Jag har överlevt!

Ja! Julen är avklarad och jag står på båda benen! Phu...
Det har varit tufft. Men det har gått över förväntan. Sista veckan har varit jobb från 8.00 till 22-22.30 i konstant topptempo. Precis som det alltid är vid jul i en blomsteraffär.
Fick en fantastisk kram av min chef efter sista passet med orden:" Du har varit fantastisk! Jag vet att du varit trött!" :')

Jag är övertygad om att räddningen för mig har varit det nya experimentet i mitt liv: Herbalife.
Nåt som jag varit väldigt skeptisk till förut. Anledningen till att jag provat är för att två representanter för detta var inne på jobbet för ett tag sedan. De är väldigt nitiska och frågade om min hälsa. När jag berättade om min diabetes blev de eld och lågor och ville verkligen att jag skulle prova Herbalife.

Vad är detta då? Kanske du undrar.
Jag börjar med att lägga ut en länk: www.herbalife.se
I mitt fall har det gått till så att jag bytt ut frukosten mot en näringsshake. Till det några tabletter med tillskott och vitaminer. Mycket vatten.
Mellanmålet har varit som vanligt, fullkornsbröd med proteinrikt pålägg.
Lunchen har också bestått av en shake med tillhörande vitaminer.
Till eftermiddagskaffet har jag tagit en bar eller frukt.
På kvällen äter man som vanligt.

Vad har utvärderingen blivit de här veckorna jag provat?
Jag har blivit mycket piggare, mätt efter målen och insulinet har kunnat halverats och tom ofta uteslutas till måltiderna!
Det har varit min räddning!
Jag hoppas ju såklart att jag kommer kunna få bort x antal kilo med detta, men har fått förklarat för mig att det tar längre tid ju slitnare kroppen är. Jag får helt enkelt ha tålamod och nöja mig med att jag mår så mycket bättre om dagarna!
Innan jag började var jag på en kroppsscanning tillsammans med Jens.
Man fick då veta fettmassa i förhållande till muskelmassa i kroppen mm.
Efter testerna kom man fram till att min metaboliska ålder (egentliga kroppsålder) är... *trumvirvel*... 46! Suck! Lite skillnad mot mina 31 år i legitimationen... Jens blev 38 år tillskillnad från 39! Fuskigt! Han har extremt mycket muskelmassa pga det aktiva och fysisk krävande jobb han har.
Jag blev liksom ännu mer sugen på att göra något åt min hälsa...
På onsdag ska jag på min månatliga kontroll och scannas igen. Får se om det blivit nåt resultat i fråga om muskler/fett....
Jag får helt enkelt uppdatera er om hur det går framöver!

En annan sak som kan hjälpa mig med hälsan är en present som Jens gett mig: Ett terminskort på Zumba Fitness på Jossamikas dansstudio (www.jossamikas.se)!
Nu har jag inga undanflykter! Vecka 3 kör jag igång med träning!

Det var en sammanfattning av de senaste veckorna av min hälsa.
Nu är det dags att svida om från morgonrock till mer anständiga kläder så mellandagsrean kan få sig ett finbesök! (Måste ju ha gympadojjor och träningskläder...) :-)

Sköt om er där ute!

Floristens klagan

 Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. 

Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.

Månen vandra sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, 
snön lyser vit på taken.

Endast floristen är vaken...

Japp! Julruschen har börjat! I och med veckan före första advent har alla florister fått provsmaka på årets julstress! Grattis alla florister!.... 

Denna tiden på året, som alla säger är så mysig, har jag aldrig förstått charmen med... Visst, har man ett normalt jobb och kan lunka på i den vanliga takten och kanske till och med kan ta lite ledigt nån dag före jul och i mellandagarna så förstår jag. Men varje år säger jag lika dant: -Nästa jul är jag inte florist! Och det har jag fått äta upp! För likväl står man där varje jul och pustar och stånkar! :-O Började som 15-åring att jobba extra i en handelsträdgård och har sedan dess jobbat varje jul. Nu är det över halva mitt liv... OK, ska inte klaga... Jag är sannerligen väldigt tacksam för ett fast jobb som jag i grund och botten gillar. 

Tråkigt nog är detta den jul som kommer vara tuffast rent personligen för mig. Diabetes är inte lätt att tas med i en stressig miljö... När första adventsveckan (julskyltningen) drog igång med sena kvällar kunde jag inte hantera mitt blodsocker. Svimningssymptomen kom och gick och från att ha ett skyhögt blodsocker så kunde det dala till runt 3-4, som ger mig kraftiga insulinkänningar. Inte roligt alls! Det räcker liksom inte med att äta som vanligt och ta sina vanliga doser av insulin. Stress gör att det utsöndrar massa grejer i kroppen som har en negativ effekt. Jag vet liksom inte hur jag ska förebygga mina toppar och dalar. Detta gör mig rädd... Och än har det bara smygstartat med ruschen... Hur kommer det vara sista veckan innan jul?... :-(

Idag är jag ledig! Mmmm! Synd bara att jag fått en underbar läglig förkylning som gör att jag känner mig mer eller mindre död! Tänkte göra massa här hemma och på stan idag, men eftersom min kropp ville sova till halv elva så har det redan förstörts! Och nu sitter jag här framför datorn! Nä det här går inte Åsa! Det blir Ipren, vitaminer, kaffe och ett rejält tag i kragen för att utnyttja resten av dagen! 

