Sömnig söndagskväll

Ännu en vecka avklarad. Imorgon börjar en ny arbetsvecka. Känner mig väldigt trött när jag jobbar. Stressandet är inte samma sak längre. Mår inte bra av det och när de nya rutinerna ruckas. Dessutom saknar jag friheten att ta en promenad när jag vill under dagen som när jag var sjukskriven. Men allt måste ju börja funka som vanligt snart. Önskar dock att jag hade ett annat jobb utan samma stress och där lunchraster och arbetstider hålls som de ska...
På tisdag blir det ett besök hos både doktorn och sköterskan. Nu ska jag få mer riktad information om typ1 diabetes och en koll på hur värdena legat sen sist vi träffades. Kanske kan behövas en ny ändring i doserna?

Helgen har varit bra (förutom dålig sömn på nätterna eftersom lilltjejen varit sjuk). Var ledig igår från jobbet. På kvällen hade vi firmafest. Vi skulle träffas allihop tillsammans med våra respektive. Allt var hemligt. Det enda vi visste var att vi skulle samlas vid tågstationen kl. 16.40... När vi kom dit fick vi hoppa på tåget till Malmö... Vi blev serverade med mat och vin på tåget som de hade beställt och tagit med. Jättegott och mysigt. (Lite si sådär att ta upp sprutan på tåget och injicera...)
När vi kom fram till Malmö tog vi bussen en bit. Vi visste fortfarande inte vart vi skulle... Vi hamnade så småningom på Nöjesteatern för att se Monty Python-musikalen "Spamalot"!!! Sååå kul! På hemresan blev det ostbricka och vin på tåget. Kvällen avslutades med kaffe hemma hos cheferna. En väldigt lyckad och påkostad kväll.
Det gick ganska bra för mig men det var tur jag hade med mig frukt i väskan... Blodsockret föll ett tag på kvällen. Känner också att jag inte har samma energi längre på kvällarna och blir trött tidigt. Hoppas det är en övergångsfas. Annars får jag väl förlika mig med att jag inte känner mig som 17 längre och att sjukdomen gör att jag uppfattas som 83 istället... :-/

Snart dags för sängen. Sitter och gäspar...som vanligt... ;-)
Go´natt! Hörs snart igen!

 

"Always look on the bright side of  life"

Beskedet har kommmit...

Idag var min första jobbdag efter sjukskrivningen. Det var riktigt nervöst. Dels har man varit hemma i 2 veckor och inte riktigt hängt med i svängarna på jobbet och så kommer man tillbaka med kraven på sig att hålla sina egna tider och stunder. Blev rörigt i min hjärna... Dessutom var det en stressig dag att kastas in i och jag vet att morgondagen kommer bli ännu stressigare... :-/  Jag har jättegoa arbetskamrater men jag vet inte om alla förstår vad det är för sjukdom jag fått, hur man påverkas av den och hur noga det är med vissa saker... Men de förstår väl tids nog. Både sköterskan och doktorn har erbjudit sig att komma till jobbet och informera om de vill det.

Efter jobbet ringde Christel upp mig på mobilen. Det hade vi bestämt sen innan. Hon ville höra hur det gått med första arbetsdagen och om det känns ok att jobba igen. Hon är väldigt mån om att det ska kännas bra och att det är jätteviktigt att inte rusa fram.
Sen hade hon fått det stora provsvaret vi väntat på... Vilken typ av Diabetes jag fått. Det har jag funderat mycket på eftersom det är en viss skillnad. Beskedet blev: "Du är en typ 1:a"... :-/ Inte det svaret jag önskat... Det finns en hel del att läsa om olikheter och likheter mellan typ 1 och typ 2 men jag ska sammanfatta det kort:

• Vid typ 1-diabetes har kroppens egen insulinproduktion helt upphört. Av någon anledning angriper och förstör kroppens immunsystem de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket på sikt leder till total insulinbrist. 

