söndag 22 januari 2012

Förändringar i bloggen

Jag kommer att göra lite förändringar här på bloggen.
Jag vill ha lite mer koll på vilka som läser. Därför ber jag er som vill fortsätta läsa mina inlägg att skriva namn och mejladress som kommentar här i inlägget.
Då kan ni bli tillagda på min lista över vilka som har tillgång till bloggen.

Tack för vänligheten!

torsdag 19 januari 2012

Zumba och en rejäl utrensning

Nu har jag kommit igång med träningen!
Zumbat två gånger denna veckan. Jätteroligt, svettigt, flåsigt och knepigt på samma gång. Jag älskar takterna till salsa och Merengue och allt vad det heter! Önskar bara att jag hade mer rumpa och höfter att skaka än mage och tuttar... ;-)
Tror att man kommer in i det rätt snart och vågar ta ut svängarna lite mer. Nu är man mer som ett kylskåp som ska rulla på höfterna...



I tisdags var jag på återbesök hos Nanna på Herbalife. Det går framåt, men sakta... Som sagt är jag väldigt glad över att blivit så mycket piggare och att blodsockret håller sig i bra balans. Sen är jag ju väldigt ivrig och otålig när det gäller vikten... Jag har gått ned några kilon och 3 cm här och 3 cm där men jag vill att det ska gå fortare... Fast jag tror ändå på det långsiktigare och att det kommer med tiden allteftersom min kropp reparerat sig.
Nu ska jag i alla fall göra en ordentlig utrensning för att få fart på förbränningen ännu mer och få en kick! I 3 dagar ska jag köra ett speciellt program som definitivt kommer få fart på kroppen!
Börjar idag och jag är grymt peppad och förväntansfull, samtidigt som jag fasar över att antagligen få sitta halva arbetstiden på toa idag... :-] 7,5 liter vatten ska intas under dagen...!!!
Nu behöver ni inte bli oroliga för detta är ingen ohälsosam metod! Jag har massor med nyttigheter att blanda med vattnet och vitaminer. Och jag kommer att ha stor koll på mitt blodsocker hela tiden så jag inte mår dåligt på nåt sätt!
Jag återkommer med resultat! Hehe....



Nu är det dags att ta tag i ännu en arbetsdag. Mina chefer är i Stockholm nu  i två dagar så vi andra får klara oss själva, vilket vi alltid gör med bravur! :-D

Tänkte avsluta med en bild på en kär ägodel.
Jag fyllde år häromveckan och mina arbetskamrater gjorde en överraskning... Min gamla cykel, Berta, som stått i förrådet ett par år, hade fått sig ett ordentligt uppsving! Hon har blivit alldeles färgglad av ullgarn och spetsar! Till detta fick jag ett presentkort på en cykelaffär så att jag kunde fixa lite viktiga saker, som lysen och cykelkorg. Jens hjälpte mig att byta slangar.
Håll till godo och njut av denna underbara skapelse! ;-D

Hej svejs!

Berta



fredag 13 januari 2012

Apotekets förfall och dagens umgdomars...

Jag vill börja med att säga: "¤#&=?%##¤%&#¤":x"¤!!!!! Det verkar väl som att jag vaknat upp på fel sida...? Men nu kommer reflektioner och tankar som jag haft länge.

Låt oss börja med Apoteket.
Vad har hänt sen det blev privatägt egentligen?
Man kan säga att du får inte bli akut sjuk eller komma på att du behöver hämta ut nytt recept sådär snabbt och sista minuten. Nä, förbeställ din medicin en månad innan så du är säker på att få den! :-@
Detta har hänt mig ett antal gånger nu. Apoteket har inget lager att tala om längre! Ingenting av det jag behöver i min vardag finns att få ut. Senast i tisdags var jag där för att hämta ut mitt måltidsinsulin som börjar ta slut. Det är ett vanligt förekommande insulin som heter Apidra Solostar. Engångspennor.
-"Nä... de har vi visst inte hemma.... Vi kan beställa det. Får se..... Oj! Det är visst så att vi inte kan få hem det förrän 9 februari!"
What!!! Så länge klarar ju inte jag mig! Vid närmare efterforskning var det även slut på alla andra närliggande apotek!
Efter att min irritation börjat lägga sig kom jag på att jag har ett annat Apidra på receptet som är ampuller istället för engångspennor. Då fyller man på en penna istället för att slänga den när den tagit slut. Men dessa ampuller passar inte i pennan jag har hemma.
-"Har ni pennor som passar till ampullerna så kan jag ju ta ut det istället?"
-"Få se här... Ja...eller det verkar svårt.... Jo, en sort har vi hemma här ser jag! Men då får du först ringa till sjukhuset i morgon och be dem skriva ett recept på pennan!"

