Tiden springer iväg!

Oj va tiden går fort! Och jag hinner inte med att blogga... :-)

Jag har nu gått över halva graviditeten. Just nu i v 21. Allt har flutit på bra! Jag mår bra, förutom att foglossningen börjar göra sig känd och det är tungt att jobba en hel dag... Men jag tycker att det har gått bättre än förra graviditeten då jag blev sjukskriven efter halva. Vi får se hur länge jag står ut... Har i alla fall sökt havandeskapspenning och om det går igenom så kommer jag att jobba fram till slutet av september.

Blodsockret har legat fantastiskt bra hela tiden! Senaste veckan har det börjat svänga... Pratade med sköterskan i telefon imorse och som jag redan anade så är det helt normalt. Det är inte mig eller mitt matintag det är fel på utan det är naturligt för en gravid diabetiker att man hela tiden får höja sina insulindoser. Man vill ju inte att bebisen ska må "för gott" i magen av mitt socker för det blir liksom lite väl mycket att krysta ut då...
Jag har fått höja min Lantus (långtidsverkande) till totalt 68 enheter om dagen (24 + 44) och Novorapid (måltidsdoserna) till 18-20. Känns konstigt att ta mycket mer än vanligt men huvudsaken att vi båda mår bra!

Vi var på ultraljud för några veckor sedan och som förra gången var jag jättenervös... Jag hade inte känt så mycket i magen och jag hade gått ner i vikt... Men, det var inget fel! Allt såg jättebra ut! :-)
Min lill* fis rörde sig massor och allt ser ut att sitta där det ska!

Tänkaren...

Vecka 21

Det var lite bilder det... Senaste bilden på magen tog jag i förrgår så den är mest aktuell. Nu syns det verkligen... :-) Det är skönt för när man är nygravid och ingen ser som inte vet så vill man bara skrika: "Hallå! Jag ska ha barn!" Men nu är det ju ingen tvekan...

Sista veckorna har jag börjat känna mer och mer rörelser och nu är det "rutin" att det bökas och stökas på kvällarna! Det är så mysigt och man känner att man har kontakt med bebben.
Och förresten... Vi vet till 90% vad det är för sort... Men det är en hemlighet... ;-)


Det var allt för idag!

Semester och vila

Sååå skönt med 3 veckors semester!
Verkar som att kroppen gillar att varva ner för jag skulle nog kunna sova hur mycket som helst om jag bara kunnat strunta i allt annat... ;-)

Vi började semestern med att åka till Värmland lörd-tisd. Äntligen fick jag se den sidan av landet i solsken! Det har jag inte lyckats med tidigare. Vi hade det så gött och träffade Jens släktingar.

Igår var det skolavslutning för Karla! Hennes första! Hon var så fin! :-) Lite 50-tal?

Idag har jag varit på Helsingborgs lasarett för ännu ett läkarbesök. Vi satt i väntrummet i en timme pga förseningar, men besöket tog 5 min! :-/
Allt är bara bra hittills. Värdena ligger bra och bara små justeringar behövs i insulindoser. Mitt blodvärde ligger på 136 och förra gången 140. Snacka om perfekt! Blodtryck är också kanon! Inget att klaga på alltså. Jag gick upp ett par kilon i början av graviditeten men har gått ner dem igen... Så jag lär väl slippa att gå upp 20-30 kilo denna gången också! ;-) Med Karla slutade det på 12 kg och det är ju vad barn, extra vatten och blod väger.
Jag har fått tid för nästa ultraljud som kommer bli 1 Juli. (Kommer eventuellt flytta tiden nån dag framåt eller bakåt) Spännande! Känns alltid lite läskigt innan man vet om allt är som det ska. Samtidigt längtar man ihjäl sig till att få se knytet igen! :-D

Visst växer magen! Här i v. 16. Idag har jag gått in i v. 17. Tiden går fort... Snart halvvägs!

Eventuellt ska vi börja fixa och förbereda lite här hemma under semestern för sen kommer hösten bara rusa fram! Karla och Emmy ska byta rum och då blir det automatiskt att man får fixa färg på väggarna. Karla får dela rum med knytet så länge vi bor här i lägenheten. Inget hon har något emot i dagsläget. Vi får väl se hur det urartar... ;-)

Nä, nu får det vara nog för idag!

Vi ses!

Ingen hemlighet längre!

Goa vänner och trogna läsare,
nu är jag tillbaka!

Anledningen till att det dröjt är att jag hållt inne med en liten hemlighet... Sist jag skrev ett ordentligt inlägg hade jag precis fått min pump. Efter två veckor upptäckte jag att jag har en liten bebis på G! :-)
Det var en total överraskning för alla inblandade parter! Doktorn och sköterskan tyckte att det var bäst att lägga pumpen på hyllan I 9 månader och gå tillbaka till sprutor eftersom jag inte vant mig vid den. Känns helt ok faktiskt även om jag var glad over att ha fått pumpen.