Hoppas jag inte förstört er dag med all denna negativitet? Men det var härligt att få skriva av sig! :-) Kanske lite kall frisk luft kan få mig på banan igen denna dag? Ska nog ta mig en promenad i det schizofrena vintervädret. Inom närmaste dygnet har det regnat, haglat, stormat, snöat och varit tidvis soligt. Hmmm. Jaja, det är inte bara jag som har toppar och dalar...

Ha en bra tisdagseftermiddag!

Informationsdag och godisexperiment

Gomorron!
Äntligen lite sovmorgon. Veckan har varit fullspäckad.

Som jag skrev i förra inlägget så var det i torsdags dax för en träff och heldag på lasarettet med vårdteamet och andra patienter.
Det började med att jag kom 15 min för sent... Men jag hade förvarnat eftersom jag hade en massagetid tidigt på morgonen som jag verkligen behövde för min onda rygg.
När jag kom dit var det en grupp samlad på 11-12 pers.... Varav 3 stycken med mig var patienter! :-)
Ingen stor uppslutning, men ändå väldigt bra och nyttig dag. Det var, förutom jag, en man på 54 år som nyss fått sin diabetes och en äldre dam som haft det i ca 3 år. (Hon hade i sin tur sin man med sig som la sig i allt och blev sur när han blev avbruten och lämnade rummet...! :-( Hon grät nästan och berättade att han inte förstår henne...)
Vi fick träffa en doktor, en kurator på avdelningen, några sjuksköterskor, dietist, fotspecialister, sjukgymnast och några elever som var där för att lära sig.
Vi pratade dels om sjukdomen i sig så klart men också om myter och fakta, hur olika sjukdomen ter sig för alla individer, vilken motion som är bra och fällor när det gäller maten, blev uttagna på en stavgångspromenad efter maten mm mm...
Det var faktiskt väldigt skönt att vi bara var 3 patienter och hela detta team runt omkring. Vi var hela tiden delaktiga i en diskussion och man fick ställa frågor. I början av min sjukdom, ca 8 mån sen, var man ju i nåt slags chocktillstånd och all denna informationen man fick muntlig och i form av broschyrer var otroligt svårt att ta till sig. Nu när allt sjunkit in och man förstår bättre vad allt handlar om som så är det skönt att få lite repetition.


En sak som vi diskuterade var det där med sötsug. Klart man har det ibland även om man är rätt så "avgiftad". Ibland känns det tråkigt att ta en frukt liksom när resten av familjen sitter med godispåsar... Jag fick höra att man visst kan äta godis eller nån kaka nån gång då och då, men att man såklart måste ta mer insulin. DET SKULLE DE INTE SAGT! Klart att jag tänkte att jag på lördag ska jag köpa mig en påse!.......
Sagt och gjort. Igår efter jobbet handlade vi, åt mat och så filmtajm med GODIS! Jag var helt överväldigad av att äntligen få ha en egen godispåse! Men det var läskigt.... Jag kollade blodsockret, tog en dubbel spruta, sov igenom hela filmen... åt lite mer godis, kollade sockret, fick ta ännu en spruta...
Summa summarum: Jag tog totalt 20 enheter insulin istället för 6 som är min vanliga måltidsdos, jag var grymt trött, blodsockret låg ändå alldeles för högt och jag blev rastlös i hela kroppen.
Var det värt det? Hmmm... svår fråga... Ok, det var en underbar njutning att få käka godis! Men jag kommer nog inte göra det mer... eller på väldigt länge i alla fall...

 

Nu är det dax för en njutbar söndagsfrukost! Sen får vi se vad som händer denna dag. Ska i alla fall hämta Karla lite senare! Det är gött dä! :-)

Kurser och kli

Nu var det väl ändå alldeles för länge sen jag skrev här!?! Fy skäms!

