fått. Det har jag funderat mycket på eftersom det är en viss skillnad. Beskedet blev: "Du är en typ 1:a"... :-/ Inte det svaret jag önskat... Det finns en hel del att läsa om olikheter och likheter mellan typ 1 och typ 2 men jag ska sammanfatta det kort:

• Vid typ 1-diabetes har kroppens egen insulinproduktion helt upphört. Av någon anledning angriper och förstör kroppens immunsystem de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket på sikt leder till total insulinbrist. 

• Vid typ 2-diabetes är förmågan att producera insulin inte helt borta men mängden insulin räcker inte för kroppens behov.

Att ha typ 1 innebär alltså att man alltid kommer att vara beroende av insulintillförsel. Det är en kronisk sjukdom som inte går att bota. Självklart är det viktigt med kost och motion men man måste ändå tillföra insulin i form av injektioner. Tabletter fungerar tydligen inte på en typ 1:a.

Nu när detta beskedet kommit så är det verkligen dags att förlika sig med en ny livsstil. Jag styr väldigt mycket själv över hur jag kommer att må nu och i framtiden. En sjukdom att ha kontroll över!


Nu är jag helt slut i rutan! Ska gå och nana nu... Kram på er alla där ute!