Nu är det så att jag fått flytta från Ängelholms sjukhus till Helsingborg. Både Diabetesläkare, sköterskor och mödravården samverkar där och har lite bättre koll på såna som mig! ;-)
Varje vecka har jag kontakt med teamet på Obstetrisk mottagning. Mina värden skickas en gång i veckan via en Diasend-apparat. Där utvärderar de hur jag "skött" mig och om insulindoserna ska justeras. Hittills har det fungerat over förväntan och mitt Hba1c (långtidssocker) har sänkts! Jag tar sammanlagt 56 enheter Lantus och 14 x 3 Novorapid om dagen.
1 gång i månaden träffar jag en doktor på mottagningen och nya värden tas. Anledningen till att mitt blodsocker behöver ligga så perfekt som möjligt är för att barnet annars kan bli väldigt stort...

Jag kommer att få gå igenom ett antal Ultraljud under denna tiden. Hittills har jag gjort 3 och jag är bara i v. 13... Senast idag! Jag var så nervös så jag bröt ihop i väntrummet innan... Känslan sa att det antingen skulle vara kromosomfel, saknad av lemmar eller typ 3 barn... Men jag är betydligt lugnare nu! Bebben vinkade och såg så fin ut trots sin ringa ålder! Vad som kan ses nu så sitter alla viktiga organ på rätt ställe och hen utvecklas som den ska! Att det skulle vara kromosomavvikelse är bara risk 1 av 7500 efter KUB-testet. (Kombinerat blodprov och UL) Jag är så lättad!
Nu känner vi att det går att släppa bomben till allmänheten. Det börjar ändå synas redan... ;-)

Jag har mått bra och tillskillnad från graviditeten med Karla så har jag inte mått nämnvärt illa. Bara hormonerna som spökat med tillhörande humörsvängningar...

Den stora bomben som väntar är att berätta för storasyster Karla 7 år... Men hon har redan frågat om jag väntar barn för hon tycker jag har blivit så tjock... ;-) Får väl avslöja det nu då...

Nu får det räcka för idag!
Tänkte lägga upp några bilder men datorn vägrar, så det får bli nästa gång!

Kram på er där ute!

Kort inlägg...

Kära läsare och följare av min blogg,

Tappa inte hoppet! Jag återkommer snart med mer att läsa och uppdatering av min vardag!
Det är lite mycket annat runt omkring just nu så jag har inte riktigt haft ro att sätta mig ner och författa ordentligt...

Tills nästa gång,
ha det så bra!

One-week-anniversary...

En vecka har gått.

Det har varit med både skräck och förtjusning jag försökt bekanta mig med pumpen.
Tycker att i det hela har det gått bra. Man försöker laborera med olika ställen att bära den på...
Värdena har legat ganska hyfsat. Med sköterskans dagliga telefonkontakt har vi kunnat utvärdera värdena hela tiden och korrigerat doserna. Tycker att vi börjar närma oss bra resultat!

I fredags var första gången jag skulle byta infusionsställe... Det gick väl sådär... Jag var så nervös att jag skulle missa nåt eller göra fel! Med darriga händer försökte jag fylla insulin från flaska till insulinampullen... Utan att få bubblor... Det gick åt några försök innan jag kunde känna mig nöjd, och då hade jag hunnit stressa upp mig ganska mycket.
Nästa steg var att försöka få ordning på infusionssetet och skjuta in nålen... Glömde ta bort lilla skyddscylindern på nålen så när jag spände fjädern och sköt så hände ingenting! Fattade först inte vad jag gjort för fel! Gjorde om det igen... Efter det såg jag var problemet låg... Hmm... Lite väl trubbigt...

Igår gjorde jag om proceduren. (Det ska göras vart tredje dag lagom tills inulinet tagit slut i ampullen och för att det inte ska bli sårigt vid insticket.) Då gick det mycket smidigare och fortare! :-) Tur man lär sig snabbt och inte gör om samma misstag flera gånger!

Det är ju också tur att man byter ställen att sätta nålen... Hmm.... ;-)

Jag har nu också fått tummen ur och städat Linneskåpet. Där kan jag förvara mina dagliga prylar. Inte klokt vilket apotek man samlat på sig! :-O Och då är inte kylskåpet inräknat där en hel hylla går åt att förvara insulin och pennor...

Tycker att jag haft mer energi idag än på länge. Vet inte om det beror på pumpen eller bara slumpen. Oj! Det rimmade ju! ;-)
Städat har jag gjort och det behövdes. Snart hämta Karla från skolan. Jag har lovat att vi bara ska mysa i eftermiddag.
Igår vid läggdags sa hon: -Mamma, jag önskar att du var min snuttefilt!.... Så sött... ;-)

Ha det bra alla följare av mig blogg!