Tänkte börja med att berätta att jag för två helger sedan var på en kurs på Erikslunds hotell här i Ängelholm. Diabetesförbundet i skåne hade två fullspäckade dagar. Intressant! Vi var ca 70 medlemmar som träffades och fick mycket nyttig information. Föredragen handlade bla om Diabetesfötter, Nervsjukdomar, Insulinpumpbehandling, Motion o kost och nyheter inom Diabetesforskningen. Det var en del utställare på plats som gjorde reklam och sålde olika artiklar. (Typ skor, strumpor, bars, druvsocker mm)
Var ganska säker på att jag skulle vara en av de yngsta där... och det fick man ju bekräftat redan när man kom in i entrén: "-Hej välkommen! Är det du som är tolken??" Öhhh....... Man kan säga att genomsnittsåldern låg runt 65-70 år på denna kurs... Men trots allt var det riktigt trevligt och jag träffade några nya vänner! Bla Milo från Osby. Riktigt kul att vi fann varandra där! Och vi var ju bäst i Melodikrysset, eller hur Milo o Håkan! :-)

Nu något tristare.
Ny allergi mot insulinet har uppstått... JAG BLIR SÅ TRÖTT! Först höll jag ju på att experimentera med olika sorter måltidsinsulin och nålar. Efter tredje sortens insulin och 2:a nålsorten så har det funkat. Inga utslag på magen. Men istället har det nu blivit extrem klåda på mina ben! Från skinkorna till tårna har det blivit knottror och en riktigt irriterande kli. Har rivit hål på benen ett antal gånger. Kunde inte komma på annat än att det kunde vara det långtidsverkande insulinet - Levemir- som jag tar varje kväll i benet. Suck! Ringde mottagningen och de fixade en ny sort till mig. Just nu provar jag Insulatard tillsammans med allergitabletter. Har hållit på en ca en vecka och det har blivit lite bättre, men inte helt bra. Finns ett annat insulin -Insuman Basal- som verkar vara sista utvägen. Annars blir det eventuellt insulinpump som gäller.... Det VILL JAG INTE! Efter att ha fått mer inblick i det från kursen så tycker jag att det är mer nackdelar än fördelar med det... Men jag håller tummarna att det kommer bli bättre med sprutorna nu framöver.

Det dyker upp mycket inbjudningar och tidsbokningar med posten. Jag har ett läkarbesök inplanerat om några veckor så nu ska jag gå till lasarettet nån morgon innan jobbet och ta lite prover inför det.
En kurs som ska vara om nån vecka med NV Skånes förening handlar om "Diabetes och Alkohol". Den kommer jag tyvärr inte hinna gå på. Annars hade det varit intressant!

Men den senaste inbjudan ska jag i alla fall gladeligen gå på! Det är nu på torsdag på Ängelholms sjukhus. En heldagskurs tillsammans med andra (troligtvis i samma ålderskategori) som ska träffas och även lära känna vårdteamet på Endokrin/Diabetesenheten. Jag lovar att jag kommer berätta mer om det när jag varit där!   

Nu blir det att krama ur de sista timmarna av denna helgen. Har hunnit med mycket hemma och hela familjen har varit samlad eftersom det var lov förra veckan. Nu har både Emmy och Karla åkt igen så det är lite tomt.

Hoppas ni får en bra vecka!

Solsemester och sånt

Hej kompisar!
Ännu ett långt uppehåll mellan inläggen... ursäkta...
Idag passar jag på att skriva eftersom jag är hemma med halsfluss... Inte alls roligt! Men det är på bättringsvägen med hjälp av penicillin och vila. Men det är väl smällar man får ta när man haft en underbar semester! Hux flux satt man på planet till Rhodos! Nåt vi inte trodde skulle va möjligt på länge!
Jag och Jens hade bestämt att vi skulle ta ut en veckas semester till i september. Vi visste inte vad vi skulle hitta på, bara att vi behövde en vecka tillsammans innan vintern. Planerna hade varierat mellan Danmark, Sverigesemester, Polenfärja mm mm... Men sista dagarna veckan innan visste vi fortfarande inte om Jens skulle kunna ta ut en hel veckas semester från jobbet... Hmmm...
Beskedet kom på fredagen v. 36. Vi skulle få semester! Vi ville ju nån stans helst åka till värmen, speciellt eftersom Jens i sina 39 år aldrig varit på en solresa! Problemet var att jag inte hade giltigt pass och det tar ju några dagar att fixa...
Jag tog i alla fall långa benet före och travade till Ticket på lunchen denna fredag.
-Vad har ni för sista minuten?
-Rhodos på söndag.
-Ok, bra pris! Kan man fixa tillfälligt pass på sturup...?
-Oj, det vet jag inte, du får nog ringa dit...
Jag ringde kort och gott till polisen på Sturup och förklarade läget.
-Jag ska precis boka en resa till Rhodos på söndag, utan pass. Kan ni hjälpa mig???
-Självklart! Kom hit klockan 13.00 innan avresan så löser vi det!
Tjoho!!! Jag bokade och ringde upp Jens.
-Vi ska äntligen komma iväg!!!!!!!!!!!!!
Resan fick vi billigt och det enda vi visste var att det skulle bli nånstans på ön och att vi skulle få en lägenhet.
Nästa problem... Kan jag förvara insulin i handbagaget utan att bli tagen för att va knarkare...? På lördag morgon messade jag till min sköterska Christel och frågade om jag måste ha ett intyg? Denna underbara kvinna åker till jobbet och fixar ett intyg med stämplar från en doktor och åker dessutom till mitt jobb och lämnar det!!! Helt otroligt fantastisk! Så allt löste sig med en farlig fart!