• Vid typ 2-diabetes är förmågan att producera insulin inte helt borta men mängden insulin räcker inte för kroppens behov.

Att ha typ 1 innebär alltså att man alltid kommer att vara beroende av insulintillförsel. Det är en kronisk sjukdom som inte går att bota. Självklart är det viktigt med kost och motion men man måste ändå tillföra insulin i form av injektioner. Tabletter fungerar tydligen inte på en typ 1:a.

Nu när detta beskedet kommit så är det verkligen dags att förlika sig med en ny livsstil. Jag styr väldigt mycket själv över hur jag kommer att må nu och i framtiden. En sjukdom att ha kontroll över!


Nu är jag helt slut i rutan! Ska gå och nana nu... Kram på er alla där ute!

Det genestiska arvet

Idag tänkte jag dela med mig av mina tankar om arvet. Alltså det genetiska arvet och inte nåt som har med pengar att göra... :-)

Som jag tidigare har skrivit om så blev min pappa Leif inte så gammal. Endast 30 år... Det innebär att jag inte hann lära känna honom. Jag var bara 1½ år när han gick bort. Däremot så har man ju hört väldigt mycket om honom så i vissa lägen känns det ändå som att jag vet vem han var. Av den informationen jag fått om honom så handlar en del om hur pass lik honom jag är. Det har dock varierat i slag under årens lopp:

• När jag var yngre fick jag ofta höra att jag var väldigt lik min far till utseendet. Det var roligt att höra. Kände mig lite stolt över det.

• I tonåren handlade det mer om vissa egenskaper. Mamma sa ofta att jag reagerade på samma sätt som pappa. När jag kände mig nedstämd, ledsen eller funderade på något så slöt jag det inom mig istället för att prata om det. Det gick liksom inte att diskutera med mig då. (Har väl bättrat mig en aning i alla fall...)

• Senare i livet började hälsan vackla. Ett flertal gånger har jag blivit inlagd på lasarettet eftersom magen krånglat mycket och mina tarmar varit inflammerade. Det började nystas mycket i det. Varför? För att pappa hade en kronisk inflammation i tarmarna- Ulcerös colit, vilket kan vara ärftligt.

• Och så nu då... Vad händer nu? Jag får Diabetes! Tack för det televerket! Eller ska jag skylla på pappa igen som fick det som 24-åring? (Ja, jag vet att det finns på mammas sida också!)

Klart mina tankar går till det här med det genetiska arvet. Ska inte klaga för jag har fått många bra saker också såklart efter både mor och far, hoppas jag i alla fall... ;-)  Men det är inte så konstigt att jag tänker ofta på pappa... som jag aldrig hann lära känna...

 

Far och Dotter

Aj aj...!

Mina fingertoppar ömmar... Inte konstigt alls med tanke på att jag sticker minst 7 gånger om dagen i dem... Inte alls skönt faktiskt... :-( Men det är en del av mitt nya liv som jag får vänja mig vid... Bläää!

Tycker i alla fall att kosten fungerar bra. Har förlikat mig med att grönsaker och långsamma kolhydrater är bra och inte alls så tokigt rent smakmässigt. Istället för dåliga saker som godis eller läsk så är min drog just nu... Avocado!  Där är jag lite impad av mig själv faktiskt! ;-D

Börjar bli dags att få ordning på dagen... Säger jag igen... Klockan är halv fyra och vi har inte gjort något vettigt alls idag... Hmmm...

Sunday morning...

Hej hej hallå dagboken!

Konstig morgon, eller snarare fm... Varit vaken inatt mellan 2.00-4.30. Somnade om och vaknade strax efter 10.00! Känns som att dagen är lite förstörd när man inte käkar frulle förräns 11.00 och fortfarande går i morgonrock såhär dax...!
Gårdagen var inte den bästa. Visst, vi hade det mysigt och var bortbjudna till kära kollegan och grannen Emmy på middag på kvällen. Det kan man inte klaga på alls! (Tack Emmy för en mysig kväll med god mat!) Men ur kroppslig synpunkt så var allt skumt. Blodsockret pendlade mellan 12,4 och 4,4 under dagens lopp. Kände mig jättekonstig emellanåt. Det känns verkligen inte bra att det flackar upp och ner sådär. Vill ha en jämn nivå hela tiden! Men det är väl fortfarande för mycket begärt...? Hoppas det ordnar till sig. Nästa besök är på tisdag hos Christel.

