Jag har överlevt!

Ja! Julen är avklarad och jag står på båda benen! Phu...
Det har varit tufft. Men det har gått över förväntan. Sista veckan har varit jobb från 8.00 till 22-22.30 i konstant topptempo. Precis som det alltid är vid jul i en blomsteraffär.
Fick en fantastisk kram av min chef efter sista passet med orden:" Du har varit fantastisk! Jag vet att du varit trött!" :')

Jag är övertygad om att räddningen för mig har varit det nya experimentet i mitt liv: Herbalife.
Nåt som jag varit väldigt skeptisk till förut. Anledningen till att jag provat är för att två representanter för detta var inne på jobbet för ett tag sedan. De är väldigt nitiska och frågade om min hälsa. När jag berättade om min diabetes blev de eld och lågor och ville verkligen att jag skulle prova Herbalife.

Vad är detta då? Kanske du undrar.
Jag börjar med att lägga ut en länk: www.herbalife.se
I mitt fall har det gått till så att jag bytt ut frukosten mot en näringsshake. Till det några tabletter med tillskott och vitaminer. Mycket vatten.
Mellanmålet har varit som vanligt, fullkornsbröd med proteinrikt pålägg.
Lunchen har också bestått av en shake med tillhörande vitaminer.
Till eftermiddagskaffet har jag tagit en bar eller frukt.
På kvällen äter man som vanligt.

Vad har utvärderingen blivit de här veckorna jag provat?
Jag har blivit mycket piggare, mätt efter målen och insulinet har kunnat halverats och tom ofta uteslutas till måltiderna!
Det har varit min räddning!
Jag hoppas ju såklart att jag kommer kunna få bort x antal kilo med detta, men har fått förklarat för mig att det tar längre tid ju slitnare kroppen är. Jag får helt enkelt ha tålamod och nöja mig med att jag mår så mycket bättre om dagarna!
Innan jag började var jag på en kroppsscanning tillsammans med Jens.
Man fick då veta fettmassa i förhållande till muskelmassa i kroppen mm.
Efter testerna kom man fram till att min metaboliska ålder (egentliga kroppsålder) är... *trumvirvel*... 46! Suck! Lite skillnad mot mina 31 år i legitimationen... Jens blev 38 år tillskillnad från 39! Fuskigt! Han har extremt mycket muskelmassa pga det aktiva och fysisk krävande jobb han har.
Jag blev liksom ännu mer sugen på att göra något åt min hälsa...
På onsdag ska jag på min månatliga kontroll och scannas igen. Får se om det blivit nåt resultat i fråga om muskler/fett....
Jag får helt enkelt uppdatera er om hur det går framöver!

En annan sak som kan hjälpa mig med hälsan är en present som Jens gett mig: Ett terminskort på Zumba Fitness på Jossamikas dansstudio (www.jossamikas.se)!
Nu har jag inga undanflykter! Vecka 3 kör jag igång med träning!

Det var en sammanfattning av de senaste veckorna av min hälsa.
Nu är det dags att svida om från morgonrock till mer anständiga kläder så mellandagsrean kan få sig ett finbesök! (Måste ju ha gympadojjor och träningskläder...) :-)

Sköt om er där ute!

Floristens klagan

 Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. 

Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.

Månen vandra sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, 
snön lyser vit på taken.

Endast floristen är vaken...

Japp! Julruschen har börjat! I och med veckan före första advent har alla florister fått provsmaka på årets julstress! Grattis alla florister!.... 

Denna tiden på året, som alla säger är så mysig, har jag aldrig förstått charmen med... Visst, har man ett normalt jobb och kan lunka på i den vanliga takten och kanske till och med kan ta lite ledigt nån dag före jul och i mellandagarna så förstår jag. Men varje år säger jag lika dant: -Nästa jul är jag inte florist! Och det har jag fått äta upp! För likväl står man där varje jul och pustar och stånkar! :-O Började som 15-åring att jobba extra i en handelsträdgård och har sedan dess jobbat varje jul. Nu är det över halva mitt liv... OK, ska inte klaga... Jag är sannerligen väldigt tacksam för ett fast jobb som jag i grund och botten gillar. 