Vi kom iväg och kom hem med fantastiska minnen och gyllenbruna! Resan var faktiskt mer än vi hade kunnat föreställa oss och vi hamnade på ett jättefint lägenhetshotell i Kalithea precis utanför Rhodos huvudstad. Det blev en 2:a med 5 bäddar... jättestor balkong och 100 m från stranden! Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om denna resa men det tar för mycket energi och tid... :-) Lägger upp några bilder istället.

 

Mitt söta Barbie-pass! :-)

Typisk gränd i Grekland

 Mat mat och mat och så vin! Tzatziki kan man inte äta sig mätt på!

 En av våra moppe-utflykter (ja vi hyrde scooter i några dagar!) gick till Lindos. 

 Fixade tokig frisyr. En glad, storväxt Jamaicansk kvinna fixade detta på torget i gamla stan i Rhodos. Skönt!

 Strand. Dock inte "vår" strand. Vi råkade faktiskt hamna på öns finaste med härlig sand istället för som här, en hel del stenar...

 

 Gamla stan i Rhodos

 "Bajsbrunis" dricker paraplydrink. <3

Älskar dessa slitna hus i smala gränder där grekerna själva bor. Visst finns det en viss charm?

Vy från en takterrass där vi åt en härlig lunch.

 ...och så här brun blev jag faktiskt! Typ första gången i mitt liv!!! :-D

Det var lite bilder. Vi träffade mycket härliga människor från alla möjliga delar av världen. De minnena kommer vi alltid bära med oss. 

Nu orkar jag inte mer... Dags att inta lite mer penicillin och kanske en liten tupplur... Ska i alla fall gå till jobbet imorrn... Mina chefer ville att jag skulle jobbat idag också... Men hallå! Jag fick min "halsfluss-diagnos" i tisdags och med feber på det så kan man faktiskt behöva ett par dagar på sig... Hmmm.... 

Vi hörs snart igen! Jag har lite mer att berätta på Diabetesfronten! En spännande helg i det tecknet väntar snart... :-)

Puss puss!

Feeling blue

Nä, jag har inte ramlat.
Jag har inte blivit misshandlad.
Jag knarkar inte.
Jag är bara en vanlig diabetiker som tar 4 sprutor om dagen. Och dessa blåmärken får jag leva med. Är det inte på benen jag har knölar och blåmärken så är det som på bilden en härlig fläck på magen. 
JAG ÄR TRÖTT PÅ DET HÄR!

Från det ena till det andra så är jag även idag uppe före tuppen. Klockan 05.00 börjar våra promenader. Och det har faktiskt hållt i sig bra. Idag känner jag mig dock plufsig och svullen efter en alldeles för go helg med mat och vin... Var i Kristianstad och hälsade på brorsan. Mysigt! Det blev en tur till Steakhous på lördagkvällen och Åsa tryckte i sig en härlig hamburgare, 2 dm hög! :-D Men det är ju det jag försöker ta itu med nu. Inte värt att deppa över att man lever gott en helg. Det gäller bara att inte tappa rutinerna i vardagen.

Skönt att vara uppe en stund alldeles själv nu när Jens åkt till jobbet och Karla och Linnéa fortfarande sover sött. Sängen är lockande men jag vet att det är svårt att komma upp igen om jag slumrar nu...
Idag börjar Linnéa ett gymnasieprogram i Helsingborg med foto och musik som inriktning. Spännande! Jag tycker det verkar som att det är lite pirrigt... :-) Karla är också lite nervös för hon ska börja på "Lila" idag. Den sista anhalten på dagiset innan det är dags för skolan nästa år. Vi pratade igår om det och hon är rädd att hon inte får så många kompisar... Men det är flera av de gamla kompisarna som också flyttas över till denna avdelningen så det är säkert inga problem. Men allt nytt är ju både lite spännande och skrämmande. Det vet man ju själv. För mig blir det ännu en vanlig dag på Bellis. :-)

Lev väl!