Såhär krångligt är det! Jämt! Det är inte bara en fis på tvären man lider av utan en sjukdom som kräver att man dagligen tar medicin! Kasst eller hur?



Nästa reflektion handlar om Ungdomar.
Jag låter säkert som en gammal kärring som tycker att det var bättre förr. Men faktum är att det känns som att det var just- bättre förr. Eller så har jag vuxit upp med en ovanligt stor ansvarskänsla?
När jag ser mig omkring blir jag ledsen över hur lätt vissa ungdomar tar på det mest elementära i livet. Att ta ansvar som gör att man kan klara sig själv en dag! Sköta skolan så man får ett jobb. Hjälpa till med hemmet för att kunna ta hand om sitt eget kommande hem. Jobba på lov så man kan spara ihop pengar till viktiga saker.
Många skolungdomar tar tex lätt på det där med pengar. Men jag vet en sak: Pengar växer varken på träd eller gror i mamma o pappas fickor.
Jag säger inte att jag är det perfekta föredömet! Men jag kan berätta kort om hur jag vuxit upp.
Sen jag kommer ihåg har jag tagit ansvar för mitt eget rum. Städat och bäddat. Plockat upp efter mig.
Hjälpt till att städa huset, diskat, lagat mat när man varit stor nog för att få bemästra spisen.
Inget alls jag lidit av, snarare känt mig nyttig och till hjälp för en hårt arbetande mamma!
På skolloven har jag jobbat sedan jag var 13-14 år. Det har varit jordgubbsplockning, städning av skolor, Blomsteraffär, tidningsutkörning mm.
Har jag lidit av det? Nä! Jag sparade ihop pengar som jag hade användning för!
Jag var inget geni i skolan. Tyckte inte alltid att det var kul. Men jag var alltid där! Både i grundskolan och gymnasiet. När jag gick floristlinjen pendlade jag varje dag. Åkte kl. 06.00 och kom hem 18.00. DET var jobbigt! Men jag klarade det i 3 år.

Jag ska inte säga att mitt liv varit problemfritt. Jag har också varit trött, blivit mobbad i skolan och varit olyckligt kär. Men jag ser ändå tillbaka på min uppväxt som nyttig och trygg.
Att jag tog dessa ansvar ledde till att jag kunde skaffa körkort, kunde flytta hemifrån och har i princip haft jobb hela tiden sen jag tog studenten -99!
Det lönar sig att anstränga sig lite extra!
 
Undrar bara hur man tänker idag? Verkar vara så många som struntar i skolan eller är hemma alltför ofta. Som aldrig jobbar på sommarlovet. Tycker livet är pest om man måste hjälpa till hemma.
JAG DRAR INTE ALLA ÖVER EN KAM! Men man har sett det både genom praktikanter på jobbet, bekantar och på närmre håll. Verkar vara en mentalitet idag?

Vad tror du är skillnaden idag mot för typ 15-20 år sedan? Jag undrar verkligen!
Kan en sak kanske vara att mobiler och datorer lockar för mycket? Att det är svårt att gå och lägga sig på kvällarna och därför inte orkar med skolan eller annat?


Nu ska jag drick mitt morgonkaffe så jag orkar pinna iväg till jobbet. Skönt med fredag må jag säga!!!
Trevlig helg på er!

tisdag 3 januari 2012

Nytt år och åter vardag

Känns så skönt att vara ledig idag! Nyår är också avklarad och nu börjar allt så smått gå tillbaka till normal vardag igen.

Min gose-unge Karla har kommit hem efter att ha varit hos pappa i två veckor när jag jobbat som mest.
Känns så bra nu!
Idag har vi inte gjort så mycket nytta.
Frågade Karla om vi skulle gå och shoppa?
-Jaaaa! Utbrast hon.
-Vet du vad det betyder?
-Näää...?
Men nu vet hon! Det blev lite kläder till Karla på rean och några andra smågrejer.

 Mannekängen själv

En god fika på Mormor Olgas café hann vi också med som sig bör. Det är vår lilla tradition. Varannan tisdag går vi dit och fikar. Karla ska alltid ha vaniljbulle och Fanta. (Enorma, kalasgoda, nybakta bullar!) Jag får nöja mig med en kaffe med mjölk... Tog iofs med en Bar idag så jag fick nåt att rasta tänderna på...


Nu är det soffmys som gäller medan skitvädret accelererar utanför fönstret. En ny storm är på G och det har redan börjat blåsa upp och regna... Hoppas Jens kommer hem innan det värsta drar igång...