Tråkigt nog är detta den jul som kommer vara tuffast rent personligen för mig. Diabetes är inte lätt att tas med i en stressig miljö... När första adventsveckan (julskyltningen) drog igång med sena kvällar kunde jag inte hantera mitt blodsocker. Svimningssymptomen kom och gick och från att ha ett skyhögt blodsocker så kunde det dala till runt 3-4, som ger mig kraftiga insulinkänningar. Inte roligt alls! Det räcker liksom inte med att äta som vanligt och ta sina vanliga doser av insulin. Stress gör att det utsöndrar massa grejer i kroppen som har en negativ effekt. Jag vet liksom inte hur jag ska förebygga mina toppar och dalar. Detta gör mig rädd... Och än har det bara smygstartat med ruschen... Hur kommer det vara sista veckan innan jul?... :-(

Idag är jag ledig! Mmmm! Synd bara att jag fått en underbar läglig förkylning som gör att jag känner mig mer eller mindre död! Tänkte göra massa här hemma och på stan idag, men eftersom min kropp ville sova till halv elva så har det redan förstörts! Och nu sitter jag här framför datorn! Nä det här går inte Åsa! Det blir Ipren, vitaminer, kaffe och ett rejält tag i kragen för att utnyttja resten av dagen! 

Hoppas jag inte förstört er dag med all denna negativitet? Men det var härligt att få skriva av sig! :-) Kanske lite kall frisk luft kan få mig på banan igen denna dag? Ska nog ta mig en promenad i det schizofrena vintervädret. Inom närmaste dygnet har det regnat, haglat, stormat, snöat och varit tidvis soligt. Hmmm. Jaja, det är inte bara jag som har toppar och dalar...

Ha en bra tisdagseftermiddag!

Informationsdag och godisexperiment

Gomorron!
Äntligen lite sovmorgon. Veckan har varit fullspäckad.

Som jag skrev i förra inlägget så var det i torsdags dax för en träff och heldag på lasarettet med vårdteamet och andra patienter.
Det började med att jag kom 15 min för sent... Men jag hade förvarnat eftersom jag hade en massagetid tidigt på morgonen som jag verkligen behövde för min onda rygg.
När jag kom dit var det en grupp samlad på 11-12 pers.... Varav 3 stycken med mig var patienter! :-)
Ingen stor uppslutning, men ändå väldigt bra och nyttig dag. Det var, förutom jag, en man på 54 år som nyss fått sin diabetes och en äldre dam som haft det i ca 3 år. (Hon hade i sin tur sin man med sig som la sig i allt och blev sur när han blev avbruten och lämnade rummet...! :-( Hon grät nästan och berättade att han inte förstår henne...)
Vi fick träffa en doktor, en kurator på avdelningen, några sjuksköterskor, dietist, fotspecialister, sjukgymnast och några elever som var där för att lära sig.
Vi pratade dels om sjukdomen i sig så klart men också om myter och fakta, hur olika sjukdomen ter sig för alla individer, vilken motion som är bra och fällor när det gäller maten, blev uttagna på en stavgångspromenad efter maten mm mm...
Det var faktiskt väldigt skönt att vi bara var 3 patienter och hela detta team runt omkring. Vi var hela tiden delaktiga i en diskussion och man fick ställa frågor. I början av min sjukdom, ca 8 mån sen, var man ju i nåt slags chocktillstånd och all denna informationen man fick muntlig och i form av broschyrer var otroligt svårt att ta till sig. Nu när allt sjunkit in och man förstår bättre vad allt handlar om som så är det skönt att få lite repetition.


En sak som vi diskuterade var det där med sötsug. Klart man har det ibland även om man är rätt så "avgiftad". Ibland känns det tråkigt att ta en frukt liksom när resten av familjen sitter med godispåsar... Jag fick höra att man visst kan äta godis eller nån kaka nån gång då och då, men att man såklart måste ta mer insulin. DET SKULLE DE INTE SAGT! Klart att jag tänkte att jag på lördag ska jag köpa mig en påse!.......
Sagt och gjort. Igår efter jobbet handlade vi, åt mat och så filmtajm med GODIS! Jag var helt överväldigad av att äntligen få ha en egen godispåse! Men det var läskigt.... Jag kollade blodsockret, tog en dubbel spruta, sov igenom hela filmen... åt lite mer godis, kollade sockret, fick ta ännu en spruta...
Summa summarum: Jag tog totalt 20 enheter insulin istället för 6 som är min vanliga måltidsdos, jag var grymt trött, blodsockret låg ändå alldeles för högt och jag blev rastlös i hela kroppen.
Var det värt det? Hmmm... svår fråga... Ok, det var en underbar njutning att få käka godis! Men jag kommer nog inte göra det mer... eller på väldigt länge i alla fall...