Resultat och resultat

Nu är experimenten klart med blodsockermätningen. :-)
Det kändes fantastiskt skönt att på söndagkvällen själv få ta bort denna alien som satt fast på min kropp efter att mätningarna var klara. Dessutom är det inte alls trevligt att vara inplastad mitt i rötmånaden... Sista dagarna var ett mindre h-vete (ursäkta) för det började ömma och varas... :-P Blörk!
I torsdags morse var jag på återbesök på sjukhuset hos Gerd. Jag var så nervös att min lilla GPS (som jag kallar den :-)) inte skulle ha fungerat och att jag åter skulle få den isatt en vecka.... Men allt gick som smort! Så coolt att se denna lilla plupp ladda över information till datorn och sedan få upp diagram och kurvor på hur mitt socker legat dag för dag! Och att dessutom få mer eller mindre ett "hurra" av sköterskan för att värdena var så bra känns fantastiskt!
Här kommer en liten bild på utskriften som jag fick med mig hem:

 

Säkert svårt att se... men här är alla dagarna på en bild. En dag = en kurva. Alla kurvorna ligger inom spannet för vad som är ett normalt och bra sockervärde! Någon liten enstaka topp utanför men inget att oroa sig för. Om man dessutom tänker på hur högt jag låg när min diabetes upptäcktes så... Då hade toppen inte kommit med på pappret ens! 

Summa summarum: Jag sköter min sjukdom bra och mina doser av insulin är för närvarande alldeles perfekta! :-D

Lite andra resultat då:
Efter lite upp och nedgångar hit och dit över sommar och semester så är resultatet nu: -8 kg och -12 cm i midjemått! Detta är då jämfört med inskrivningen hos doktorn i mars. Äntligen börjar det kännas på kläderna och jag känner mig taggad! Tidiga morgonpromenader och ett bra mattänkande sätter sina spår!

Nu är det dags att börja göra sig redo för en ny arbetsvecka. Måndagar är inte sååå hemska med tanke på att jag alltid är ledig på tisdagar... ;-)
Tack för idag!

Kontinuerlig blodsockermätning

Nu sitter den där! Blodsockermätaren som jag ska ha i 6 dygn framåt.
Var på sjukhuset på förmiddagen för att få denna isatt. Det gick bra. Kändes faktiskt knappt! (Man är ju ganska van vid nålstick och provtagningar...) Det är en nål som förs in under huden på magen och på den sätts en sändare som lagrar information flera hundra gånger om dagen. Innan trodde jag att jag skulle få se hur värdena ändras hela tiden genom nån form av monitor... Men nu vet jag att denna lilla pluppen ska kopplas in i en dator och värdena omvandlas till kurvor vid nästa besök. Men lika intressant är det ändå! Nu får jag veta hur det svänger under dagen. Vad jag har för värde på natten osv. Sen blir det en utvärdering. Om insulindoserna ska ändras eller om det är bra som det är.

Tänkte inte sitta här så länge och skriva idag för jag har en hel del att göra... Om några minuter är det dags att krypa ner i källaren... Tvättstugan... Tjo-ho... :-/ Sen är det dags att städa av lite här i lägenheten. Vi jobbar väldigt mycket båda två just nu så det gäller att ta vara på den lediga tid som finns. Jag ska nu jobba fram tills nästa tisdag. Har lördagen på schemat och fick hux-flux en söndag också.

Kommer med mer information när detta lilla experiment är avslutat. Ska på återbesök nästa torsdag hos doktorn. Tills dess- Ha det gött! :-)

Historien om Diabetes

Läser en oerhört intressant bok! Av nyfikenhet och för att lära mig.

"Historien om Diabetes och insulinets upptäckt"

Tord Ajanki

Jag är väldigt glad att jag lever idag och inte på medeltiden eller ens 1800-talet! Vilka framsteg som har gjorts inom forskningen! Insulinet som är en självklarhet i mitt liv blev inte upptäckt förrän på 1920-talet! Innan dess var Diabetes en sjukdom med död som utgång...

Jag är helt häpen över hur man experimenterade med patienter innan man visste bättre! Tänk om man levat då!! :-O

Här följer lite citat ur boken:

"Diabetes är en nervsjukdom, hävdade några. Orsaken är en hjärnskada till följd av ett kraftigt slag mot huvudet, sa andra, och åter andra menade att sjukdomen var ett resultat av alltför vidlyftiga sexuella utsvävningar."

"Rollo experimenterade också med olika droger och fann att hans patienter blev bättre av hjärtmedicinen digitalis, av kräkmedel och av opium."

"Under komat är patienten"...orolig men apatisk, han andas djupt och ljudligt, hjärtat slår snabbt och temperaturen faller, extremiteterna blir kalla, apatin övergår i medvetslöshet och den i sin tur i djup koma. Döden följer efter 10 till 48 timmar."