Sköt om er!


måndag 26 december 2011

Jag har överlevt!

Ja! Julen är avklarad och jag står på båda benen! Phu...
Det har varit tufft. Men det har gått över förväntan. Sista veckan har varit jobb från 8.00 till 22-22.30 i konstant topptempo. Precis som det alltid är vid jul i en blomsteraffär.
Fick en fantastisk kram av min chef efter sista passet med orden:" Du har varit fantastisk! Jag vet att du varit trött!" :')

Jag är övertygad om att räddningen för mig har varit det nya experimentet i mitt liv: Herbalife.
Nåt som jag varit väldigt skeptisk till förut. Anledningen till att jag provat är för att två representanter för detta var inne på jobbet för ett tag sedan. De är väldigt nitiska och frågade om min hälsa. När jag berättade om min diabetes blev de eld och lågor och ville verkligen att jag skulle prova Herbalife.

Vad är detta då? Kanske du undrar.
Jag börjar med att lägga ut en länk: www.herbalife.se
I mitt fall har det gått till så att jag bytt ut frukosten mot en näringsshake. Till det några tabletter med tillskott och vitaminer. Mycket vatten.
Mellanmålet har varit som vanligt, fullkornsbröd med proteinrikt pålägg.
Lunchen har också bestått av en shake med tillhörande vitaminer.
Till eftermiddagskaffet har jag tagit en bar eller frukt.
På kvällen äter man som vanligt.

Vad har utvärderingen blivit de här veckorna jag provat?
Jag har blivit mycket piggare, mätt efter målen och insulinet har kunnat halverats och tom ofta uteslutas till måltiderna!
Det har varit min räddning!
Jag hoppas ju såklart att jag kommer kunna få bort x antal kilo med detta, men har fått förklarat för mig att det tar längre tid ju slitnare kroppen är. Jag får helt enkelt ha tålamod och nöja mig med att jag mår så mycket bättre om dagarna!
Innan jag började var jag på en kroppsscanning tillsammans med Jens.
Man fick då veta fettmassa i förhållande till muskelmassa i kroppen mm.
Efter testerna kom man fram till att min metaboliska ålder (egentliga kroppsålder) är... *trumvirvel*... 46! Suck! Lite skillnad mot mina 31 år i legitimationen... Jens blev 38 år tillskillnad från 39! Fuskigt! Han har extremt mycket muskelmassa pga det aktiva och fysisk krävande jobb han har.
Jag blev liksom ännu mer sugen på att göra något åt min hälsa...
På onsdag ska jag på min månatliga kontroll och scannas igen. Får se om det blivit nåt resultat i fråga om muskler/fett....
Jag får helt enkelt uppdatera er om hur det går framöver!

En annan sak som kan hjälpa mig med hälsan är en present som Jens gett mig: Ett terminskort på Zumba Fitness på Jossamikas dansstudio (www.jossamikas.se)!
Nu har jag inga undanflykter! Vecka 3 kör jag igång med träning!

Det var en sammanfattning av de senaste veckorna av min hälsa.
Nu är det dags att svida om från morgonrock till mer anständiga kläder så mellandagsrean kan få sig ett finbesök! (Måste ju ha gympadojjor och träningskläder...) :-)

Sköt om er där ute!


tisdag 6 december 2011

Floristens klagan


 Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. 
Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.
Månen vandra sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, 
snön lyser vit på taken.
Endast floristen är vaken...


Japp! Julruschen har börjat! I och med veckan före första advent har alla florister fått provsmaka på årets julstress! Grattis alla florister!.... 
Denna tiden på året, som alla säger är så mysig, har jag aldrig förstått charmen med... Visst, har man ett normalt jobb och kan lunka på i den vanliga takten och kanske till och med kan ta lite ledigt nån dag före jul och i mellandagarna så förstår jag. Men varje år säger jag lika dant: -Nästa jul är jag inte florist! Och det har jag fått äta upp! För likväl står man där varje jul och pustar och stånkar! :-O Började som 15-åring att jobba extra i en handelsträdgård och har sedan dess jobbat varje jul. Nu är det över halva mitt liv... OK, ska inte klaga... Jag är sannerligen väldigt tacksam för ett fast jobb som jag i grund och botten gillar. 
Tråkigt nog är detta den jul som kommer vara tuffast rent personligen för mig. Diabetes är inte lätt att tas med i en stressig miljö... När första adventsveckan (julskyltningen) drog igång med sena kvällar kunde jag inte hantera mitt blodsocker. Svimningssymptomen kom och gick och från att ha ett skyhögt blodsocker så kunde det dala till runt 3-4, som ger mig kraftiga insulinkänningar. Inte roligt alls! Det räcker liksom inte med att äta som vanligt och ta sina vanliga doser av insulin. Stress gör att det utsöndrar massa grejer i kroppen som har en negativ effekt. Jag vet liksom inte hur jag ska förebygga mina toppar och dalar. Detta gör mig rädd... Och än har det bara smygstartat med ruschen... Hur kommer det vara sista veckan innan jul?... :-(