Pumpbärare!

Japp! Nu är det ett faktum. Pumpen sitter där den ska!
Gårdagen var snurrig som jag trott... I 3 timmar satt jag och koncentrerade mig till 110% på sjukhuset. Min sköterska Inger och en tjej i min egen ålder som jobbar för pumptillverkarna förklarade, visade och lät mig praktisera.
Det är mycket som ska nötas in i hjärnan nu och bli till rutin. Hur man laddar pumpen med insulin från flaska (utan att få luftbubblor), hur man sätter in nålen och monterar slangen som sedan sätts fast i pumpen, vilka doser som passar mig, vad jag gör om det skulle bli ett stopp i insulinflödet mm mm...
Och inte minst vart man bäst gör av pumpen i vardagen. På vilka sätt man kan "gömma" den utan att den är i vägen eller syns utanpå kläderna...
Känner mig inte ett dugg sexig just nu faktiskt... Man går med en pump på sig och känner sig dessutom plufsig för övrigt... Jag satsar just nu på att måla naglarna varje kväll i olika kulörer för att känna mig lite fin... ;-) Vad sägs om kvällens val som matchar min nya kompis?

Ett stort MÅSTE just nu är att städa i badrumsskåpet och göra lite mer plats för alla medicinprylar. Min lilla diabeteshylla är redan full och nu ska många fler grejer dit... Sprutor behöver jag ha kvar på ett reservlager ifall det skulle strula med pumpen och alla delar jag fått nu tar ganska stort utrymme.

Jag har fått en ny blodsockermätare som jag även kan mäta ketoner med. (Giftiga syror som bildas vid insulinbrist) Eftersom jag inte har något långtidsverkande insulin som jag hade med sprutorna så måste jag hela tiden få insulinet via pumpen. Stoppas tillförseln av insulin kan man bli jättesjuk inom några timmar som då kallas ketoacidos. Då är det akuten som gäller... Men med ketonmätaren så kan jag hålla koll om något skulle inträffa. Känns tryggt!

Jag har haft pumpen i ett och ett halvt dygn nu. Ikväll hade jag värdet 7,4 innan kvällsmaten och 6,3 ett par timmar efter! Det känns väldigt bra! Nu i början är det lite experimenterande med doser såklart. Men det verkar som att vi kommit fram till en ganska bra nivå redan från starten! Nu kan det bara bli bra!

Oj va klockan blivit mycket! Dags att slänga sig i sängen och vila upp sig innan det är dags för en ny dag på jobbet.

Go´natt alla!

Spänning...

Oj! Längesen jag var inne här på bloggen ser jag...

Det har varit rörigt som vanligt. Som många andra familjer denna tiden på året har vardagen kantats av diverse förkylningar och febertoppar. Det går liksom bara runt, runt.
Bilen har rasat, skrotats och en ny har införskaffats. Också en rolig historia som jag har lagt bakom mig nu...

Nu ser jag fram emot tisdag! Då! Då! Några timmar är inbokade på sjukhuset för introduktion av insulinpumpen! :-)
Jag har fått två paket på posten...

En kär gåva på runt 40 000 kr! Inte ofta man får så fina presenter! ;-)
Först kom pumpen i en fin låda och nästa paket innehöll infusionsset och slangar. 

Jag känner mig både lite nervös och glad inför detta. Oron är väl mest över allt nytt man ska lära sig... Typ som med alla andra tekniska prylar. Jag älskar nya mobiler, datorer och tv-apparater men hatar att läsa instruktioner... Man vill liksom haja på en gång! Jag antar att det är som i början av diabetesen när alla tankar gick åt till att tänka när man ska ta nästa prover och nästa spruta osv... Tillslut går det på rutin. Jag önskar att jag redan är där med pumpen. Att den tillhör vardagen så mycket att man knappt tänker på vad man gör.
Jag ser med spänning fram emot hur min hälsa kommer att påverkas. Är detta något för mig? Kommer jag ångra mig och sakna sprutorna eller är detta det bästa som kan hända? Jag har positiva tankar i alla fall och jag tror att det kommer bli jättebra! Att jag kommer känna mig piggare och orka mer! Och att mina provresultat blir betydligt bättre!

Nu är det dags att slöa framför en film. Söndag fm och jag har redan hunnit städa och tvätta med hjälp av Jens. Karla leker med en kompis och Emmy har inte stigit upp... En stunds avslappning kan vara på sin plats. Har en liten längtan ut i friska luften. Kanske blir en längre promenad i em trots att det blåser kallt...

Vi hörs! Förmodligen senare på tisdag... ;-)