"Dobson drog den i stort korrekta slutsatsen att de diabetessjukas sjukliga kraftlöshet och snabba viktnedgång berodde på att de förlorade så mycket näring genom urinen. En felaktig slutsats som många läkare drog av Dobsons riktiga var att diabetesbehandlingen skulle bygga på en diet med mycket socker. Svagheten och kroppsförfallet berodde på de stora sockerförlusterna. Tanken att man skulle ersätta dem med sockerrik mat är förståeligt."

Puh! Nu förstår ni vad jag menar va? Vilka metoder och vilken maktlöshet!

Jag är nu väldigt glad att jag på tisdag ska till lasarettet för att få en blodsockermätare fastsatt i magen som kommer att mäta mina värden dygnet runt i 6 dagar! Det ska bli spännande och lärorikt att se hur värdena förändras beroende på aktivitet och mat. Jag har mått lite sämre sista tiden och jag vet inte vad det beror på. Har varit förkyld och då har värdena pendlat väldigt mycket. Dessutom tror jag att jag är väldigt känslig för upp och nedgångar i blodsockret. Jag har lätt för att må illa om det går upp lite och får ganska jobbiga insulinkänningar om det bara sjunker lite grand. Hoppas på att få mer förståelse för hur min kropp fungerar.

Nu är det dags att gå tillbaka till jobbet efter lunchrast! Blev i alla fall ett litet inlägg här på bloggen. Det var ju ett tag sen sist... Ska bli bättre! ;-)

Tjing!

Semetern avklarad...

Sista dagen på semestern... Huga... Lite ångest är det ju. Tre veckor har innefattat massor! Det har varit toppar och dalar. Mest skönt och mysigt och massor med sol! Hela familjen har varit samlad det mesta av tiden. 5 personer med 5 viljor i en lägenhet... Det kan bli hett emellanåt...

Jag och Jens tog ett brake och åkte till Bohuslän som jag skrev lite om i förra inlägget. Förväntningarna var ganska höga efter att ha läst om stugbyn och omgivningen. Det var dock ännu bättre än jag kunnat ana! Sååå mysigt och lugnt och roligt på samma gång! Campingen i Ramsvik var jättemysig! Vädret var för det mesta kanon, bortsett från några regnskurar och lite kalla vindar från havet. Nu när vi kollat in stället så kan vi varmt rekommendera det till alla! Åker man som familj så finns det massor kul att göra för alla åldrar. Nästa gång tar vi med barnen (även om det var väldigt lugnt och skönt att vara ensamma...)!
Här kommer lite bilder:

Klippornas Rike

 Campingen 

 Stugorna

 Det blev mycket fiske från bryggan. 

Det var allt ifrån småknattar till pensionärer som samlades för att dra upp makrill.

 Jens rekord blev 24 makrillar på en kväll i matstorlek! 

 Det här kallas semesterfika... :-)

 Smögen låg bara ett stenkast ifrån Ramsvik. Så mysigt samhälle!

 

 Och så lite mer fiske. 

Vi fick åka med Bertil ut med båten. Han har permanent sommarboende på campingen.

Vi träffade mycket roligt folk. Både i vår ålder och äldre. Midsommarafton bjöds det på räkfrossa med färska Smögenräkor. Mums! Kvällen därpå var vi på Grillbuffé.

Det var lite sammanfattning av vår semestertripp. Vi har även hunnit med en tur till vänner i Trollhättan och ett besök i Blekinge. Så inte har man slösat bort semesterdagarna precis! :-) I blekinge besökte vi Blomstergården. Man blir ju klart impad av det som farfars far Verner en gång startade och som övriga släktingar byggt upp och drivit! Några bilder kanske?

 Lilleputtarnas land. Allt i miniatyr.

Handplockade stenar som använts för att bygga upp detta Törnrosaslott och så mycket annat i trädgården. Imponerande!

  Emmy och Karla

Och så lite Diabetes:
JAG SAKNAR ROSLUNDA VÅRDCENTRAL! Jag har ingen bra kontakt med sjuksystrarna på sjukhuset. Jag behövde nytt recept på injektionsnålar och ringde min kontaktsköterska. "Ok, jag ber doktorn skicka ett recept". Dagarna gick. Ringde igen efter nån vecka: "Asså du får ringa igen om en halvtimme för jag har faktiskt lunch!" Öh... Ok...Förlåt? Ringde dagen efter: "Jag har nog glömt att kontakta doktorn. Men du förstår att jag har såååå mycket lappar här på kontoret!" :-( Att de dessutom kör det gamla goda sättet med recept på papper istället för elektroniskt gör ju också att man får vänta flera dagar innan det händer nåt. Det här gör att att jag drar mig för att ringa om jag undrar över nåt... Suck!

Nä, nu måste vi ta vara på denna sista dag! Vädret verkar ok än så länge...

Tjo!

Vilka flirtkulor!

Nu har semestern börjat på riktigt! Jobbade min sista dag i lördags. Skönt att avsluta med en hektisk examensvecka!