Ikväll kommer min älskade unge hem! Karla har varit en vecka hos pappa och kommer nu tillbaka till oss. Som jag har längtat!

Imorgon ska vi vara hemma hela dagen, jag och Karla. Och jag känner att det kommer att bli en bra dag! Vi får nämligen bla besök av en av mina äldsta trognaste vänner, Mona! Vi gick i skolan tillsammans mellan årsk 4-9. Vi har haft så otroligt roligt ihop! Även om vi haft sporadisk kontakt emellanåt så har vi ändå alltid lyckats hitta tillbaka till varandra. Vi har inte sett på ca 5 år har jag räknat ut... Och nu äntligen kommer hon på besök med yngsta barnet! Jag längtar till imorgon! :-D

Nu är det väl dags att ta tag i resten av denna dagen. Planerar en liten promenad och sen blir det nog att städa undan lite efter helgen.

Ha det bra alla där ute!

Fredag

Åh va härligt att vakna upp till snö igen!....NOT! Jag som verkligen trodde att våren kommit... Jaja, det är ju bara mars än så länge...


Förmiddagen gick snabbt förbi. Gjorde inte så mycket vettigt alls faktiskt. Var mer fokuserad på att hinna käka lunch innan promenaden till Christel. Det hann jag. :-)
Det blev ett kort besök idag. Inga nya prover togs och inga nya svar. Mest en träff för att se att allting funkar. Ska höja dosen lite på det långtidsverkande insulinet efter att ha analyserat hur blodsockret ligger under dygnet. Sockret stiger nämligen mest under natten nu. Jag är ändå glad att mina värden ligger betydligt lägre nu och stabilare än tidigare! Alltid något!
Nästa träff blir på tisdag. Dagen innan jag ska börja jobba...... Förhoppningsvis och förmodligen har det viktigaste provsvaret kommit: Typ1 eller Typ2? Jag är väldigt nyfiken och lite nervös inför svaret... Jag vet ju att Typ1 kräver tillförsel av Insulin i hela livet medans 2:an kan vara lindrigare och att man kanske kan klara sig på bra kost, motion och tabletter istället för sprutor... Men enligt Christel idag så tyckte hon inte att det gör så stor skillnad för mig för jag måste "spara mina celler" och kanske därför ändå alltid hålla på med Insulin, vilket typ det än är... :-( Låter det rörigt...? Svamlar kanske för mycket?
Ska väl inte deppa ner mig för mycket över detta än. Det är antagligen bara att acceptera att man har eller är en sjukdom. Jobba med den och inte emot den. Bli vän med sprutorna.
Nog om detta!

Just nu puttrar chiligrytan på spisen. Har testat ett nytt recept från BBQ-taste. (Se adressen under "övriga länkar"). Det doftar gott men är inte klart på ett bra tag. Det ska nämligen koka i 3-4 timmar! Spännande att se hur det blir... Ska serveras med nachochips, hemmagjord guacamole och lite annat smått o gott. Kanske en bra fredagsmysrätt?

Ha en bra fredagskväll!

Medelmåttadag

Sov dåligt inatt och vaknade med jordens grymmaste huvudvärk... Det har hänt titt som tätt senaste veckan. Tror det är för att blodsockret far upp och ner fortfarande. Kändes dock bättre efter frukost och frisk luft. Orkade inte gå så länge. Strosade mest på stan... Annat var det igår! Då gick jag först på fm och sen en underbar långtur på 1½ h med Annie! Vi gick enda till Skälderviken och tillbaka. Måste lägga in en bild. Värre motionsrunda kan man ju tänka sig eller hur?