 

Nu är det dax för en njutbar söndagsfrukost! Sen får vi se vad som händer denna dag. Ska i alla fall hämta Karla lite senare! Det är gött dä! :-)

Kurser och kli

Nu var det väl ändå alldeles för länge sen jag skrev här!?! Fy skäms!

Tänkte börja med att berätta att jag för två helger sedan var på en kurs på Erikslunds hotell här i Ängelholm. Diabetesförbundet i skåne hade två fullspäckade dagar. Intressant! Vi var ca 70 medlemmar som träffades och fick mycket nyttig information. Föredragen handlade bla om Diabetesfötter, Nervsjukdomar, Insulinpumpbehandling, Motion o kost och nyheter inom Diabetesforskningen. Det var en del utställare på plats som gjorde reklam och sålde olika artiklar. (Typ skor, strumpor, bars, druvsocker mm)
Var ganska säker på att jag skulle vara en av de yngsta där... och det fick man ju bekräftat redan när man kom in i entrén: "-Hej välkommen! Är det du som är tolken??" Öhhh....... Man kan säga att genomsnittsåldern låg runt 65-70 år på denna kurs... Men trots allt var det riktigt trevligt och jag träffade några nya vänner! Bla Milo från Osby. Riktigt kul att vi fann varandra där! Och vi var ju bäst i Melodikrysset, eller hur Milo o Håkan! :-)

Nu något tristare.
Ny allergi mot insulinet har uppstått... JAG BLIR SÅ TRÖTT! Först höll jag ju på att experimentera med olika sorter måltidsinsulin och nålar. Efter tredje sortens insulin och 2:a nålsorten så har det funkat. Inga utslag på magen. Men istället har det nu blivit extrem klåda på mina ben! Från skinkorna till tårna har det blivit knottror och en riktigt irriterande kli. Har rivit hål på benen ett antal gånger. Kunde inte komma på annat än att det kunde vara det långtidsverkande insulinet - Levemir- som jag tar varje kväll i benet. Suck! Ringde mottagningen och de fixade en ny sort till mig. Just nu provar jag Insulatard tillsammans med allergitabletter. Har hållit på en ca en vecka och det har blivit lite bättre, men inte helt bra. Finns ett annat insulin -Insuman Basal- som verkar vara sista utvägen. Annars blir det eventuellt insulinpump som gäller.... Det VILL JAG INTE! Efter att ha fått mer inblick i det från kursen så tycker jag att det är mer nackdelar än fördelar med det... Men jag håller tummarna att det kommer bli bättre med sprutorna nu framöver.

Det dyker upp mycket inbjudningar och tidsbokningar med posten. Jag har ett läkarbesök inplanerat om några veckor så nu ska jag gå till lasarettet nån morgon innan jobbet och ta lite prover inför det.
En kurs som ska vara om nån vecka med NV Skånes förening handlar om "Diabetes och Alkohol". Den kommer jag tyvärr inte hinna gå på. Annars hade det varit intressant!

Men den senaste inbjudan ska jag i alla fall gladeligen gå på! Det är nu på torsdag på Ängelholms sjukhus. En heldagskurs tillsammans med andra (troligtvis i samma ålderskategori) som ska träffas och även lära känna vårdteamet på Endokrin/Diabetesenheten. Jag lovar att jag kommer berätta mer om det när jag varit där!   

Nu blir det att krama ur de sista timmarna av denna helgen. Har hunnit med mycket hemma och hela familjen har varit samlad eftersom det var lov förra veckan. Nu har både Emmy och Karla åkt igen så det är lite tomt.

Hoppas ni får en bra vecka!