Vad kan vara mer passande att inviga semestern än med ett nytt besök på sjukhuset...? Idag var jag hos ögonspecialisten och kollade ögonbottnarna. Det är en viktig undersökning eftersom ögonen kan ta skada av diabetesen. När jag kom dit fick jag pupillvidgande droppar som skulle verka i en halv timme. Efter det så fotograferades ögonbottnarna. Häftigt att få se bilderna i datorn sen! Allt gick bra. Det fanns en liten blödning men inget att oroa sig för. Det kan vara många sådana innan man ger behandling för det. Trots allt så ville sköterskan att jag ska komma igen om ett år för att undersöka så det inte blivit värre. Normalt sett ska jag bli kallad vart annat år.
Vägen tillbaka från sjukhuset som bara tar 5-10 min var lite vinglig... Man blir väldigt ljuskänslig efter dropparna och eftersom jag till mitt förtret tvingats att använda glasögon istället för linser så var solbrillor inget att tänka på.... Nu väl hemma så börjar pupillerna minska lite i taget. Fortfarande ser jag suddigt och synen av att se mig blogga är nog ganska speciell... (Sitter med trynet ungefär 20 cm från dataskärmen....)  :-)

Angående förra blogginlägget som handlade om diet så kan jag säga att det inte har hänt så mycket... Det har varit så mycket runt omkring att jag inte orkat lägga nån energi på mat och dieter över huvud taget. (Låter väl som en bra undanflykt?) Men det är sant! Känner att nu på semestern ska jag ta tag i lite allt möjligt. Både när det gäller mat och motion.

Det är mysigt att vara hemma hela familjen! Jens har semester samtidigt som mig, 3 veckor. Linnéa och Karla är här och om nån dag kommer även Emmy. Vi tar det lugnt och tar dagen som den kommer. Lite små utflykter är planerade.
Nästa vecka ser jag väldigt mycket fram emot... Då ska Jens och jag iväg på en liten weekend alldeles själva för att ladda batterierna och rå om varandra. Det blir en stuga i Bohuslän. Ons-Sönd. Den lilla campingen heter Ramsvik och ligger ca 12 km från Smögen på en liten halvö. Massor med mysiga aktiviteter finns att göra. Vi har väl bla tänkt fiska och paddla. Området kallas klippornas rike men det finns även sandstränder. Hoppas hoppas hoppas att vädret är fint då! I reservplan får man väl ta med sig en kortlek.... Visst ser det mysigt ut?

 

Lääääängtar!!!!!

 

 

 

 

Diet...jag vet...

Nu har jag fått min dom! Varit hos dietisten Kajsa idag på sjukhuset. Intressant! Efter egna önskemål ska vi nu kämpa mot ett mål: att leva 20 kg lättare! Där ligger min trivselvikt. Något som med sunt förnuft rimligt kan uppnås på ca 1,5 år.  Att jag lätt går upp i vikt och har svårt att gå ned har med olika faktorer att göra. Genetiskt arv, stress och så nu då insulinet som en extra sten... Puh! Men det är ju jag själv som sökt denna hjälp. Jag vill, jag kan! 

Jag har fått en del bra tips om hur jag på ett bra sätt ska kunna gå ner i vikt trots eller tack vare min diabetes. Egentligen inga nyheter. Ät rätt och i rätt mängd! 

Det bästa är att äta vart 3:e timme för att hålla blodsockernivån i balans, som jag gjort ganska bra senaste tiden. Men sen gäller det att äta mycket grönsaker, halva tallriken! My bad... Ska bli bättre på det, jag lovar!

Jag fick tips om ett bra frukostalternativ som jag definitivt kommer att testa: En ny sorts frukostflinga som man äter 1 dl av tillsammans med mjölk eller fil. "Betaclucare". Det håller en mätt länge, blodsockret ligger stabilt längre i stället för en topp efter maten, kolesterolvärdet minskar, förbränningen ökar och magen hålls i schack. Läs om detta på: http://www.prorsum.se/betaglucare.html  

Mitt dagliga kaloriintag kommer att ligga på ca 12-1300. Det är ganska lågt... Men som sagt, jag kommer att klara det och jag kommer att må så mycket bättre! Får med detta långsiktiga mål satsa på beach 2012/2013 och ligga i vassen denna sommaren också... :-o Hehe...

Nu ska jag fortsätta min lediga dag med att njuta! Storstädningen och garderobsrensningen blev avklarad i helgen och det är så skönt! En kopp kaffe på balkongen nu kanske? Min oas! Solen tittar faktiskt fram lite nu efter en ordentlig regnskur på fm. 

Ha en bra dag!

Förändringarna fortsätter...