Solen lyste, himlen var blå. Havsluft. Mmmm! Och så en rejäl genomkörare för benen. :-)

Idag har jag inte riktigt samma lust... Dagen bara flyter på och försvinner. Nu är det i alla fall dax att hinna med lite nytta innan Jens och Linnéa är hemma igen. Diskning, städning, byta lakan står på schemat. Blir uttråkad bara jag tänker på det... Måste peppa mig rejält nu! Sätta på nån bra musik kanske?

Yihaaa!!!

Dagen börjar bra! Vädret är kanon, dock lite kallt om kinderna. Efter frukosten tog jag en promenad i solskenet på ca 45 min. Slutmålet var vårdcentralen för ännu ett besök hos Christel.
Vi gick igenom lite provsvar och frågor som kommit upp i mitt huvud sen sist. Jag frågade om det var fastställt vilken typ av diabetes jag har? Men Christel sa att de provsvaren inte kommit... Man funderar ju såklart på det...
Har även fått en kort att ha i plånboken med info ifall något skulle hända.

Nu till det som gör att rubriken klingar så positivt: Jag har loosat 7 cm i midjemått på en vecka!!! Gött! Vågen står stilla men det är ju ändå måtten som räknas. Nu blir man ju ännu mer taggad när det gäller förändringarna i livsmönstret!

Måste säga att jag tillhör världens bästa vårdcentral! Roslunda är inte nån stor vårdcentral och det är väl därför det känns så välkomnande och personligt. Alla är så gulliga mot mig! De känner ju igen mig nu... De klappar en på axeln och frågar hur det är och när jag ska anmäla mig så vet de direkt vem jag är och vad mitt ärende är. Så skönt! Det betyder oerhört mycket! Har tom fått mobilnumret till min sköterska Christel ifall jag undrar över något när hon inte finns där. Betyg blir ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ av ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ möjliga! ;-)

Efter besöket blev det en promenix hem på 30 minuter. Nu skulle det sitta fint med lite mellanmål! I em kan det bli en längre promenad till med min goa kompis Annie. :-)

See U later!

Frustrerad!

Jag är redan trött på det här! Igår blev jag faktiskt lite ledsen. Jag var hungrig på kvällen innan jag skulle lägga mig och tänkte att en macka skulle sitta fint. Men nu när jag så frenetiskt måste kolla blodsockret så ser man ju hela tiden vad som händer när man äter eller rör på sig. Jag tog den där mackan och vips var blodsockret uppe på 15,1! Suck! Varför kan inte jag bara få äta när jag vill och vad jag vill?? Tycker det är orättvist!
Samtidigt har jag sett hur motion påverkar. Värdena blir betydligt bättre bara jag tagit en promenad! Det är ju alltid positivt...
Vill att mina värden ska stabiliseras och att min kropp ska må bra! Men det är väl för mycket begärt såhär bara efter en veckas medicinering...? Blir helt galen av att tänka hela tiden på vad som är nästa steg. Jag ska ta stick i fingret när jag vaknar, ta spruta, äta frukost, stick i fingret, mellanmål, stick i fingret, spruta lunch, stick i fingret, mellanmål, stick i fingret, spruta, kvällsmat, stick i fingret, och så ett stick i fingret till och spruta innan läggdags. Samtidigt är jag helt uppe i vad jag får och inte får äta... I´m going nuts! Nu är jag ju sjukskriven och har bara mig själv att tänka på (jaja, jag glömmer ju inte bort min familj!) men snart ska jag börja jobba igen och samtidigt hålla reda på allt....... :-( Blä!!!
Hoppas allt snart bara går av rutin utan att jag ska behöva tänka så förbaskat mycket hela tiden!

Wow va glad jag blev!