Solsemester och sånt

Hej kompisar!
Ännu ett långt uppehåll mellan inläggen... ursäkta...
Idag passar jag på att skriva eftersom jag är hemma med halsfluss... Inte alls roligt! Men det är på bättringsvägen med hjälp av penicillin och vila. Men det är väl smällar man får ta när man haft en underbar semester! Hux flux satt man på planet till Rhodos! Nåt vi inte trodde skulle va möjligt på länge!
Jag och Jens hade bestämt att vi skulle ta ut en veckas semester till i september. Vi visste inte vad vi skulle hitta på, bara att vi behövde en vecka tillsammans innan vintern. Planerna hade varierat mellan Danmark, Sverigesemester, Polenfärja mm mm... Men sista dagarna veckan innan visste vi fortfarande inte om Jens skulle kunna ta ut en hel veckas semester från jobbet... Hmmm...
Beskedet kom på fredagen v. 36. Vi skulle få semester! Vi ville ju nån stans helst åka till värmen, speciellt eftersom Jens i sina 39 år aldrig varit på en solresa! Problemet var att jag inte hade giltigt pass och det tar ju några dagar att fixa...
Jag tog i alla fall långa benet före och travade till Ticket på lunchen denna fredag.
-Vad har ni för sista minuten?
-Rhodos på söndag.
-Ok, bra pris! Kan man fixa tillfälligt pass på sturup...?
-Oj, det vet jag inte, du får nog ringa dit...
Jag ringde kort och gott till polisen på Sturup och förklarade läget.
-Jag ska precis boka en resa till Rhodos på söndag, utan pass. Kan ni hjälpa mig???
-Självklart! Kom hit klockan 13.00 innan avresan så löser vi det!
Tjoho!!! Jag bokade och ringde upp Jens.
-Vi ska äntligen komma iväg!!!!!!!!!!!!!
Resan fick vi billigt och det enda vi visste var att det skulle bli nånstans på ön och att vi skulle få en lägenhet.
Nästa problem... Kan jag förvara insulin i handbagaget utan att bli tagen för att va knarkare...? På lördag morgon messade jag till min sköterska Christel och frågade om jag måste ha ett intyg? Denna underbara kvinna åker till jobbet och fixar ett intyg med stämplar från en doktor och åker dessutom till mitt jobb och lämnar det!!! Helt otroligt fantastisk! Så allt löste sig med en farlig fart!

Vi kom iväg och kom hem med fantastiska minnen och gyllenbruna! Resan var faktiskt mer än vi hade kunnat föreställa oss och vi hamnade på ett jättefint lägenhetshotell i Kalithea precis utanför Rhodos huvudstad. Det blev en 2:a med 5 bäddar... jättestor balkong och 100 m från stranden! Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om denna resa men det tar för mycket energi och tid... :-) Lägger upp några bilder istället.

 

Mitt söta Barbie-pass! :-)

Typisk gränd i Grekland

 Mat mat och mat och så vin! Tzatziki kan man inte äta sig mätt på!

 En av våra moppe-utflykter (ja vi hyrde scooter i några dagar!) gick till Lindos. 

 Fixade tokig frisyr. En glad, storväxt Jamaicansk kvinna fixade detta på torget i gamla stan i Rhodos. Skönt!

 Strand. Dock inte "vår" strand. Vi råkade faktiskt hamna på öns finaste med härlig sand istället för som här, en hel del stenar...

 

 Gamla stan i Rhodos

 "Bajsbrunis" dricker paraplydrink. <3

Älskar dessa slitna hus i smala gränder där grekerna själva bor. Visst finns det en viss charm?

Vy från en takterrass där vi åt en härlig lunch.

 ...och så här brun blev jag faktiskt! Typ första gången i mitt liv!!! :-D

Det var lite bilder. Vi träffade mycket härliga människor från alla möjliga delar av världen. De minnena kommer vi alltid bära med oss. 

Nu orkar jag inte mer... Dags att inta lite mer penicillin och kanske en liten tupplur... Ska i alla fall gå till jobbet imorrn... Mina chefer ville att jag skulle jobbat idag också... Men hallå! Jag fick min "halsfluss-diagnos" i tisdags och med feber på det så kan man faktiskt behöva ett par dagar på sig... Hmmm.... 