Jahapp... I ett fjärde försök att få ordning på matinsulinet ska jag nu prova nya kanyler. Sköterskan på sjukhuset ringde för några dagar sedan och vi hade en utvärdering på senaste insulinet, som inte heller verkar funka. Kan det vara så att det är nålarna så innehåller något jag är överkänslig mot? Vi får se... Skulle hämta ut de nya på apoteket idag på lunchen, men som vanligt så hade de inte det inne för tillfället...

Idag fick jag även ännu en kallelse till sjukhuset. Nu gäller det att kolla ögonbottnarna så att det inte blivit någon skada av diabetesen. Vet inte så mycket om själva undersökningen mer än att de droppar nån vätska för att vidga pupillerna och att man resten av dagen kan behöva solglasögon... 8-)  Tyvärr kommer det att inträffa dagen innan examen, som är en extremt stressig dag på jobbet! :-O Tror jag får ändra tiden för det är nog inte så populärt att ta ledigt då...

Tycker att mina sockervärden varit lite högre senaste veckan. Vet inte om det är en slump eller om jag redan börjar ta mig ur den sk "smekmånaden" som jag beskrev i förra inlägget? Har i alla fall fått ta insulin lite oftare nu. När man tror att man kommit in i en rutin så bryts den och jag känner fortfarande att jag måste ta ett stick i fingret ofta för att hålla koll. Det är inte alltid så lätt att bara känna på sig hur man ligger till.
Måste säga att jag verkligen saknar den täta kontakten jag hade med sjuksyrran Christel. Hon ringde ofta och vi träffades tätt i början. Nu när jag fått ny kontaktperson på sjukhuset så känns det inte lika tryggt... :-/ Men det är väl ändå meningen att man ska bli mer och mer självständig i det här...

Imorgon är jag ledig, som vanligt på tisdagarna. Jag och Karla ska köpa tuggummi! Det har jag lovat henne! :-D För övrigt tar vi dagen som den kommer och försöker njuta av att vara lediga tillsammans. Kanske en tur med nya cykeln?

Hörs snart igen!

Smekmånad....

...Nä vi har inte gift oss! :-D Men jag är nu i en så kallad smekmånads-fas av min Diabetes. Jag fick det förklarat för mig ganska tidigt att det kommer en period då kroppen är så glad för att den fått extra insulin att den liksom fixar det ganska bra själv. Jag har kunnat dra ned på måltidsinsulinet och även hoppat över det helt många gånger. Det är ju bra! Men vad jag förstår så kommer det inte alltid vara så, bara en period. Nu är jag dock rätt tacksam, speciellt eftersom det nya insulinet inte heller funkar som det ska... Även denna tredje sort svider som attan! Jag blir tokig! Undrar vad det är jag inte tål?

Fick ett brev hem om kallelse till sjukhusets dietist! Så glad jag blir att jag får en tid så snabbt! Jag ska dit den 24 maj. En tisdag som jag för övrigt är ledig och inte har Karla hemma. Det passade ju väldigt bra. Jag ser fram emot att få tips om hur jag ska äta, dels för att må bra men mycket för att kunna gå ned i vikt på ett sunt sätt. Kan ju liksom inte bara köra vilken bantningsdiet som helst eftersom jag är så beroende av mat för blodsockrets skull...

Jag har senaste tiden haft ganska mycket insulinkänningar. Ett par gånger har jag varit nära att svimma. Armarna har domnat och jag har mått illa. Vid ett av tillfällena körde jag dessutom bil och hade tydligen inte ätit på alldeles för länge... Aja baja! Jag fick snabbt ta första avfart på motorvägen mot Mc Donalds för att tanka på med en liten hamburgare...
På jobbet har jag också fått känningar som mer ter sig som influensafrossa. Kan plötsligt känna mig frusen och så blir jag så otroligt skakig. Kan vara svårt att ens hålla i gaffeln när man ska inta lunch. Ganska otäckt. Vid ett tillfälle fick jag insulinkänning efter lunchen. Då hade jag tydligen ätit för lite kolhydrater så jag behövde snabbt ta lite socker för att komma i balans.
Att det blivit så mycket känningar nu har väl kanske också med "smekmånaden" att göra? Att jag ligger lägre normalt sett och så sjunker det när det är dags att fylla på näring. Det är mycket druvsocker och frukt som går åt...

För övrigt har det varit en bra vecka. Igår besökte vi Sofiero slottspark som hade säsongsöppning. Det är ju så otroligt vackert där! Vädret var också kanon så man fick lite färg på näsan. Karla fick en prinsesskrona från Slottsshopen som hon gick med hela dagen!

 

På kvällen besökte vi goa vänner i Össjö där vi grillade och drack gott. Idag är man lite mör eftersom vi kom hem vid 3-tiden... Men det får man stå ut med när man har trevligt!  ;-D

Dags att avsluta för denna gången.

Tjo flöjt!