Mitt i brödbaket ringer det på dörren... Blomsterbud från mitt kära Bellis Interflora fresh! Mina goa arbetskamrater skickade en underbar bukett till mig eftersom jag är sjukskriven. Det värmde i hjärtat! <3 Även en florist blir alltså glad att bli överraskad med blommor... (Ett hett tips till alla där ute... :-)

Pappa

Min älskade Pappa Leif som gick bort alldeles för tidigt (30 år ung.) Den här bilden har jag alltid tyckt om och nu betyder den särskilt mycket för mig. Pappa drabbades av diabetes när han var 24 år. Bilden beskriver livet som diabetiker. Den illustrerar motion, kost, tid och insulin. Mycket talande!
Mamma var här på besök i fredags och tog med bilden så jag kunde scanna av den. Jag fick också en present: Pappas spruta som är med på bilden! Det slår en verkligen hur forskningen gått framåt under dessa år. Jag är glad att mina sprutor är betydligt smidigare... :-)

Hej och välkomna!

Va kul att du hittat hit! Jag är inte så van vid det här med bloggande... men jag tänkte att det kunde vara bra att få skriva av sig lite på detta sätt och samtidigt kanske inspirera andra.

För en vecka sedan hände något som förändrade hela mitt liv. Jag fick höra: "Åsa, Du är Diabetiker"... Fast jag hade mina aningar och själv sökt kontakt med vårdcentralen så var det ändå ett chockartat besked. Det var alltså inte en släng av hypokondri... Mina symptom stämde. Jag fick beröm att jag tagit kontakten nu och inte väntat. Det hade kunnat vara förödande...

Efter beskedet som gjorde att tankarna snurrade och snurrade så fick jag hem och "landa". Detta var alltså tisdagen den 8 mars. (=Fettisdagen=ingen semla!) Den här dagen som blev starten på ett nytt sundare liv.

Doktorn sjukskrev mig 2 veckor till att börja med för att kunna få ordning på mina värden och samtidigt komma in i alla nya rutiner som diabetes innebär. Och detta utan stress från jobbet. Stress är också blodsockerhöjande.


Dagen efter beskedet

Onsdagen började med ett nytt besök hos Diabetessköterskan. Min älskade sambo hade tagit ledigt för att vara moraliskt stöd och samtidigt få ta del av all ny information. Och frågorna snurrade i huvudet... Vad innebär nu det här? Hur påverkar det livet?
Jag fick ta massa nya prover och fick veta att eftersom jag är så "ung" så är det bäst att sätta in insulinsprutor direkt för att spara tid. Sagt och gjort. På eftermiddagen fick jag komma tillbaka till vårdcentralen med en hel kasse från apoteket. Nu skulle jag själv få ta min första spruta...! Det gick faktiskt bra! :-) Det är mer psykiskt jobbigt innan man satt in nålen i magen än att det gör ont.
Jag fick också en blodsockermätare för att själv kolla blodsockret före och efter måltiderna.
Med dessa redskap och en hel bunt med broschyrer fick jag så hem och smälta allt. 2 olika sprutor blev jag donerad. 3 gånger om dagen vid måltiderna av ena sorten och 1 långtidsverkande spruta innan läggdags.

Kost och motion

Nu är det så också att det inte bara är att ta en spruta och sen är allt bra. Nä! Diabetes är ett helt levnadssätt. Bort med allt socker som finns i dryck och mat. Nu måste jag äta nyttigt! För min del är det bra om jag också går ner i vikt eftersom det kan påverka väldigt mycket. Därför blir det nu att passa sig både för socker och snabba kolhydrater. Lite som GI. Det håller blodsockret på en stabilare nivå. 
Motion är en annan livsviktig del. En långpromenad om dagen är till stor nytta. Det har jag nu redan anammat. Från soffpotatis till motionär! :-D


Det här var en liten inledning av min nya blogg. Jag ska försöka skriva lite då och då. Kanske varje dag till att börja med nu när jag ändå är sjukskriven.
Jag tänker lägga upp lite länka som anknyter till Diabetes för den som vill sätta sig in i det lite mer.
Ha en bra dag!