Vi hörs snart igen! Jag har lite mer att berätta på Diabetesfronten! En spännande helg i det tecknet väntar snart... :-)

Puss puss!

Feeling blue

Nä, jag har inte ramlat.
Jag har inte blivit misshandlad.
Jag knarkar inte.
Jag är bara en vanlig diabetiker som tar 4 sprutor om dagen. Och dessa blåmärken får jag leva med. Är det inte på benen jag har knölar och blåmärken så är det som på bilden en härlig fläck på magen. 
JAG ÄR TRÖTT PÅ DET HÄR!

Från det ena till det andra så är jag även idag uppe före tuppen. Klockan 05.00 börjar våra promenader. Och det har faktiskt hållt i sig bra. Idag känner jag mig dock plufsig och svullen efter en alldeles för go helg med mat och vin... Var i Kristianstad och hälsade på brorsan. Mysigt! Det blev en tur till Steakhous på lördagkvällen och Åsa tryckte i sig en härlig hamburgare, 2 dm hög! :-D Men det är ju det jag försöker ta itu med nu. Inte värt att deppa över att man lever gott en helg. Det gäller bara att inte tappa rutinerna i vardagen.

Skönt att vara uppe en stund alldeles själv nu när Jens åkt till jobbet och Karla och Linnéa fortfarande sover sött. Sängen är lockande men jag vet att det är svårt att komma upp igen om jag slumrar nu...
Idag börjar Linnéa ett gymnasieprogram i Helsingborg med foto och musik som inriktning. Spännande! Jag tycker det verkar som att det är lite pirrigt... :-) Karla är också lite nervös för hon ska börja på "Lila" idag. Den sista anhalten på dagiset innan det är dags för skolan nästa år. Vi pratade igår om det och hon är rädd att hon inte får så många kompisar... Men det är flera av de gamla kompisarna som också flyttas över till denna avdelningen så det är säkert inga problem. Men allt nytt är ju både lite spännande och skrämmande. Det vet man ju själv. För mig blir det ännu en vanlig dag på Bellis. :-)

Lev väl!

Resultat och resultat

Nu är experimenten klart med blodsockermätningen. :-)
Det kändes fantastiskt skönt att på söndagkvällen själv få ta bort denna alien som satt fast på min kropp efter att mätningarna var klara. Dessutom är det inte alls trevligt att vara inplastad mitt i rötmånaden... Sista dagarna var ett mindre h-vete (ursäkta) för det började ömma och varas... :-P Blörk!
I torsdags morse var jag på återbesök på sjukhuset hos Gerd. Jag var så nervös att min lilla GPS (som jag kallar den :-)) inte skulle ha fungerat och att jag åter skulle få den isatt en vecka.... Men allt gick som smort! Så coolt att se denna lilla plupp ladda över information till datorn och sedan få upp diagram och kurvor på hur mitt socker legat dag för dag! Och att dessutom få mer eller mindre ett "hurra" av sköterskan för att värdena var så bra känns fantastiskt!
Här kommer en liten bild på utskriften som jag fick med mig hem:

 

Säkert svårt att se... men här är alla dagarna på en bild. En dag = en kurva. Alla kurvorna ligger inom spannet för vad som är ett normalt och bra sockervärde! Någon liten enstaka topp utanför men inget att oroa sig för. Om man dessutom tänker på hur högt jag låg när min diabetes upptäcktes så... Då hade toppen inte kommit med på pappret ens! 

Summa summarum: Jag sköter min sjukdom bra och mina doser av insulin är för närvarande alldeles perfekta! :-D

Lite andra resultat då:
Efter lite upp och nedgångar hit och dit över sommar och semester så är resultatet nu: -8 kg och -12 cm i midjemått! Detta är då jämfört med inskrivningen hos doktorn i mars. Äntligen börjar det kännas på kläderna och jag känner mig taggad! Tidiga morgonpromenader och ett bra mattänkande sätter sina spår!

Nu är det dags att börja göra sig redo för en ny arbetsvecka. Måndagar är inte sååå hemska med tanke på att jag alltid är ledig på tisdagar... ;-)
Tack för idag!