Jaha... :-(

Det är nåt hela tiden...

Var på besök hos Barnmorskan i fm. Barnets hjärta slår fint, blodvärdet är på topp! Men... äggvita i urinen och Ketoner... Hon frågade om jag haft mycket huvudvärk? Det har jag senaste veckan, men skyllt på för lite kaffe... Problemet är att dessa symptom kan tyda på Havandeskapsförgiftning. :-(
Nu blir det extrakoll på blodtrycket, som förvisso låg bra idag. Om det smiter iväg uppåt så är det inte särskilt kul... Jag ska på kontroll på fredag och måndag. Nästa torsdag blir det nytt ultraljud.

Jag är inte så insatt i Havandeskapsförgiftning, men det är ju inte så lyckat. Tydligen är det en mycket större risk för oss diabetiker att få det.
Kanske vi får träffa vår nya familjemedlem tidigare än beräknat? Såhär sent i graviditeten blir det oftast kejsarsnitt om Hf upptäcks...

Jaja, nu ska man inte gå händelserna i förväg! Det är ju inte fastställt! Bara en liten oro...

För övrigt är det ganska tungt nu på slutet. Händerna har inte blivit ett dugg bättre, snarare tvärtom. Kräks gör jag var och varannan dag och det har flera gånger resulterat i att jag fått insulinkänningar, alltså att jag inte tagit upp näringen eller sockret i maten så att värdena sjunkit jättefort. Då är det sött och soffläge som gäller tills stormen blåst förbi. Har varit nära att svimma flera gånger innan värdet stigit igen...

Ingen kul läsning för er denna gång... Men såhär är läget! :-)
Jag uppdaterar så snart jag vet vad som kommer att hända.

Hej svejs!

Kaffe och illaluktande stödskenor

Här kommer en hälsning från kaffestunden!
Idag är det fredag och man bara väntar och väntar på att familjen ska komma hem!
Var med Karla en stund i skolan på fm. Jag beundrar lärarna som står ut...
Nu är det en efterlängtad kopp Löfbergs Lila som får ta min tid! (Inget Zoegas eller Gevalia här inte eftersom det finns Värmlandspatrioter under samma tak...)

Mina händer har inte blivit bättre... Men det kommer de antagligen inte bli på ett tag. Var hos arbetsterapeuten förra veckan. Det som gissades vara karpaltunnelsyndrom visade sig vara nåt helt annat. Det är inte nerver i kläm utan inflammerade senor. Inte ett dugg bättre! Det heter med ett finare namn: Morbus de Quervain  (http://www.sodersjukhuset.se/Om-SOS/Organisation/Verksamhetsomraden/Handkirurgi/Patientinformation---Handkirurgi/morbus-de-quervain/)

Vad kan man då göra åt detta? Första steget är skenor som gjutits som stabiliserar tummarna. Jag ska inte röra på dem, utan låta senorna vila. De ska jag i första hand ha dygnet runt i 4 veckor. (Med avtagande endast vid dusch och sånt.) Lättare sagt än gjort! Jag får skavsår och smärre panik att vara spjälkad! :-O

Jag har jättesvårt att lyssna på kroppen och vila som jag ska. Jag tar av skenorna ibland och bakar, diskar, lagar mat... Vad ska man göra liksom? Jag kan ju inte bara går runt och inte använda händerna! Då blir jag tokig!
När 4 veckor har gått ska jag på återbesök till arbetsterapeuten. Hon tror att jag kommer att få fortsätta med skenorna eftersom jag har så mycket hormonförändringar i kroppen i och med både graviditeten och diabetesen. Och att jag främst ska vara glad om det inte blir värre... Pust...
Hjälper nu inte detta så kan det bli kortisonsprutor eller operation. Men det går inte göra så mycket under graviditeten. Vänta och se!
Jag önskar bara att jag kommer att kunna bära bebisen utan problem...

Kuriosa: Stödskenorna luktar redan fotsvett efter en vecka! :-P

Det var lite uppdatering. Förövrigt känner jag mig som en elefant och längtar tills bebben behagar komma ut!

Ha en fin helg!