Idag är jag ledig! Mmmm! Synd bara att jag fått en underbar läglig förkylning som gör att jag känner mig mer eller mindre död! Tänkte göra massa här hemma och på stan idag, men eftersom min kropp ville sova till halv elva så har det redan förstörts! Och nu sitter jag här framför datorn! Nä det här går inte Åsa! Det blir Ipren, vitaminer, kaffe och ett rejält tag i kragen för att utnyttja resten av dagen! 
Hoppas jag inte förstört er dag med all denna negativitet? Men det var härligt att få skriva av sig! :-) Kanske lite kall frisk luft kan få mig på banan igen denna dag? Ska nog ta mig en promenad i det schizofrena vintervädret. Inom närmaste dygnet har det regnat, haglat, stormat, snöat och varit tidvis soligt. Hmmm. Jaja, det är inte bara jag som har toppar och dalar...

Ha en bra tisdagseftermiddag!

söndag 13 november 2011

Informationsdag och godisexperiment

Gomorron!
Äntligen lite sovmorgon. Veckan har varit fullspäckad.

Som jag skrev i förra inlägget så var det i torsdags dax för en träff och heldag på lasarettet med vårdteamet och andra patienter.
Det började med att jag kom 15 min för sent... Men jag hade förvarnat eftersom jag hade en massagetid tidigt på morgonen som jag verkligen behövde för min onda rygg.
När jag kom dit var det en grupp samlad på 11-12 pers.... Varav 3 stycken med mig var patienter! :-)
Ingen stor uppslutning, men ändå väldigt bra och nyttig dag. Det var, förutom jag, en man på 54 år som nyss fått sin diabetes och en äldre dam som haft det i ca 3 år. (Hon hade i sin tur sin man med sig som la sig i allt och blev sur när han blev avbruten och lämnade rummet...! :-( Hon grät nästan och berättade att han inte förstår henne...)
Vi fick träffa en doktor, en kurator på avdelningen, några sjuksköterskor, dietist, fotspecialister, sjukgymnast och några elever som var där för att lära sig.
Vi pratade dels om sjukdomen i sig så klart men också om myter och fakta, hur olika sjukdomen ter sig för alla individer, vilken motion som är bra och fällor när det gäller maten, blev uttagna på en stavgångspromenad efter maten mm mm...
Det var faktiskt väldigt skönt att vi bara var 3 patienter och hela detta team runt omkring. Vi var hela tiden delaktiga i en diskussion och man fick ställa frågor. I början av min sjukdom, ca 8 mån sen, var man ju i nåt slags chocktillstånd och all denna informationen man fick muntlig och i form av broschyrer var otroligt svårt att ta till sig. Nu när allt sjunkit in och man förstår bättre vad allt handlar om som så är det skönt att få lite repetition.


En sak som vi diskuterade var det där med sötsug. Klart man har det ibland även om man är rätt så "avgiftad". Ibland känns det tråkigt att ta en frukt liksom när resten av familjen sitter med godispåsar... Jag fick höra att man visst kan äta godis eller nån kaka nån gång då och då, men att man såklart måste ta mer insulin. DET SKULLE DE INTE SAGT! Klart att jag tänkte att jag på lördag ska jag köpa mig en påse!.......
Sagt och gjort. Igår efter jobbet handlade vi, åt mat och så filmtajm med GODIS! Jag var helt överväldigad av att äntligen få ha en egen godispåse! Men det var läskigt.... Jag kollade blodsockret, tog en dubbel spruta, sov igenom hela filmen... åt lite mer godis, kollade sockret, fick ta ännu en spruta...
Summa summarum: Jag tog totalt 20 enheter insulin istället för 6 som är min vanliga måltidsdos, jag var grymt trött, blodsockret låg ändå alldeles för högt och jag blev rastlös i hela kroppen.
Var det värt det? Hmmm... svår fråga... Ok, det var en underbar njutning att få käka godis! Men jag kommer nog inte göra det mer... eller på väldigt länge i alla fall...


Nu är det dax för en njutbar söndagsfrukost! Sen får vi se vad som händer denna dag. Ska i alla fall hämta Karla lite senare! Det är gött dä! :-)