Goa vänner och trogna läsare,
nu är jag tillbaka!
Anledningen till att det dröjt är att jag hållt inne med en liten hemlighet... Sist jag skrev ett ordentligt inlägg hade jag precis fått min pump. Efter två veckor upptäckte jag att jag har en liten bebis på G! :-)
Det var en total överraskning för alla inblandade parter! Doktorn och sköterskan tyckte att det var bäst att lägga pumpen på hyllan I 9 månader och gå tillbaka till sprutor eftersom jag inte vant mig vid den. Känns helt ok faktiskt även om jag var glad over att ha fått pumpen.
Nu är det så att jag fått flytta från Ängelholms sjukhus till Helsingborg. Både Diabetesläkare, sköterskor och mödravården samverkar där och har lite bättre koll på såna som mig! ;-)
Varje vecka har jag kontakt med teamet på Obstetrisk mottagning. Mina värden skickas en gång i veckan via en Diasend-apparat. Där utvärderar de hur jag "skött" mig och om insulindoserna ska justeras. Hittills har det fungerat over förväntan och mitt Hba1c (långtidssocker) har sänkts! Jag tar sammanlagt 56 enheter Lantus och 14 x 3 Novorapid om dagen.
1 gång i månaden träffar jag en doktor på mottagningen och nya värden tas. Anledningen till att mitt blodsocker behöver ligga så perfekt som möjligt är för att barnet annars kan bli väldigt stort...
Jag kommer att få gå igenom ett antal Ultraljud under denna tiden. Hittills har jag gjort 3 och jag är bara i v. 13... Senast idag! Jag var så nervös så jag bröt ihop i väntrummet innan... Känslan sa att det antingen skulle vara kromosomfel, saknad av lemmar eller typ 3 barn... Men jag är betydligt lugnare nu! Bebben vinkade och såg så fin ut trots sin ringa ålder! Vad som kan ses nu så sitter alla viktiga organ på rätt ställe och hen utvecklas som den ska! Att det skulle vara kromosomavvikelse är bara risk 1 av 7500 efter KUB-testet. (Kombinerat blodprov och UL) Jag är så lättad!
Nu känner vi att det går att släppa bomben till allmänheten. Det börjar ändå synas redan... ;-)
Jag har mått bra och tillskillnad från graviditeten med Karla så har jag inte mått nämnvärt illa. Bara hormonerna som spökat med tillhörande humörsvängningar...
Den stora bomben som väntar är att berätta för storasyster Karla 7 år... Men hon har redan frågat om jag väntar barn för hon tycker jag har blivit så tjock... ;-) Får väl avslöja det nu då...
Nu får det räcka för idag!
Tänkte lägga upp några bilder men datorn vägrar, så det får bli nästa gång!
Kram på er där ute!
